Hennes röda hårsvall gnistrar i solen när vi träffas vid strandbaren nedanför Santa Barbara city college. Samma sol har sedan någon timme skrämt bort morgondiset och fått temperaturen att skjuta i höjden.
Stranden är öde, det är ju ändå vinter. Även om vi nordbor knappast skulle kalla det för det.
– Man blir väldigt bortskämd med att kunna gå i shorts. Det är det inte så svårt att vänja sig med, säger Ellen Ramå när vi slagit oss ner vid ett av borden med utsikt ut mot Stilla havet.
Med vågorna som slår in över stranden och bergen som reser sig i horisonten, om man flyttar blicken lite mot öster, så är det en vy som är svår att slita blicken ifrån.
– Ja, man klagade inte direkt på utsikten när man satt och pluggade, säger Ellen och skrattar.
För det var för att studera som hon kom till Santa Barbara i augusti 2012. Att valet föll just på kuststaden cirka 15 mil norr om Los Angeles beskriver hon som en slump. Men att hon gillade Kalifornien visste hon.
– Jag var au pair i Sacramento hos en familj från Väderstad innan. Sen när jag kom hem så satt jag en dag och tittade på olika skolor och då fastnade jag för den här. Jag är ju från Vadstena så jag är ingen storstadsmänniska direkt och här i USA så känns inte Santa Barbara så stort. Först läste jag hotellmanagement-programmet ett år sedan bytte jag till business och administration.
I Santa Barbara bor hon med ett par andra svenska tjejer i en lägenhet. Och det finns gott om svenskar här. Ellen berättar att svenskar är den näst största gruppen internationella studenter som pluggar på skolan.
– Man ser vilka som är svenskar, haha. Men jag umgås mest med amerikaner eller andra internationella studenter. När jag flyttade hit så kände jag ingen så jag var tvungen att lära känna nya människor och jag har växt jättemycket av det. Och att man träffar himla mycket nytt folk från hela världen är något av det bästa med att plugga utomlands.
När det gäller att lära känna nya människor så tror Ellen att det inte hade varit lika lätt att göra det hemma i Sverige. Vi är ju inte alltid så lätta att komma in på livet.
– Livet är så enkelt här. Alla är så trevliga och öppna och pratar med dig. Här frågar främlingar hur man mår och gillar de din tröja så säger de det. Gör man det hemma så blir ju folk chockade, säger Vadstenatjejen och berättar att när hon varit hemma på somrarna ibland blivit förvånad när människor hon möter inte frågar hur hon mår.
Håller du på att bli amerikaniserad?
– Haha, jag tror att jag redan är det. Jag gillar livsstilen här. Folk är mer avslappnade, de bryr sig inte så mycket om hur man ser ut. Sen finns det ju saker som inte är så bra. Det finns ju inte samma sociala skyddsnät som vi har i Sverige. Det är många som inte har försäkringar och överlag så finns det många hemlösa. Så det är många som har det svårt och det är inte kul att se.
Vår servitris kommer för femte gången och kollar så att allt är till belåtenhet. Servicen håller minst lika hög klass som på Ellens favoritrestaurang Hörnet hemma i Vadstena.
Och trots att hon älskar både klimatet och människorna så kommer hon troligen inte att bli kvar i Santa Barbara för evigt. Ja, enligt mamma så får hon bara göra det på ett villkor.
– Mamma har sagt att jag bara får stanna om jag hittar en rik man att gifta mig med. Just nu känns det som jag inte kan bo någon annanstans. Men det är nog lite för långt bort för att jag ska stanna för alltid. Vadstena är ändå hemma och det är lite jobbigt att vara så långt ifrån familjen ibland. Så skype är väldigt bra. Men jag är väldigt glad över att jag har gjort det här. Det är bara tre år av mitt liv och jag har utvecklats och lärt mig väldigt mycket om mig själv på de åren.
Just nu har hon dock inga planer på att byta utsikten över Stilla havet mot den över Vättern. Först tänker hon prova på arbetslivet i USA. Hennes examen ger henne ett års arbetsstillstånd och jobbsökande är vad som nu fyller större delen av hennes dagar.
– Det finns en massa jobb ute och jag har skickat in en massa ansökningar så förhoppningsvis så hittar jag ett ganska snart.
Vi betalar och reser oss. Ellen för att gå och skriva ytterligare några jobbansökningar. Jag för att gå ner på stranden för att insupa ännu mer av de vyer som varit hennes utsikt under studietiden.
Det är inte utan att jag undrar hur i hela fridens namn hon kunde koncentrera sig på böckerna.