Dagböckerna som iva-personalen hade skrivit fick Britt Ekhager med sig hem. Där hade de skrivit om hur de skött henne när hon var nedsövd.
I september 2021 blev familjens 18-åriga son förkyld. Strax därpå blev även Britt och maken Per sjuka. Testet visade positivt för covid-19. Både maken Per och sonen hade vaccinerat sig, men Britt hade ännu inte gjort det.
– När vaccinet först kom var jag lite orolig, kunde det verkligen vara tillräckligt testat när det tagits fram så fort? Men det verkade ändå gå bra, när hösten kom vaccinerade sig många omkring mig och jag tänkte att jag också skulle ta vaccinet, säger Britt.
Men hon hann inte, istället blev hon sjuk. Britt minns att det fortfarande var varmt och soligt ute.
– Först blev jag bara lite hostig. När det blev lite tungt med andningen tänkte jag att det kanske var bäst att kolla upp det.
När hon kom till sjukhuset gick det snabbt. Britts syresättning var dålig.
– Jag var skräckslagen. De sa att de måste söva ner mig en längre tid, men jag förstod inte vad det innebar.
I sju veckor låg hon nedsövd på iva. Tillståndet var kritiskt, fick maken Per veta. Under tiden Britt låg nedsövd drabbades hon av en mindre hjärnblödning. Sedan fick hon hjärtstopp. Tre gånger. Med hjälp av defibrillator fick de igång hennes hjärta igen. Dessutom drabbades hon av sepsis, som tidigare kallades blodförgiftning.
– Jag dog när jag låg där. Min kropp var död. Det dröjde innan jag förstod hur sjuk jag hade varit. Efteråt har jag tillsammans med vårdpersonalen gått igenom dagböckerna som iva-personalen skrev. De har ju gjort allt de kan för att ta hand om mig när jag låg där. Hade det varit i början av pandemin så hade jag inte överlevt, sa de, men när jag blev sjuk hade de mer kunskap.
Det är ett liv långt ifrån hur det brukade vara. Britt är förskollärare sedan många år och pratar engagerat om arbetet med barnen. Hon får nytt liv när hon berättar om sina idéer om hur förskoleverksamheten kan utvecklas.
– Det är ett givande och bra jobb, man är ute och rör sig. Barns lärande är så fantastiskt.
Hon har arbetat som förskollärare sedan hon tog examen 1988. Hon är sällan sjuk och har aldrig tidigare blivit sövd eller legat inlagd någon längre tid på sjukhus. Britt är visserligen spruträdd, men har tagit andra vaccin, bland annat mot influensa, så det var inte spruträdslan som hindrade henne.
– Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog vaccinet. Jag tänkte bara att jag skulle avvakta lite, inte vara först att ta vaccinet. Man tänker ju inte att man själv kan bli så sjuk. Sen på sjukhuset var det väldigt många sprutor och slangar överallt.
För en tid sedan tog hon äntligen den första dosen vaccin mot covid-19.
– Jag blev jättesjuk av vaccinet. Då blev jag rädd också, att det skulle börja om igen. Nu fasar jag för nästa dos, men det är bara att härda ut och ta alla vaccinsprutor man får.
Vägen tillbaka är lång, men Britt är ändå positiv.
– Jag har blivit mycket bättre och hoppas bli ännu bättre, men det spelar egentligen ingen roll. Jag har fått en andra chans. Det kunde ha gått så mycket sämre.