– Mjölken har jag haft med mig sedan barnsben. Jag är uppvuxen mitt i mjölkandet. Vatten har jag mest sett i vattenkar hos kossorna, säger LG och ler.
Merparten av sitt liv har LG levt på Öjeby gård i Linghems-trakten. Hans farfars far köpte gården som sedan har gått i arv.
– Jag var tidigt med och mjölkade. Redan i nioårsåldern. Jag älskar kossor och älskar gårdsmiljön. Det är fantastiskt att jobba med så härliga djur.
LG har gått den långa vägen. Efter sjuårig folkskola började han på Katedralskolan, men det funkade inte:
– Jag vantrivdes och blev bara kvar en vecka. Det funkade inte. Jag jobbade på gården i stället och lärde mig saker allt eftersom.
Det är en minst sagt äventyrslysten herre som berättar om sitt liv över en kopp kaffe, eller vad sägs om att han som 15-åring flyttade till Tyskland för att jobba – utan att kunna ett ord tyska:
– Pappa hade tyska praktikanter på gården. En av dom frågade om jag ville jobba på hans föräldrars gård i Osnabrück. Jag insåg nog inte hur stort steg det var som 15-åring, så jag tackade ja. Dom kunde inte ett ord engelska så det var bara att lära sig tyska. Men det gjorde jag och blev kvar där i åtta månader. Förutom en livserfarenhet gav det även framtida kontakter och ett nytt språk fick jag på köpet.
Under lumpartiden var LG gruppchef på I4 och hade lite tankar på FN-tjänst:
– Jag sökte och blev antagen som furir. Jag gjorde sex månader på Cypern 1965-66. Det var en spännande tid. Jag träffade många nya människor och fick se världen ur ett nytt perspektiv.
Men LG:s äventyrslust började inte tryta. 1967 bar det av till Alberta i Calgary:
– Jag träffade en norska som hade släktingar i Alberta som drev lantbruk. Vi planerade att åka dit, men det slutade med att jag åkte själv och det var nog lika bra det. Vi passade nog inte för varandra. Väl där så började jag jobba på gården. Men det var bara jordbruk på sommaren som här, så på vintern drog jag till Alaska och borrade olja. Kallt men spännande.
Gårdens ägare hade inga barn och ville helst att LG skulle ta över verksamheten. Men LG:s mamma och pappa ville annat:
– Dom övertalade mig att komma hem och det var nog bra att dom övertygade mig.
Väl hemma i Sverige började LG allt mer fundera på att plugga. Han bestämde sig för att läsa upp till gymnasienivå och studerade stenhårt i ett halvår:
– Jag låste in mig och pluggade. Sen blev det lantbruksutbildning i Svalöv med toppbetyg och därefter lantmästarutbildning i Alnarp. Förutom att plugga träffade jag under den tiden min fantastiska fru Kristina. Det var hon som höll ihop ekonomin när jag studerade.
1976 tog LG över föräldragården. Då hade även första barnet fötts ett år tidigare, en pojke. LG och Kristina fick sedan ytterligare två pojkar.
Familjen, gården och korna tog det mesta av LG:s tid, men det fanns lite tid över så för säkerhets skull var han även engagerad i fotbollslaget Örtomta Gois.
– Jag var ordförande i tio år. I en liten klubb måste alla hugga i. Förutom att vara ordförande blev det även allt från att vara tränare till att hämta killar och tjejer efter skolan och skjutsa dom till träningen.
Minsta grabben Gustaf var inte lika intresserad av bollar.
– Han ville rida på hästar i tidig ålder. Och han blev jäkligt duktig. Han har bland annat varit med i EM i fälttävlan. Det var i Belgien 1998. Han kom nia i Young Riders och blev bäste svensk. Jag har varit halva Europa runt på hästtävlingar. Det blev många härliga minnen.
Livet tuffade på men så en dag i början av 1984 hände något fruktansvärt:
– Jag kapade av mig vänsterhanden. Jag sågade virke och klingan klippte hela handen. Det gick så himla snabbt. Handen hamnade en bit bort på golvet. Sen gällde det att få stopp på blodflödet och ta med handen till sjukhuset. Jag kom med handen i en påse, men efter en fantastisk läkarinsats kunde jag så småningom lämna sjukhuset med handen på plats igen. Den blev givetvis inte som förr. Jag kan inte greppa som före olyckan och så blir det värre med värken när det är kallt, men jag har lärt mig att leva med det.
Som en följd av detta blev det svårare att mjölka kor och 1992 startade LG ett konsultföretag, LG Husdjurstjänst. Det lilla företaget bestod från början av LG plus en anställd. Företaget jobbade med försäljning av avelsmaterial från Tyskland (sperma och embryo), något som LG hade lyckats få ensamrätt på. Men det handlade även om rådgivning, gemensamma inköp av till exempel utsäde och handelsgödsel samt studieresor runtom i Europa. Företaget hade på slutet åtta medarbetare som jobbade över hela Sverige.
– Det var en rolig tid. Jag glömde nästan glömde bort den avkapade handen, säger LG.
1999 kom en ännu värre smäll. Frun Kristina drabbades av cancer och dog 2000:
– En fruktansvärd tid. Hoppet fanns kvar, men det gick inte. Den där jäkla sjukdomen ryckte bort en underbar fru och en fantastisk mamma. Kristina blev bara 53 år. Det tog lång tid att komma över det dråpslaget.
Trots smällen gick livet så småningom vidare. I mitten av 2000-talet tog två av sönerna över gården, men LG var sedan tillbaka på gården 2010. Sjunkande mjölkpriser slog dock hårt, framför allt efter en investering i ett nytt kostall, och LG funderade allt mer på att sälja:
– Jag tog nog det beslutet några år försent, men det är inte så lätt att bara sälja en familjegård. Men jag ville inte lämna det livet helt. Då startade jag Blåklint. Jag har alltid förespråkat ekologiskt och då kändes det rätt att jobba vidare med det. Vi satsar på klimatsmarta val och närproducerat. Nu har vi jobbat med det här i fem år. Från början fanns våra produkter i sju butiker, nu finns vi i 51 butiker och har även fått avtal med offentliga sektorn. Det är tufft att konkurrera med de stora jättarna, men än så länge lever vi.
På det privata planet fick LG:s liv ett lyft 2007. I samband med att han visade upp sina kor på Elmia-mässan fanns en kvinna i publiken som efter mässan hörde av sig till LG:
– Hon ville träffa mig och det slutade med att vi blev tillsammans. Annica är underbar och tar hand om mig. Men hon tycker jag jobbar för mycket, så jag försöker dra ner på det. Jag börjar bli lite till åren, men det är ju så kul att jobba.
Vd-ansvaret i firman axlar sonen Henrik, men tro inte att LG har slutat med att fundera på nya projekt:
– I vintras flyttade vi till nya lokaler hos Inplastor. Vi trivs jättebra, men tänk att också få starta ett mejeri i stan. Det vore drömmen. Kanske kan den bli sann.
Vi får se vad som händer i framtiden. Men känslan är att entreprenören LG har mer på gång.