Feber är ett av de vanliga symptomen som anges vid covid-19. Men vilken temperatur som är feber misstolkas ofta, enligt Märta Sund Levander som forskat på området feber och kroppstemperaturer.
– Det som är relevant är om tempen visar en grad över vad man brukar ha i kroppstemperatur och om man känner sig sjuk, det som vi kallar Diff Temp. Egentligen är det logiskt.
I grunden är Märta Sund Levander specialistsjuksköterska. Intresset för feber kom tidigt i samband med att hon började som hygiensjuksköterska 1991 och alla sjukhusrelaterade infektioner skulle börja registreras.
– Då blev det jätteviktigt hur man definierar kriterier för infektion och vilken temperatur som räknas som feber.
Därefter började hon studera i ämnet och blev doktorand. Hennes avhandling som lades fram 2004 hade fokus på definitionen av normal kroppstemperatur och temperatur vid lunginflammation hos äldre. Därefter har det blivit flera studier, varav en från 2017 där drygt 2 000 friska personer deltog. Resultatet visar att 1,1 till 1,5 grad över normaltemperatur kan vara ett sätt att bedöma feber (därav begreppet DiffTemp).
– Det är för mycket fokus på att feber är allt över 38 grader. De som råkar illa ut är de äldre som inte kan berätta själva hur de mår. Då blir tempen jätteviktig för att man ska se om de är sjuka eller inte. Dessutom kan de ha en låg normal kroppstemperatur.
Hos äldre sköra personer, som bor på exempelvis särskilda boenden eller har hemtjänst, kan symptomen på infektioner därför vara svåra att upptäcka.
– Deras symptom är så otydliga, de kanske ramlar, inte äter eller är förvirrade eller blir tysta. För att det ska hända något ska de ha temperatur över 38 grader. Har de inte det så vidtas inga åtgärder. Följden av det blir att de har infektioner som man inte upptäcker eller upptäcker för sent. Om en person är trött och har 37,5 så kanske den har en lunginflammation, säger Märta Sund Levander.
Det är temperaturstegningen tillsammans med sjukdomskänsla som ska observeras.
– Det som är riktigt farligt är om temperaturen går ned, då kan det vara blodförgiftning, det är livshotande. Första stadiet är hög temperatur och frossa, men när kroppen går in i septisk chock sjunker kroppstemperaturen.
Nu testas metoden med DiffTemp kliniskt både inom äldrevården hos personer som bor i särskilda boenden och den neurokirurgiska intensivvården (NIVA) i Östergötland. Temperaturhöjning är även viktig hos kritisk sjuka personer som inte kan berätta hur de mår.
– Projektet inom NIVA håller på att avslutas, och resultaten ser lovande ut. DiffTemp verkar vara säkrare för att upptäcka infektioner än att titta på fasta gradtal.
Tillsammans med forskarkollegor har Märta Sund Levander även utvecklat ett symtomskattningsinstrument (EDIS) för att tidigare förstå att ospecifika symtom hos sköra äldre kan vara relaterat till pågående infektion.
Feberintresset har även resulterat i boken Understanding Feber and Body Temperature Implications for Clinical Practice som gavs ut under våren 2020. Den har hon skrivit tillsammans med kollegan Ewa Grodzinsky som är biomedicinsk analytiker och docent i immunologi. Till sin hjälp har de även tagit andra professioner för att belysa feber ur olika perspektiv.
– Det är viktigt för alla att känna till sin normaltemperatur, säger hon.
Bästa sättet är att mäta vid flera tillfällen under tre mognar, på samma ställe och med samma termometer, förslagsvis örontermometer, ju närmare hjärnan desto bättre:
– Temperaturen ställs in i hjärnan och det tar en stund innan resten av kroppen ska anpassa sig till det. En temp i ändtarmen exempelvis får en eftersläpning som gör att du får en högre temp än i örat. I ändtarmen finns inga nervceller som reagerar för värme eller kyla. Däremot finns det en massa bakterier som jobbar hårt och producerar värme. Det kan göra att föräldrar ger barn febernedsättande i onödan.
Barn kan ibland få väldigt hög temp vid feber men kroppen har ett system för att se till att man inte blir för varm. Råd som att vädra och ta av kläder för att få ned tempen avråder hon bestämt ifrån. Det riskerar att framkalla frossa.
– Det är jättejobbigt för kroppen. Ämnesomsättningen ökar upp mot 500 procent, det går åt massa energi och du får ett stort syrgasbehov. Det gör mer skada än nytta.