Ann-Louise: "Det är som om skallen ska sprängas"

Ännu åtta månader efter insjuknandet i covid-19 är Ann-Louise heltidssjuksskriven.

– Jag har tur som har en läkare som tror på mig och tar mina symtom på allvar. På grund av mitt arbete fick jag testa mig direkt, ingår nu i en Falkstudie och tar antikroppstester var fjortonde dag.

Ann-Louise behandlas också för sin hjärntrötthet av en arbetsterapeut, en psykolog, en rehabkoordinator och en läkare.

– Jag för aktivitetsdagbok, timme för timme. Det känns viktigt. De inlagda patienterna följs noga upp, men vi andra . . . det är som om vi inte finns.

Vid ett tillfälle åkte hon ambulans till US eftersom vårdcentralen befarade att hon fått en propp i hjärnan eller en hjärninflammation, men magnetröntgen visade ingenting mer än kraftigt förtätade bihålor.

Hon bad om en remiss till covidspecialistkliniken i Norrköping, för egen del och för att bidra till forskning, men fick veta att fler remisser inte kan skickas och att mottagningen nu riktar sig till dem som bor i Norrköping. 


– Covid-19 är ett lotteri. En del får inga symtom – andra dör. Därtill har viruset påverkan på så många olika organsystem, som lungor, mag/tarmsystem, hjärta och hjärna. 

– Det är ju orimligt att varje distriktsläkare själv ska handha detta!

För egen del är det hjärnpåverkan som är det stora problemet för Ann-Louise.

– Från att första veckan knappt ha känt mig sjuk alls drabbades jag efter en tid av mycket svår huvudvärk. Inom vården ber vi ofta patienterna skatta sin smärta enligt en 10-gradig skala. Min värk ligger konstant kring 3, då och då runt 5 och många gånger mellan 8 och 10.

Hon vill ha kontroll över hur smärtan utvecklar sig och maskerar den därför inte med någon smärtstillande medicin.

Det är som en thriller när Ann-Louise beskriver smärtan i huvudet.

– Jag "känner av" hjärnan på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Exakt var den befinner sig. Det pirrar i den som om den expanderar och är för stor för skallbenet. Det låter inte klokt, jag vet.

Hon är ljud- och ljuskänslig och det gör ont när hon rör ögonen. Att sköta sitt ordinarie jobb finns inte på kartan.

– De kognitiva problemen får också den märkliga effekten att mina tankar liksom snurrar utanför huvudet och jag själv är utanför min kropp.

Värst är ovissheten, tycker Ann-Louise.

 – Jag är rädd. Vad handlar det här om? När blir jag frisk? Blir jag det någonsin?