Festen var på lördagen. På fredagen ljög Bengt, sa att han hade ärenden inne i stan och att Ulla inte behövde följa med. I själva verket besökte han i all hemlighet en tatueringsstudio med drop in.
– Det satt några unga tjejer i väntrummet som med höjda ögonbryn frågade vad jag skulle tatuera för något. När jag berättade gjorde de tummen upp.
Peppad även av de två döttrarna hade Bengt grunnat på idén en tid. Att låta skriva Ulla på vänster sida av bröstet, där hjärtat sitter, och i det en kärlek som frodas ännu 52 år efter första mötet. Det var 1967, veckan efter högeromläggningen. Hur skulle de någonsin kunna glömma det?
– Vi träffades hos en gemensam vän, Bengt spelade gitarr och vi sjöng tillsammans. Vi kände båda att det fanns något där, säger Ulla.
Några dagar senare ringde Bengt och undrade om hon ville gå på Liseberg, de bodde i Göteborg vid den här tiden. Det ville Ulla gärna.
– Efter en vecka flyttade jag in hos honom, ett par månader senare förlovade vi oss.
Bengt var 26 och Ulla 28. Båda hade lekt av sig och vad finns att vänta på om allt känns rätt?
– Jag har förundrats i alla år över att vi har det så bra. Hur är det möjligt?, frågar sig Bengt. Kanske beror det på att vi alltid har roligt och ser lustigheter i samma saker?
Två döttrar och fyra barnbarn senare är kärleken starkare än någonsin. De trivs ihop, skrattar mycket, sjunger tillsammans, njuter av vin och god mat och har en öm intimitet mellan varandra.
Knappt märkbara rörelser, små gester, varma ögonkast, en hand på en kind – är det det som är hemligheten? Lite som ett självspelande piano, har man väl börjat så rullar det på av sig självt och generar mer beröring?
Här märks ingen slentrian.
– Om vi sitter bredvid varandra på en fest så kan jag inte låta bli att lägga handen på Ullas knä.
Pensionärslivet rullar på i skön takt. Med gemensam 15-minutersgympa varje morgon och många grönsaksodlingar och koifiskar i en fin damm, vid suterrängvillan de bott i sedan 1985. Båda slutade jobba lite i förtid, Ulla som sjuksköterska när hon var 59 och Bengt som universitetslektor i fysik när han var 64.
– Men efter det vikarierade jag på en blodcentral i Tromsö och Oslo under två somrar, berättar Ulla.
De är engagerade i Hagdahls seniorcenter, en mötesplats för 65 plussare, och i Evert Taube-sällskapet i Vreta kloster.
Som pensionärer har de rest mycket, med transibiriska järnvägen, till Påskön i sydöstra Stilla havet och tänk när de lärde sig dansa tango i Buenos Aires!
Under senare år har de åkt husbil i Europa, men Bengt är trött på att köra långt numera, så den såldes.
– För de pengarna ska vi bjuda barn och barnbarn till Florida över jul och nyår.
Hur skulle han nu dölja tatueringen till morgondagens fest, då guldbröllopet och Ullas 80-årsdag skulle firas? Jo, han smög på sig en t-shirt, vilket han inte brukar ha när han sover. Men Ulla märkte ingenting.
Under middagen med ett 40-tal nära och kära klingade han i glaset, ställde sig upp och höll sitt kärlekstal. Sedan knäppte han upp skjortan, drog isär den och blottade till applåder sitt bröst där det nu stod Ulla i snirklig skrift, och under det LY, som i love you.
– Jag tänkte att det kunde vara en fin sak för henne att vakna till på morgnarna, säger Bengt. En påminnelse om att man är högt älskad är väl en bra start på dagen?
– Det är det. Det är det verkligen, min älskling, svarar Ulla.