Under 50- och 60-talet minskade antalet pilgrimsfalkar i rasande fart i hela landet. Orsaken var framförallt miljögifter som till exempel DDT. Från 70-talet till början av 90-talet var fågeln helt borta från Östergötland. Därför blev årets inventering, där 17 revir kunde konstaterats, en glädjande nyhet för Lars Gezelius som arbetar på Tåkerns fältstation.

– Årets inventering var förvånande, det är ett rejält kliv i antal. Sammanlagt har 23 ungar fötts. Det känns rätt speciellt, säger han. 

I 20 år har han arbetat för att stärka pilgrimsfalkens ställning som häckfågel i länet genom att samordna falkinventeringarna för Projekt Pilgrimsfalk i Sverige. Lars Gezelius fascineras av djuret.

– De är snygga i utseendet och är magnifika när de jagar. 

När pilgrimsfalken jagar går den upp högt ovanför bytet och dyker ner i en hastighet på över 300 kilometer för att attackera bytet, som ofta blir omtöcknad endast av smällen. 

– De bjuder på en imponerande flyguppvisning. 

Pilgrimsfalken lever i par och skyddar sitt revir ihop. Här är det inte hanen som har det fysiska övertaget. Nä, medan han är i samma blygsamma storleksklass som en kråka, har hon ett ståtligt vingspann som närmar sig korpens. Föräldraledigheten delas hyfsat lika mellan mamma och pappa – äggen ruvas i cirka 30 dygn av båda könen, men hon har huvudansvar för äggen– han för jakten. 

– Pilgrimsfalkens närvaro skvallrar om miljön i fråga om gifter och hur pass orörd naturen är. Det här är ett kvitto på att det går åt rätt håll, säger Lars Gezelius.