Det har gått fem dagar sedan en varg sköts i Långbogenreviret under skyddsjakten när vi träffar Torbjörn Larsson. Linköping är sista anhalt i hans Sverigeturné. I två veckor har han åkt runt bland de län som påverkats av varg, för att dela sin och Jägareförbundets syn på vargfrågan.
– Allt vilt måste förvaltas. Man kan inte tro att vargen kan leva där ute för sig själva. Vi tycker att man genast ska skjuta bort hälften av de vargar som finns i Sverige. Vargen är ett klokt djur, börja vi förvalta den kommer vargen snabbt att lära sig att hålla sig borta från människor och gårdar. Vi måste få acceptans för rovdjursförvaltningen. Den har havererat, säger Torbjörn Larsson.
Skjuta hälften av vargstammen. Det låter mycket?
– Vi har 365 identifierade vargar i Sverige i dag, räknat innan årets föryngring. Tar vi bort häften är vi fortfarande inom riksdagens antal. Så något nytt riksdagsbeslut behövs inte.
Bakgrunden är att riksdagen 2013 tog ett rovdjursbeslut där det bestämdes att vargstammens referensvärde ska vara mellan 170-270 antal för att vargpopulationens bevarandestatus ska vara gynnsam. I beslutet bestämdes även att man ska ta hänsyn till koncentrationen, alltså hur mycket varg som finns på en specifik yta, och till socioekonomisk betydelse, det vill säga hur de som får varg på sin mark drabbas.
Jägareförbundet tycker att ansvariga myndigheter främst tar hänsyn till antalet vargar, men inte de två senare punkterna i beslutet.
– Vi måste börja förvalta vargen. Vargen har en gräddfil i dag. Vi har inte jagat den på två år. Den känner sig inte hotad.
Ska människan in och styra naturen så mycket som en avskjutning innebär?
– Självklart. Vi är en del av naturen. Vi står inte utanför det här.
Men står vi över den?
– Ja, vi är en toppredator.
Har vi inte ett ansvar då att ta hand om våra andra predatorer?
– Jo, och just därför ska vi förvalta den – precis som älgen och björnen.
Leif Thomsen, länsordförande Svenska Jägareförbundet Östergötland, flikar in:
– Människan har redan gjort om naturen i så stor grad att det knappt finns något naturligt vilt kvar. Vårt ansvar är att förvalta detta så klokt som möjligt. Om vargen tar den mat som vi människor ska ha, då är det vårt ansvar att hålla den i schack.
Det finns en stark oro för tamdjur och barn hos de människor som lever nära vargen, menar Torbjörn Larsson.
– Det raljeras mycket om att vi jägare säger att vargen är farlig. Men ja, den är farlig. Det är ett otroligt potent djur. Det är inte roligt att släppa iväg sina barn 500 meter till skolbussen när man vet att det springer runt vargar i skogen.
Men några vargattacker har inte skett på mycket länge i Sverige.
– Varför då?
För att de inte är speciellt många, menar du?
– Ja! Och för att vi skjutsar runt på barnen. Vi får inte leva våra liv som vi vill ute på glesbygden. Man kan inte förstå den oron via en platt skärm – man måste uppleva den. Man lyssnar inte på de som drabbas. Vi måste få mer lokal makt i vargfrågan. Hur mycket varg Östergötland klarar av ska bestämmas här – inte i Stockholm.
Hur skulle det gå till i praktiken?
– Vi vill att viltförvaltningsdelegationen i Östergötland ska få mer handlingskraft, att de ska vara beslutande. Där representeras hela samhället. Det är ju inte bara Jägarförbundet och LRF som sitter där, utan även politiker, turistnäringen, naturvärnare, ornitologer med flera.