11-åriga Iris har tretton enbenta hästar: "En hel värld"

Alla hästarna har namn och egna personligheter. Idag ska en av dem tävla med Iris i hinderhoppning.

Elvaåriga Iris Widén älskar käpphästar, hemma har hon en hel värld av dem, bland annat syr hon tillbehör till dem och bygger hinder.

Elvaåriga Iris Widén älskar käpphästar, hemma har hon en hel värld av dem, bland annat syr hon tillbehör till dem och bygger hinder.

Foto: Mikael Grahn

Ridsport2024-12-08 11:00

Nyheten i korthet

  • En käpphästtävling ägde rum på Motala Ryttarförening för barn i olika åldrar.
  • 11-åriga Iris Widén, en erfaren käpphästentusiast, deltog med sin käpphäst Darcy. Hon har totalt 13 käpphästar hemma, alla med egna namn och personligheter.
  • 14-åriga Stella Lindberg, en av arrangörerna, uttryckte sin glädje över deltagandet och uppmuntrade deltagarna att ha roligt, springa snabbt och hoppa kontrollerat.

Doften av häst ligger i luften, men ljuden av hovar är frånvarande. I lördags var det inte fyr-beningarnas tur att glänsa. Det är nämligen käpphästtävling. Höjder mellan 10-80 cm ska utmana de unga ryttarna som är på plats.

20-talet barn står förväntansfulla, tittandes ut över hindren i ridhuset på Motala Ryttarförening.

En av barnen är elvaåriga Iris Widén, hon värmer upp med sin hingst Darcy inför 40-centimeterbanan. Hon är en erfaren käpphäst-entusiast som tävlat två gånger tidigare. Hon tycker det ska bli kul att hoppa, men är lite orolig för att inte komma ihåg banan och för att rida fel väg, men vad det gäller höjden är hon bombsäker.

– Det är inte en så svår höjd, säger hon självsäkert.

Hennes mamma Johanna Widén står bredvid och förklarar att Iris har en hel värld med käpphästar hemma. Totalt är de tretton stycken. Alla med namn och olika egenskaper, precis som riktiga hästar.

undefined
Darcy är en hingst och en av de 13 hästarna i Iris Widéns stall. Iris berättar att hon sytt tränset i Darcys mun själv.

– Hon syr utrustning till dom och syr även egna hästar. Men "Darcy" är ju köpt, säger mamma och tittar på Iris som nickar instämmandes. Därefter berättar hon om de olika hinder som hon skapar hemma.

– Den högsta höjden jag hoppar är en meter, säger Iris. Mamma Johanna inflikar att det är utan käpphäst.

– Annars blir det lite högt, konstaterar Johanna.

undefined
Käpphästsamling fanns tillgängligt för de som ville låna häst. Kan det vara Pippis häst "Lilla Gubben" som gör sig synlig i mitten?

Framme vid en whiteboardtavla får hopparna information om starttiderna från de unga arrangörerna. Barnen lyssnar tålmodigt.

En av de som är med och drar i trådarna för dagen är 14-åriga Stella Lindberg. Hon är nöjd över uppslutningen.

– Det är 20 föranmälda och minst fem som droppat in, och alla är så taggade, säger hon nöjt. Hon har bara några tips åt dem som hoppar i dagens tävling.

– Ha roligt, spring snabbt och hoppa kontrollerat.

undefined
Stella Lindberg i vit mössa, var en av arrangörerna för käpphästtävlingen. Hon var nöjd över att så många fanns på plats för att delta.

I bakgrunden förbereds det för hoppning på 10-20 centimeter. Sysslingarna Vilma Dahlqvist och Anna Varblane, nio år gamla ska hoppa med sina käpphästar Zoe och Unique. Anna berättar att käpphästarna har olika egenskaper och att just Unique kan vara svår och vilja bråka med andra hästar.

Rätt var det är kommer det en knuff från Unique mot Zoe. Vilma hoppar till. Det visar sig att även käpphästar kan ha personlighet.

För Vilma är hästar allt.

– Jag kommer syssla med hästar tills jag dör, säger hon lite dramatiserat. Men hennes poäng går fram – hästarna är deras allt.

undefined
Vilma Dahlqvist var på plats med sin syssling Anna Varblane, båda är nio år fyllda. Med sig hade de hästarna Zoe och Unique.

På banan har hoppningen börjat. Med fokuserade blickar börjar ryttare efter ryttare ta sig an de olika höjderna. Röda och gröna rosetter delas ut till dem efteråt. Stoltheten i deras blickar går att ta på.

undefined
Bruno Aspen i full galopp över hopphindret.

 

undefined
Bruno Aspen är sex år gammal och var med i en käpphästtävling för sin allra första gång. Men han är lite ledsen efter att ha rivit det sista hindret. "Det var svårt" säger han snyftandes. "Jag tappade stövlarna, det var därför jag ramlade" säger han. Han tröstas och uppmuntras under tiden av sin släkt som är på plats. Han får rosetter för sitt deltagande och börjar därefter se gladare ut.

Här i ridhuset finns det hopp – gott om hopp.

Karta: Motala Ryttarförening
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!