Sandra Ribbencrantz framhåller att en ort utan skola inte är en attraktiv plats att bo på. Flera husägare i närområdet oroar sig över framtiden, menar hon. Vad händer med deras villapriser om skolan läggs ner helt och hållet på längre sikt?
Sandra Ribbencrantz, Tobias Larsson och Johan Bergström har alla tre barn på Österstad skola. De ifrågasätter det beslut som politikerna fattat om att låta eleverna övergå till Fornåsa skola i årskurs fyra i stället för i årskurs fem.
Men känslorna är tudelade. Sandra Ribbencrantz lyfter att skolan tidigare var nedläggningshotad och att hon känner glädje över det faktum att skolan faktiskt står kvar. Samtidigt står det i förstudien, som ligger till grund för beslutet, att det inte går att bedriva en lönsam skola av denna storlek.
– Det förstår man, som ekonomin ser ut, men om det inte lönar sig nu när vi har en årskurs fyra, hur kommer den att bära sig när man tar bort en hel årskurs? Då blir det ännu färre elever, konstaterar hon.
Beslutet väcker många frågor hos föräldrarna. De känner bland annat oro inför trångboddheten i Fornåsa.
– Det är anmärkningsvärt att den mottagande skolan är för trång redan nu. Det ifrågasätter vi också, varför man så hastigt ska flytta nu? Man hinner inte renovera eller bygga ut på några månader, säger Sandra Ribbencrantz och tillägger att det heller inte finns någon information om att en utbyggnation över huvud taget ens är planerad.
Det lyfts från politiken att det är viktigt med sammanhållna stadier. Vad tänker ni om det?
– Det beror lite på vilken politiker som man pratar med. På det senaste samrådsmötet fanns det politiker som tyckte att det är det viktigaste ramverket att förhålla sig till, men vissa andra sa att det bara är en rekommendation som man ska jobba mot, säger Johan Bergström och fortsätter:
– Jag förstår själva idén, men jag hör också att det inte är hugget i sten och att man kan göra undantag.
"Eftersom tanken från början var att skolan skulle läggas ner är det svårt att inte tänka att det här är ett steg mot det", säger Tobias Larsson.
Tobias Larsson ifrågasätter varför det skulle vara lättare att samla elever i årskurs fyra än i årskurs fem. Argumentet om att eleverna inte alltid har läst samma saker när de slås samman i årskurs fem ställer sig föräldrarna också frågande inför.
– Det här tog de upp på det senaste samrådsmötet också. Då frågade jag vad det är som gör att de har läst samma sak när de slutar årskurs tre? Eller när de slutar årskurs sex? Då är det ett ännu större upptagningsområde som slås samman i Borensberg till sjuan, säger Johan Bergström.
Föräldrarna undrar också vad en minskning av skolan gör med huspriserna i byn.
– Det blir inte attraktivt att bo här. Det är för hela byns överlevnad att det finns en skola, säger Sandra Ribbencrantz.
"Jag kan förstå att folk som kanske funderar på att flytta ut på landet väljer att inte flytta hit för att det är sådana diskussioner om skolan", säger Tobias Larsson (till höger).
Johan Bergström fyller i:
– Jag skulle vilja lyfta det till en större nivå och se det ur ett landsbygdsperspektiv. Det är som sagt kul att årskurs ett till tre blir kvar, men hur länge och vad händer med ekvationen när det blir färre elever, när det var för få redan innan? Man måste ändå satsa lite.
Han lyfter att man till exempel redan dragit in på bussarna i byn.
– Fan, det här är det sista vi har.
Samtidigt som föräldrarna är glada över det faktum att skolan inte längre är nedläggningshotad undrar de över dess framtid. Är detta ett steg mot en total nedläggning? På bilden syns Johan Bergström.
Vidare lyfter Johan Bergström att politikerna pratat mycket om den ökade tryggheten som skulle bli av att börja i Fornåsa skola i fjärde klass i stället för i femte klass.
– Trygghet för mig är att ha mitt barn nära skolan, inte att han sitter på en buss i mörker i november-december när det är svinhalt på småvägarna. Det är inte trygghet för mig. Hur de får till det förstår jag inte riktigt.
Han framhåller att han inte tror att Fornåsa skola i sig är mer otrygg, men att han undrar över tryggheten på vägen till och från skolan. Han har, tillsammans med Sandra Ribbencrantz, en son som går i femte klass. Sonen spenderar ungefär fem timmar i veckan på skolbussen.
– De fem timmarna som han då lägger i bussen skulle han kunna lägga här på fritidshemmet, för att lära sig saker. Och givetvis leka med sina kompisar.
– Det är ingen annan vuxen med förutom busschauffören heller. Det kanske inte heller känns så tryggt, säger Tobias Larsson och framhåller att man inte är så gammal när man går i fjärde klass.
De tre föräldrarna lyfter också brister i den förstudie som ligger till grund för beslutet. I den står det att Österstad skulle spara både tid och pengar när elever slipper åka till andra skolor för undervisning. Åt det skakar Tobias Larsson på huvudet. Han ifrågasätter hur det kan anses vara bättre att låta eleverna åka buss varje morgon, utan en lärare närvarande.
– Hur kommer de på de här sakerna?
Johan Bergström lyfter också att man tidigare trott att bussåkandet stal undervisningstid från barnen. Så är inte fallet, menar han. Bussresorna till närliggande skolor är enligt honom lagda på raster och det rör sig sammanlagt om en halvtimme per resa, tur och retur.
– Flera av de här bristerna lyftes på samrådsmötet i januari. Efter det mötet kände jag att “de kan inte flytta, åtminstone inte redan till hösten”. Det var så mycket kritik. Jag blev väldigt förvånad när de sa att det här ska göras till hösten, säger Tobias Larsson.
Sandra Ribbencrantz, Johan Bergström och Tobias Larsson.
En lösning, för att slippa tumma på Österstad skolas storlek och framtid, hade varit att se över upptagningsområdet, enligt de tre föräldrarna.
– Upptagningsområdet är väldigt litet. Tobias ser skolan, men är utanför. Skulle man öka upptagningsområdet skulle vi få hit fler elever och Fornåsa skulle få färre. I vår värld är det här enkel matematik, säger Sandra Ribbencrantz.
– Det ger större chans att skolan blir kvar, fyller Johan Bergström i.
Österstad skola är en välfungerande skola med goda studieresultat och lärare som tycks trivas, enligt de tre föräldrarna. På bilden syns Johan Bergström.
För att föräldrarna vill ha kvar Österstad skola är tydligt. De framhåller att skolan är välfungerande, att eleverna har goda studieresultat och att lärarna verkar trivas.
– Alla är rörande överens om att det här är en väldigt bra skola. Det är tryggt och stabilt. Mindre skolor är inte lönsamma, men i det långa perspektivet ger man en trygg, bra och lugn grund, säger Sandra Ribbencrantz, som själv arbetar på en landsortsskola i Linköpings kommun.
"Om jag försöker vara positiv kanske det här inte är början på slutet, men det är svårt att inte få den känslan", säger Tobias Larsson och nämner att Österstad skola tidigare varit en F-3-skola.
För Tobias Larsson och hans familj, som inte är infödda i byn, har skolan blivit en träffpunkt där de lärt känna andra föräldrar i byn.
– Det finns ingen affär och inte något fik där man kan springa på varandra, utan det är så här som vi kommer in i gemenskapen och träffar andra föräldrar, säger han.
Frågan om detta är det första beslutet mot en komplett nedläggning av Österstad skola kvarstår hos föräldrarna.
– Vi hade nog varit ganska nöjda om vi inte hade haft den magkänslan, säger Johan Bergström och fastslår:
– På något sätt känns det som att vi räddat kvar resten från en total undergång.