Doften av häst ligger i luften, men ljuden av hovar är frånvarande. I lördags var det inte fyr-beningarnas tur att glänsa. Det är nämligen käpphästtävling. Höjder mellan 10-80 cm ska utmana de unga ryttarna som är på plats.
20-talet barn står förväntansfulla, tittandes ut över hindren i ridhuset på Motala Ryttarförening.
En av barnen är elvaåriga Iris Widén, hon värmer upp med sin hingst Darcy inför 40-centimeterbanan. Hon är en erfaren käpphäst-entusiast som tävlat två gånger tidigare. Hon tycker det ska bli kul att hoppa, men är lite orolig för att inte komma ihåg banan och för att rida fel väg, men vad det gäller höjden är hon bombsäker.
– Det är inte en så svår höjd, säger hon självsäkert.
Hennes mamma Johanna Widén står bredvid och förklarar att Iris har en hel värld med käpphästar hemma. Totalt är de tretton stycken. Alla med namn och olika egenskaper, precis som riktiga hästar.
– Hon syr utrustning till dom och syr även egna hästar. Men "Darcy" är ju köpt, säger mamma och tittar på Iris som nickar instämmandes. Därefter berättar hon om de olika hinder som hon skapar hemma.
– Den högsta höjden jag hoppar är en meter, säger Iris. Mamma Johanna inflikar att det är utan käpphäst.
– Annars blir det lite högt, konstaterar Johanna.
Framme vid en whiteboardtavla får hopparna information om starttiderna från de unga arrangörerna. Barnen lyssnar tålmodigt.
En av de som är med och drar i trådarna för dagen är 14-åriga Stella Lindberg. Hon är nöjd över uppslutningen.
– Det är 20 föranmälda och minst fem som droppat in, och alla är så taggade, säger hon nöjt. Hon har bara några tips åt dem som hoppar i dagens tävling.
– Ha roligt, spring snabbt och hoppa kontrollerat.
I bakgrunden förbereds det för hoppning på 10-20 centimeter. Sysslingarna Vilma Dahlqvist och Anna Varblane, nio år gamla ska hoppa med sina käpphästar Zoe och Unique. Anna berättar att käpphästarna har olika egenskaper och att just Unique kan vara svår och vilja bråka med andra hästar.
Rätt var det är kommer det en knuff från Unique mot Zoe. Vilma hoppar till. Det visar sig att även käpphästar kan ha personlighet.
För Vilma är hästar allt.
– Jag kommer syssla med hästar tills jag dör, säger hon lite dramatiserat. Men hennes poäng går fram – hästarna är deras allt.
På banan har hoppningen börjat. Med fokuserade blickar börjar ryttare efter ryttare ta sig an de olika höjderna. Röda och gröna rosetter delas ut till dem efteråt. Stoltheten i deras blickar går att ta på.
Här i ridhuset finns det hopp – gott om hopp.