Född 1937 på landsbygden i Tjeckoslovakien. Hans första minnen av detta är just uppväxten på landet som han uppfattade som frihet. Heinz växte upp hos sin mormor och morfar. Hans mamma arbetade som sjuksköterska i Berlin. Någon pappa fanns inte med i bilden. 
– Min morfar blev min fadersgestalt. 
Heinz, hans mor och syster kom till Sverige och Landskrona genom Röda Korsets försorg 1951. Vid 16-års ålder i Landskrona, kom han i kontakt med verkstadsbranschen, genom verkstadsskola och tekniska studier.

Född och uppvuxen i en tid och en del av världen som var ett fruktansvärt kaos på grund av andra världskriget. En tid som satt sin prägel på Heinz och gett honom minnen som vem som helst skulle velat slippa. Ändå, när man möter honom, berättar han om dessa upplevelser med en förvånande lätthet och man slås av att alla individer tar med sig sådana saker genom livet på olika sätt. I Heinz fall verkar det som det han bär på har han använt som en styrka och en kraft att definiera det goda, viktiga och rätta i livet. En kraft att fokusera samtidigt som han uttrycker tankar på att varje individ måste tänka utanför de gängse mallarna för att åstadkomma något. Som han uttrycker det; ”man måste låta hjärnan flyta fritt”; Intuition, tänka fritt och inte bli stöpt i en form.

  Så utbildning är inte allt – man kan lära sig saker ändå?
– Ja, man kan bli duktigare. Eftersom du inte har någon hämsko. Jag prövar då saker som andra anser man inte kan pröva. 
Rätt så ovanliga tankar uttryckta av någon med så konkreta arbetsuppgifter som Heinz jobbat med under sitt yrkesverksamma liv. Ett arbetsliv som varit fokuserat på informations- och affärsutveckling, ledarskapsutveckling samt inom ingenjörsområdet. Med fokus för betydelsen av kommunikation plus klart definierade mål. 

 Att ägna sig åt ungdomsarbete var ingen självklarhet för Heinz. Men bosatt i Malmö 1964, köpte han segelbåt och jobbade med den men tyckte att det fanns mer att göra. 
– Då såg jag mina egna flickor och de andra barnen i klubben. Då tänkte jag att jag var en stor egoist och köpte en optimistjolle. Med den seglade jag inte bara med mina egna barn utan alla de andra barnen också.

Arbetet med ungdomar fortsätter för Heinz och nu i Motala, dit han flyttade från Småland, för tre år sedan med sin hustru Lydia. Hos Motala Segelsällskap får hans tekniska kompetens och pedagogik komma till sin rätt. Han ser det också så att genom sin bakgrund, sina erfarenheter, kan han förstå de människor, ungdomar, som kommer i flykt undan oroligheter till Sverige. Heinz sätter integrationen som det viktigaste. 
– Om vi inte kan integrera dem så de blir som jag, mer svensk än en svensk, så fungerar det inte. Det finns många ungdomar som har idéer och det är många gamla som skulle kunna backa upp och hjälpa till. Många gamla går omkring och känner sig ensamma. Använd deras kompetens. 

Vad har du för förslag för att frigöra detta kapital?
– De äldre måste våga lite mer. De får inte krypa undan och gömma sig. Visa vad ni kan. Ta tag i aktuella saker exempelvis alla invandrare. Gamla skulle kunna bli faddrar till invandrarfamiljer och därigenom hjälpa till med integrationen.

Många äldre i dagens samhälle skulle må bra mycket bättre om de kände sig betydelsefulla. 
– Det är ett nyckelord. Att man fortfarande frågar dem, de är inte avställda, förbrukade. De människorna som har en stor referensram bakåt. I dag förbrukar man folk redan i 50-års åldern. Då är de ointressanta för företagen. I dag ska det vara de unga, men det räddar inte världen. 

Finns det något hopp för samhället då?
– Om vi vänder på det och släpper fram de krafter som vill. Jag träffar många äldre som säger att orden ”inte orka” fanns inte när vi var unga. Vi jobbade och mådde inte dåligt av det. 

Du tycker teknik tar över, vi slutar tänka, men du har ju själv arbetat med just teknik?
– Teknik är ett redskap. Men den har tagit över för mycket. Den har tagit över det mest väsentliga exempelvis i en barnfamilj. Där kommunikation mellan föräldrar och barn går förlorad. Framför allt empatin. Den för man inte över med en apparat, en mobil, en padda. Själva känslan av trygghet, den för man över genom att som förälder ha tid, finnas där, beröra, se barnen och så vidare. 

Något du nämnt är att ”hjärnan måste få sväva fritt”?
– Jag säger som Walt Disney: ”If you can dream it – you can do it” (”Om du kan drömma om det kan du göra det”).