– Jag? Oj, det var fint. Oh shit, där blev jag lite paff. Det är ju skitkul. Vad roligt att slitet blir uppmärksammat, skrattar Boris. Jag gillar ju inte att arbeta i en fyrkant.
Christian "Boris" Sjöström Verbanac jobbar som ungdomscoach med unga i riskzon och beskriver sig själv som "En blådåre som bryr sig". Han är själv uppvuxen i Motala och säger att han befinner sig där han är idag tack vare bland annat fritidsgårdar och studiefrämjandets musikhus i Motala. Han berättar att ett tidigare ungdomsprojekt han jobbat med i Stockholm har påverkat honom mycket.
– Projektet hette "Torpet ungdom" och handlade om en trygg mötesplats och en aktiverad fritid för ungdomar. Min chef där blev min stora förebild och hennes tankesätt har påverkat mig väldigt mycket, "var dig själv och kör med raka rör".
Det var med den här bakgrunden som hans idé om aktivitetshuset KA-ungdom föddes i Motala. Även här med grundtanken om en trygg mötesplats för unga.
– Alla ungdomar ska bli sedda, vi jobbar mycket med respekt och att aktivera ungdomar. KA-ungdom finns fortfarande kvar, även om vi inte längre har någon lokal. Det är ungdomarnas verksamhet, det är de som bygger verksamheten.
Ur KA-ungdom föddes exempelvis Hip Hop-festivalen Våra kvarter, Motala Motor Bash och en musikstudio.
Hur startade Våra Kvarter?
– Det händer inte så mycket för ungdomar i Motala och vi ville gör något. Det blev en Hip Hop- festival med ungdomar som arrangörer. Syftet var att de skulle vara delaktiga, bli aktiverade och få jobba. I år var andra gången vi ordnade festivalen. Vi har så mycket bra talang här i stan, nu får de komma ut och sprida sin musik. Vi har släppt en samlingsskiva med några av dem. Den delas ut i skivbutiker, hos ungdomsverksamheter och på konserter. Nu har vi även fixat en studio och i vår ska vi ut på en liten turné.
Vad betyder det här för ungdomarna?
– Otroligt mycket. Det handlar egentligen inte om att göra en festival eller släppa en skiva, det handlar om resan dit och tillvägagångssättet. Det är ungdomar från olika håll i Motala, de har olika värderingar och olika bakgrund. De sätts ihop i grupp och fungerar då som en väloljad maskin. Man lär sig respektera varandra och hittar nya vänner. I musiken finns inga fel. Musiken är den gemensamma nämnaren och ledsagaren, sedan kan man bygga vidare med arbetet med ungdomar runtomkring.
Vilka fördelar ser du med ditt arbete?
– Man bryter det onödiga tjafset mellan ungdomsgrupperingar i stan, det finns många hierarkistegar och om man involverar ungdomar i olika projekt från olika områden så bryts barriärer. Vi bygger utifrån det de vill göra och allt är möjligt.
Vilka utmaningar finns det?
– Det finns olika röda zoner i Motala, men problemen sträcker sig över hela stan. Många ungdomar saknar respekt för vuxenvärlden, de har tappat förtroendet.
Vad kan man tänka på som vuxen?
– Man tar för givet att ungdomar klarar sig själva, men vuxna måste ta ett större ansvar. Låt barn och ungdomar vara just barn och ungdomar. Hjälp dem.
Christian understryker vikten med att vara en närvarande trygg vuxen eller förälder som tar ansvar.
– Alla vuxna kan kliva in och ta ansvar, vuxenvärlden har en stor roll i det här, ungdomar måste bli bekräftade och sedda, det är så viktigt. Ibland räcker det med att säga "Hej, hur är det", "snygga skor" eller "har du klippt dig", det kan vara så enkelt att lyfta en människa.