Enligt en kartläggning som presenterades för några år sedan av Sveriges veterinärmedicinska anstalt (SVA) har sammanlagt 204 gårdar i Östergötland haft djur som dött i den smittsamma sjukdomen mjältbrand från 1916 fram till 2011. Kartläggningen gjordes utifrån kyrkböcker och andra historiska dokument. I ett av dokumenten nämns en älg. 1927 ska älgen ha påträffats död någonstans kring det område där nu korna dött av mjältbrand i betet vid Storpissan på Omberg förra veckan.
– Det är bland annat läkaren och historikern Bodil Persson som är en av de som står bakom kartläggningen, säger Erika Shenais, epidemiolog på SVA.
Vad som hände med älgen efter att man konstaterat att den dött av mjältbrand är oklart.
Förr grävde man ner kreaturen i marken, det pågick ända fram till 1960-talet. Det som kartläggningen visar är att det fanns noga föreskrivet hur man skulle göra, men det är ju inte säkert att alla följde direktiven, säger Erika Shenais.
I en tidigare artikel i Corren berättar Marianne Elvander som också arbetat fram kartläggningen, är de flesta mjältbrandsgravar helt ofarliga. Men om djuren grävts ner utan att reglerna följts för desinfektion, kan det finnas smittsamma sporer kvar, som man misstänker orsakade mjältbrandsutbrottet i Örebro 2011 exempelvis.
Huruvida älgen som dog för 90 år sedan blev desinficerad är oklart.