I Brotorp bor familjen Svensson och hit har några grannar tittat förbi för en pratstund.
– Vi träffas ofta, framförallt den här årstiden och så har vi och Svenssons fåren ihop, säger Lina Grundstam som bor i det gula huset bortom fårhagen tillsammans med maken Christer och barnen Nora och Malin.
Jenny Eriksdotter, som har en soloeftermiddag när maken Karl-Magnus Pettersson och de tre barnen är på vift, är också med.
Vi börjar med att titta runt utomhus.
– Det här är Gullefjun, berättar David och tar upp tuppen i famnen.
15 kycklingar pickar i inhägnaden.
Baggen Bamse pockar på uppmärksamhet i fårhagen där Bärit och Märta och deras lamm mumsar på gräs. Tre lamm föds upp med näring ur nappsflaska.
– Det är jättemysigt att mata lammen, tycker Nora och lyfter upp lilla ulliga Tuva i famnen.
Så kommer regnet och vi tar oss in i huset för en kopp kaffe och en pratstund.
Vad är det som är så bra med att bo på landet?
– Jag förstår inte varför inte alla vill bo på landet, säger Gertrud.
– Att bo på landet blir till en utpräglad livsstil, man lever nära naturen och följer matkedjan, säger Jenny.
– När man bor i en storstad tänker man kanske att man missar något, men det skulle i så fall vara den senaste reklamen eller parkeringsböter, säger Lina som har erfarenhet av livet som storstadsbo.
Hon fortsätter:
– Vadstena är en unik liten stad att ha nära till, men jag längtar alltid hem, här känner jag ett lugn. Vi har en fantastisk natur med närhet till Omberg, Vättern och Tåkern. Jag tycker att det alltid är så vackert härute, alla årstider. Nåt helt annat än att titta in i nedkissade betongväggar i tunnelbanan.
Jenny:
– Jag har bara bott inne i stan med undantag för en kort period och jag har aldrig varit så mörkrädd som då. Och ändå är jag uppvuxen långt ute på landet mellan Ljungsbro och Kvarn med nio kilometer till närmsta busshållplats.
– Jag tycker att man bara mer och mer ser alla fördelar även om man kanske måste planera lite mera när man bor som vi, när man ska handla och så, menar Daniel, och fortsätter:
– Det är jättehäftigt att ta en joggingtur på berget, bara att snöra på sig skorna och ge sig iväg.
– Man får ett annat tänk och nätverkar på ett helt annat sätt än inne i stan. Vi samåker till aktiviteter och så, säger Jenny.
– Vi är beroende av varandra på ett positivt sätt, säger Lina.
Barnen säger att de också tycker om att bo på landet. De träffas ibland efter skolan för att spela fotboll eller hitta på andra skojigheter.
Finns det någonting ni barn önskar er härute?
– En mountainbikebana på Omberg skulle vara bra, tycker Adam.
– En brygga vid Hovanäset, föreslår Nora.
– Vi är några som har skissat på en skejtpark med sittbänkar på platsen där hyreshuset som revs låg, inflikar Gertrud.
Så blir det matprat.
– Vi köper bara närodlade grönsaker och svenskt kött, säger Gertrud.
– Vi fiskar kräftor och det går att köpa rökt och halstrad fisk i kiosken i Borghamn, nämner Lina.
Färska ägg i olika färger får de från sina frigående höns.
Men nog måste det väl finnas några nackdelar med att bo på landet?
– Det finns nog de som skulle få lappsjuka, säger Gertrud.
– Vi måste ha två bilar, jag jobbar i Vadstena och Christer i Norrköping, säger Lina.
Kommunikationerna är dåliga och nu hotas Rogslösa skola av nedläggning.
– Och det är ju inte bra. Vi har flera familjer som flyttat hit för att de vill bo på landet, det är många som är uppvuxna här som återvänder. Det är flera nybyggen igång, men det är klart att folk drar sig för att
flytta hit om skolan stänger, säger Gertrud.
– Skolan är navet i samhället, en del i en levande landsbygd, menar Jenny.
– Det känns som att politikerna har glömt den här delen av kommunen, säger Daniel.
De tänker sätta sig emot, för om skolan försvinner hotas också förskolan Våga gård.
Vi går ut i allt det grönskande igen, för nu ska flasklammen få en slurk välling.