För 10–15 år sedan hade alla dagstidningar kontaktannonser. Det var vad som stod till buds innan internet revolutionerade våra liv med en uppsjö av dejtingsajter, för alla åldrar och intresseriktningar. Numera är nätdejting det vanligaste sättet att träffa en partner. I samma takt har kontaktannonser i papperstidningarna blivit allt mer ovanliga.
Lennart Ekström hör till den gamla stammen, äger ingen dator och vill inte ha någon heller. Det är därför han nu annonserar efter en livspartner i Corren och Norrköpings Tidningar. När han satte rubriken kom inspirationen från tv-serien "Bonde söker fru", som har tio år på nacken. Hans annons är kortfattad, rakt på sak och utan krusiduller: "Fårbonde söker fru" och därunder hans namn och telefonnummer.
– Det blev så tomt när Irene dog. Hon gick bort för mig 2014, i cancer. Det är så ensamt, så ensamt.
Vi sitter vid Lennarts köksbord, 1,5 mil söder om Linköping. Ute är det bitande kallt, fönstren har frostrosor, vedpannan går varm och i kökssoffan ligger tre av husets fem katter och spinner. Ut tänker de inte gå i dag. I fönstret ovanför dem grönskar det. Här hänger och klättrar fina krukväxter, omedvetna om att gröna växter brukligen inte är så prunkande den här tiden på året.
Du tycka ha gröna fingrar.
– Nä, det kan jag väl aldrig tro. Men nu när du säger det, orkidén i sovrummet blommar för tredje gången.
Han hyr sitt hus och betesmarkerna omkring. Hit kom han med sin hustru Irene, som han levde med i över 30 år, runt millennieskiftet. Irene träffade han på en dans i Folkets Park i Ljungsbro. Han har inga egna barn, men Irenes två yngsta blev som hans egna.
Lennart är född i Falerum, har jobbat på Facit i Åtvidaberg och i skogen. Fårbonde blev han av en slump.
För tio år sedan fick storbonden intill problem med två lammungar som behövde flaskmatning. Lennart tog sig an uppgiften och när han gick i pension vid 65 års ålder fick han lammen som födelsedagspresent.
– På den vägen är det. Jag blev fäst vid dem. Nu har jag 22 tackor och en bagge och snart börjar lamningen. Jag räknar med ett 20-tal. Det blir mycket jobb och jag får ofta gå upp på nätterna och hjälpa till.
Livskamraten Irene gick bort i cancer 2014. Det var tufft och "livet blev som i stillestånd". På många veckor lämnade inte Lennart huset. Nu är han på väg upp igen.
– Men det är så ensamt! Jag tycker inte om det. Visst är jag 75, men jag känner mig pigg och vill inte sluta leva. Jag älskar att dansa, tycker om att laga mat och vill ha sällskap här på gården. Sällskap i mitt liv.
Du har annonserat i både Corren och NT.
– Ja, jag har varit mycket och dansat i Norrköping, på Smyg in, eller Smyget som det kallades. Jag känner en hel del flickor där. Men de kanske är gifta allihop?
Hur tänker du att den som söker ska vara?
– Hur som helst går bra, men hon får inte ha problem med spriten. Det ska vara krut i henne och hon ska kunna ta i, jag behöver lite hjälp med både fåren och vedeldningen. Ja, jag behöver hjälp med att hålla värmen helt enkelt! Och så får hon gärna tycka om dansbandsmusik, för det gör jag. Lasse Stefanz är bäst. Men Vikingarna och Flamingokvintetten går också bra.
Och vad kan du locka med?
– Tja du . . . jag var en snygg karl i ungdomen. Titta på korten här så får du se. Det var lättare på den tiden, med kvinnorna. Snäll är jag också. I Åtvidaberg äger jag en fin sommarstuga som är vinterisolerad, precis vid sjön.
Om det ringer en kvinna som verkar intressant, vad gör du då?
– Jag bjuder väl hit'na. Hon kan få leverstuvning, fläskkotlett eller vad som helst. Hon får önska sig nåt, jag kan det mesta. Men hon får ta skydd bakom mig när vi går över till fåren. Baggen är en ilsk fan.
Fotnot. Om någon vill nå Lennart så går det bra att kontakta Carina Glenning på mejladress carina.glenning@ostgotamedia.se eller på telefon 013-28 01 61, under kontorstid.