Det tar inte lång tid att gå från förskolan Skogslyckan till Tjällmo skola. Avståndet ligger på knappt 500 meter. En sträcka som kokerskan Anita Karlsson fick i uppgift att frakta skolmat över.
– Sedan Granliden äldreboende avvecklades lagas Skogslyckans mat på Tjällmo skola och på något sätt måste maten förflyttas, berättar Anita Karlsson.
Då Anita saknar körkort fick hon en skrinda att dra skolmaten på.
– Det kändes väl lite sådär. Många i min närhet tyckte att det lät heltokigt, säger Anita Karlsson.
I en vecka drog hon skrindan mellan skolorna. Sen började Anitas kollegor protestera.
– Det kvittar vilken ålder man är i. Ingen mår bra av att gå med en tung kärra. Jag själv sa väl aldrig ifrån direkt, men jag vet att andra gjorde det, berättar Anita.
Kostenheten vände sig då till vaktmästaren på Tjällmo skola, Jan-Erik Wallman. Idag är det han som står för matleveransen. Med sin privata bil kör han dagligen från Tjällmo skola till Skogslyckan.
– Jag har skrivit på ett avtal och ser det som vilken arbetsuppgift som helst. Om det underlättar för andra ställer jag gärna upp, menar Jan-Erik Wallman.
Han anser dock att ersättningen är för dålig.
– Min bil är helt ny och att fälla säten varje dag bidrar till slitage, ersättningen täcker inte det. Men uppdraget gäller bara året ut så det får gå an, säger Jan-Erik.
Att kommun tillhandahåller en bil, som hade blivit använd fem minuter om dagen, är inte aktuellt.
– Det hade blivit för dyrt, kommunens ekonomi tillåter det inte, menar Margaretha af Trolle, Motala kommuns kostchef.
Men barnen på Skogslyckan är för små för att gå till Tjällmo skola. På något sätt måste maten transporteras till dem.
– Därför är vi tvungna att utlysa en ny tjänst vid årsskiftet där det ingår att köra matlådorna, säger Margaretha af Trolle.
Hur hanterar ni Jan-Erik Wallmans kritik av ersättningen för bruk av privatbil?
– Ersättningen bestäms av kommunens bilavtal och vi kan inte lägga till några belopp. Sen kan vi inte tvinga någon att använda sin egen bil, men vi hoppas att han vill köra maten året ut, säger Margaretha.
En ny tjänst innebär att Anita, som haft fast anställning i Tjällmo sedan 1989, blir placerad Motala. Exakt vart vet hon inte än.
– Det är inget jag ser fram emot. Jag trivs jättebra i Tjällmo, jag känner alla och allt fungerar bra. Men jag är för gammal för att skaffa körkort eller dra mat på kärra, säger Anita.