Det är 1993 och Joel har åkt iväg med sin pappa. Joel är fyra år. De är på travbanan, igen. Pappa spelar ofta och mycket. Den här dagen får Joel en egen spelrad. Och när hästarna har sprungit färdigt så vinner Joel. Pappa säger att han får välja vad han vill köpa för pengarna.
– Jag minns att jag valde lego. Jag köpte en legoborg för pengarna och jag var jätteglad, berättar Joel.
I dag är Joel 28 år och har under sina vuxna år, då han blivit allt mer beroende av spel, bränt upp 600 000 kronor på stryktips, spelmaskiner, nätcasinon och på kortspel på illegala spelklubbar i Östergötland.
Han är långt ifrån ensam. Kartläggningar av svenskarnas spelvanor tyder visserligen på att antalet människor som spelar om pengar blivit något färre – men de som spelar, lägger allt högre summor på spelen. Under 2014 satsade svenskarna 45 miljarder kronor på den reglerade, svenska spelmarknaden. Hur många miljarder som satsades på oreglerade utlandsbaserade spel är okänt.
De enorma summor pengar som rullar och de gigantiska vinsterna som lockar drar in allt fler spelare i beroende och missbruk. Folkhälsomyndigheten betecknar spelmissbruk som ett folkhälsoproblem eftersom det drabbar så många, enligt beräkningar från 2014 är 170 000 svenskar riskspelare. I Östergötland finns därmed uppskattningsvis 18 000 riskspelare och 7 000 personer med grava spelproblem. Siffrorna är sannolikt i underkant i dag.
Sökte vård
Spelmissbruk klassas sedan 2013 som en beroendesjukdom på samma sätt som alkohol- eller narkotikaberoende.
Joel har under åren varit medveten om att hans spelande varit sjukt.
– En gång prövade jag att ringa till den där stödlinjen hos Svenska Spel. De sa väl inte så mycket. Att jag skulle söka vård. Det gjorde jag också, hos en psykolog som var bra, han förstod. Hade han levt i dag hade jag nog sökt upp honom igen, säger Joel.
På 1990-talet då Joel går på mellanstadiet finns det inga åldersgränser på stryktipset. Joel och en kompis satsar en krona, tio kronor ... De vinner flera hundralappar ibland. Det är mycket pengar för tioåriga killar. I närbutiken i centrum där de bor står det enarmade banditer. Småkillarna tillåts sitta och spela. På pizzerian finns Jack Vegas-maskiner. Ännu krävs inga personnummer för att logga in i spelet, och inte heller pizzeriaägaren säger stopp.
Började spela på krogen
Runt 2001 då Joel började högstadiet kom nya pokerspel. I den kommunala skolan och på fritidsgården satt han och kompisarna och spelade med insatser som var stora pengar för tonårskillar.
– Fritidsledaren såg vilka summor vi spelade för men han sa ingenting. Han satt med oss och spelade själv. Han ville väl också vinna pengar, säger Joel.
Kompisar och spel lockade Joel mer än skolan. Han gick inte färdigt gymnasiet men lyckades hitta ett jobb. Den första lönen sparade han. När den andra lönen kom hade han ett spelkonto redo hos Svenska Spel. Pengarna var snabbt borta.
– Sen fyllde jag arton och kom in på krogen. Det var ju paradiset. Där fanns Black Jack, roulette ... Då gick det bra! När man inte spelar mot maskiner som man inte kan vinna mot. En kväll satsade jag sjuhundra spänn och kunde gå därifrån med fyra tusen, säger Joel.
Kvällen därpå blev det krogen igen, Joel strödde pengar omkring sig, köpte skumpa och bjöd, hade smak för krogliv och pengar och tjejer.
Joel möter en kärlek men hon ställer krav. Så han slutar spela. Hon har tillgång till hans bankkonto och det gör honom ärlig. I flera år är han spelfri, men förhållandet tar slut och då blir spelet en humörhöjare. Nu drar det iväg med allt större summor. Det är så snabbt, så lätt, att koppla kontot och satsa stora pengar. Joel vinner. Köper snygga möbler, betalar sitt körkort, köper dyr dator, går på krogen. Han förlorar också. Men det är alltid vinsterna han räknar.
– Man fantiserar så mycket hela tiden, vad man ska göra med pengarna. Det är inte ”om jag vinner” utan ”när jag vinner”, hela tiden. Blir det förlust så blir man förbannad men drömmarna går inte i kras för det. Man börjar bara om igen och tänker att det gick ju så bra förut, nu sätter jag den! säger Joel om storspelarens tillvaro.
Kroppen sa stopp
Under förra året jobbade Joel hårt och mycket och till sist sa kroppen och psyket stopp. Han blev sjukskriven. Sjuklönen var låg, pengar behövdes till både spel och vardagliga utgifter som hyra, mat på bordet och kläder till barnen och det blev panik. Det var då som Joel började ljuga. Och lögnen blev början till slutet.
Larmet till polisen kommer en sommarkväll 2015. En man berättar att en knivbeväpnad rånare trängt sig in i hans bil, tvingat till sig mycket pengar, misshandlat honom och sedan övergett honom. Polisen söker efter gärningspersonen men utan framgång. I förhör lämnar mannen motstridiga uppgifter. Och på övervakningsfilm från platsen syns ingen rånare. Till sist inser polisen: Det här rånet har aldrig ägt rum. Mannen har fått tusentals kronor i ersättning från sitt försäkringsbolag men han är inget brottsoffer – däremot en spelmissbrukare. Det är då som Joel väljer att berätta allt.
– Jag har vunnit mycket men när jag till slut räknade samman alltihop så insåg jag att jag har förlorat 600 000 kronor. Då blev jag så förbannad på mig själv. Jag tjöt som en gris. Jag hade kunnat köpa en lägenhet, en fin bil ...
Joel blir tyst.
– Det är som en drog. Men nu har jag spärrat mig på spelsidor, avslutat spelkonton, och jag känner ingen lockelse längre. Mitt mål är att vara skuldfri om fem år. Det går långsamt men det ska gå.
Jag säger till Joel: Du skulle förmodligen vara en bra rådgivare, en som kan varna andra och kanske få dem att sluta spela i tid. Han svarar att han tänkt på det. Att han gärna skulle vilja föreläsa för ungdomar om sina erfarenheter.
– Ungdomar i gymnasieåldern, kanske. Jag tror att det spelas massor på gymnasieskolorna. Alla har ju smartphone och spelen finns där i telefonen dygnet runt, säger Joel.
Fotnot: Joel heter egentligen något annat.