Weine visar vägen upp för det sex trappor och 86 steg höga klocktornet.
– På söndagar kunde det hända att jag fick springa fem gånger upp för trapporna här för att ringa, säger han.
Väl uppe i klocktornet kan vi inspektera kyrkklockorna. De är två, den äldsta och största kallas storklockan och gjöts redan 1445, vilket gör den till en av Sveriges äldsta kyrkklockor.
När Weine var 20 år fick han möjlighet att som extraknäck på sommaren handringa de båda kyrkklockorna i Tjällmo. Weine blev kvar som ordinarie ringkarl i fem år fram tills dess att ringningen blev maskinell, elektronisk, 1968. Men innan ringdes det alltså för hand av ringkarlarna.
– På sommaren klämtade vi tio slag varje morgon klockan 7 och varje kväll klockan 18. Då hade vi stenar i handen. Vi drog en gång i repet, som satt fast i klockans kläpp, så klockan klämtade och kastade sedan en sten, tills det var tomt i handen. Då hade vi klämtat alla tio slag.
I dag får vi nutidsmänniskor nöja oss med den mekaniserade ringningen som en präst beskrev som taktlös och själlöst klingel-pingel. Weine håller med och menar att det förr blev ett bättre ljud när man handringde klockorna.
På Storklockan står det "MCDXLV" latin för 1445, samt gjutet i ett kringgående band "Audite voco vos ad sacra venite" som översatt blir "Hören! Jag kallar eder till gudstjänst, kommen!".
Weine skulle gärna höra Storklockan kalla till gudstjänst på det gamla viset igen, men det är så omständigt att plocka bort all modern utrustning menar han.
Ringningen på det gamla viset sköttes med en slags fotpedal som satte klockorna i gungning.
– Tre gånger har jag lyckats ringa över storklockan så den slog runt ett helvarv, då blir den helt tyst ett tag, sedan får man för hand lägga tillbaka kläppen när klockan passerar. Man har inte många sekunder på sig.
Storklockan hade en tyst period mellan åren 1702 och 1712. Klockan spräcktes och behövde gjutas om. Tjällmo församlig fick emellertid inte in någon kollekt under 1702 som kunde hjälpa till att bekosta en omgjutning och det stora nordiska kriget rasade, men 1712 fick församlingen råd.
– Antagligen hördes det när klockan behövdes gjutas om, jag antar att det blir ett helt annat ljud om den spricker, spekulerar Weine.
Storklockan har fortsatt ringa och firar i år sitt 574:e år som kyrkklocka i Tjällmo.