Anna Bilén är textilingenjör, från Skärstad, med målet att visa att cirkulär ekonomi fungerar i en bransch som präglas av mycket slit och släng.
Det har gått 29 år sedan Anna Bilén tog studenten på Platengymnasiet. Uppväxt på gården i Skärstad, med farmor nära och där textilier var en naturlig del i hemmet till vardags och fest. Hon flyttade till Borås och blev textilingenjör.
– Farmor har inspirerat mig till hela det här livet. Att ta till vara textil och filosofin, det som skulle kunna kallas lantligt. Men tittar man framåt så är det vad man kallar cirkulär ekonomi.
Hon började som inköpare på ett stort sportklädesföretag i mitten på 1990-talet. Då var textilindustrin mitt i en omställningsfas och produktion flyttades från Europa till Asien.
– Där möttes jag av en helt annan värld. Vi kom till södra Kina, där personalen inackorderades runt fabrikerna.
Hennes fokus blev något annat. Istället för produkterna blev det mänskliga rättigheter, om att inte bo för många i samma rum, brandväggar, toaletter, infrastruktur, miljö och mycket mer.
– När vi väl hade allt på plats kom beskedet att ”nu blir det för dyrt här och vi måste flytta verksamheten”.
Senare flyttades hela verksamheten en gång till, produktionen ökade, kollektionerna blev fler och priserna pressades.
– Och då kände jag att jag ville inte vara med på detta längre.
Hon behövde gå tillbaka till grunden och resultatet blev Shyness Interior.
– Det blev sängkläder. Jag är intresserad av hemmet, att skapa ett hem och en trygghet. Men också att vilja göra något i den industri som finns. Jag har försökt att bygga företaget på andra premisser, som att ”om jag använder en för dyr fabrik får jag ändå var med i den kommersiella världen?”
Designen gör hon själv. Inspirationen har hon från tiden med farmor och hembygden. Men Anna har inte tagit upp gamla mönster utan skapar sin egen mönsterskatt. Tillverkningen sker i Baltikum, ett medvetet val. Dyrare men med korta transporter utan flyg.
Kunderna är hotell och butiker men också privatpersoner som hon möter i sin egen butik på Käringön, i den bohuslänska skärgården. Butiken som blivit hennes arbetsplats och andningshål på samma gång.
– Jag hamnade där lite av en slump men det är en miljö som på många sätt påminner om den miljö där jag växte upp.
Hennes vilja att göra på ett annat sätt har lett henne till kontakterna med Science Park i Borås. Genom det har Anna fått var med i regeringsuppdraget Textile & Fashion 2030, ett projekt med grunden i Agenda 2030.
– Jag har hållbarhetsperspektivet i mina produkter. En design som ska vara lika aktuell idag som den var för tio år sedan och om tio år. Det ställer enorma krav på mig som designer och inköpare. Jag måste tänka hållbart, kopplat till kvalitet och tillverkning. Men också, så klart, att konsumenten vill ha det.
Hon berättar vidare hur den första loopen, som hon kallar det, är första tillverkningen. Men uppdraget var att klara loop två. Beslutet blev att fråga kunder som handlat tidigare om de hade något uttjänt som de kunde skicka tillbaka.
– Men vi var noga med att det de inte skulle få rabatt på nästa köp, för då triggar man till ett konsumtionsmönster som vi inte ville. Det skulle handla om uttjänt, sådant som annars sorteras ut.
Planen var återbruk och att göra något nytt till ett nytt värde.
– Men så fort man säger det högt så får man veta att det funkar inte, vi kan inte göra så.
Anna håller på sätt och vis med men tillägger att med teknik och hantverk i samverkan går det att komma vidare.
– Men vi har inte varit vana vid att teknik ska användas till annat än till nya produkter.
Hon visar bilder på en maskin där hon lägger in sänglinnet och inom någon minut har hon mattrasor i lagom breda remsor, istället för att riva eller klippa för hand.
– En hembygdsförening sa till mig att ”vi förstår inte vad du gör som är nytt” och då svarade jag att det är bra, säger hon med ett skratt.
För det hon gör är samma sak som farmor och många andra gjorde förr. Ett uttjänt lakan blev mattrasor och så småningom en ny matta. Det som är nytt är att loop två måste löna sig, även ekonomiskt.
Uttjänt sänglinne, tillsammans med restmaterial från hennes egen tillverkning, blev till mattor blev till mattor som köptes för ett pris som visade att återbruket är lönsamt.
Anna berättar om hur hon sålde lakan till en kund 2015 som när de lämnades tillbaka tvättats 2 200 gånger. Lakanen skars och hon vävde tre mattor. Hon satte inget pris på dem utan lade ut bilder och väntade.
– I varje matta ingår två påslakan. Min kund betalade 2 390 kronor 2015. Budet jag fick var 5 500 kronor per matta. Jag hade dubblat värdet i loop två och det var det som textilindustrin och Textile & Fashion ville få bevis på.
Just att få lönsamhet i återbruk är det svåra och som är mest ifrågasatt.
Ser du ytterligare loop i detta, efter mattan?
– Jag gör det egentligen, men inte hur än.
Hon har ingen brådska, projektet måste få ta sin tid. Det handlar inte om någon massproduktion av mattor. Det handlar om cirkulär verksamhet, där det krävs att få något tillbaka för att göra nytt.
– Hela modellen för att vi ska bli cirkulära är för att vi ska ha förståelse för att det som är uttjänt kan bli något nytt och att det är naturligt.
Samtidigt som hon talar sig varm för det cirkulära, där klimat och miljö är en stor del i tänket, driver hon ett företag som tillverkar tyger i bomull. Ett material som inte är det mest klimatsmarta och frågan är hur hon tänker.
Anna ler och säger att då kliver vi in i nästa projekt, BioInnovation, där man i projektet BioLyftet undersökt om det fanns ett annat material som är mer klimatsmart.
– Med det visar sig att det gör det inte. Utan snarare att om man vill att det ska vara komfortabelt och hålla så länge som jag vill, då är det bomull man ska använda.
Men att göra ett klädesplagg som används ett fåtal gånger i bomull är inte rätt menar hon.
– Och det är dit vi vill styra det, att använda rätt material för rätt produkt.
Vilket även kommer påverka hennes egen produktion framöver.
– Vi kom fram till att till det dukade bordet så är linne ett mycket bättre material, och mycket bättre för miljön, och det kommer vi att gå över till.
Inspirationen kommer mycket från farmor berättar Anna Bilén.
Hon har nya kollektioner på gång och ett nytt projekt i bakhuvudet. Hon vill, tillsammans med Science Park, mäta energiförbrukning i produktionen och hur den kan påverkas. Men först måste hon vila lite och njuta av en sommar på Käringön.
När Anna får frågan om vad farmor hade sagt om allt hon uppnått får hon tårar i ögonen.
– Hon fanns när jag startade Shyness, och var stolt. Det går nästan inte att beskriva, hon peppade och jag fick bekräftelse av henne. Inte bara ett ”detta kommer nog att gå bra” utan ”detta kan du”. Jag ska döpa nästa mönster efter henne – Anna-Maria.