40-års jubilerande Motala Lokalrevy har nu spelat fyra föreställningar och har fyra kvar. Det mesta i föreställningen sitter men det finns ett problem hävdar Jorgie Flordin, silverryggen bland revyrävarna som firar samma 40 år som själva lokalrevyn:
– Det är ett problem på grund av att vi haft ett uppehåll en helg, så det är två veckor sedan vi spelade senast. Det känns då nästan som lite nypremiär.
Ändras föreställningen något under tid?
– Ja, det gör det lite grand. Både medvetet och omedvetet. Märker man att saker inte funkar så tar man bort helt enkelt och lägger till annat. Sedan finns den mänskliga faktorn - man glömmer saker, så när vi tränade i onsdags hoppade vi över en halv sketch. Vi reagerade genom att den blev så kort. Men det är också tjusningen med att spela live, det blir inte likadant varje gång. Så är det känslan tillsammans med publiken; får man bra gensvar funkar det.
Bakom scenen är det hektiskt under föreställningen bland annat med alla klädbyten som måste till mellan de olika numren.
– Eftersom vi bara är åtta stycken och i nästan alla nummer är det mycket folk. Det förekommer att en del har fyra nummer på raken. De har då bara en halvminut på sig för ombyte.
Andreas Johansson säger sig vara ensamkommande smålänning i Motala och har varit med i revyn i 11 år. Han har sedan barnsben spelat teater.
– Jag har ju buskul och det är det här man går längtar till varje år, säger han och som tjänsteman i kommunen tycker han det är lite roligt att stå på scen och skämta om sin egen arbetsgivare.
Sofia Gustavsson och Mikaela Svahn Forsén delar loge och strax innan föreställningen är det full fokus på att sminket ska sitta. Mikaela medger att hon så här innan hon står på scen och ridån går upp kan hon känna ett stråk av nervositet:
– Inte varje gång, men just nu så är det jättejobbigt. Men det brukar släppa när vi kommer igång.
Sofia har varit medlem i ensemblen sedan 1998 och menar att det blivit roligare med åren.
– När man var 18 var man jättenervös men inte nu längre, nu vet man hur det går till och då blir det roligare.
Vad är det bästa med att stå på scenen?
– Jag tycker bara att det är fantastiskt roligt men kanske är det gensvaret från publiken. Sedan har vi så roligt tillsammans, så på höstkanten kallar vi oss för en helgfamilj.