Centralbadet ekade tomt på måndagen då Medley beslutat att inte öppna på måndagen.
Larmet om drunkningstillbudet kom strax innan klockan 17 på söndagen. Den fyraårige pojkens liv gick till sist inte att rädda.
Ilke Koralp var på plats på Centralbadet under den tragiska eftermiddagen. Han upptäckte att något hände när han såg en annan person lyfta upp en pojke från en simbassäng.
– En kvinna kom springande och skrek och bad om hjälp. När jag vände mig om för att se pojken igen var han livlös. Jag sprang dit för att hjälpa till. Samtidigt kom det massa folk som gick dit för att titta. Då valde jag att försöka mota bort folk och bad dem att backa. Folk började komma dit med sina barn. Jag började bara skrika igen – att de skulle backa – och frågade varför de vill visa sina barn något sånt här.
Ilke Koralp berättar att det var "fullständigt kaos" på platsen. Han beskriver det som att folk drogs som av en magnet till räddningsförsöket runt pojken.
– Någon sprang bort och hämtade personal. Det kom två badvakter, den ena satte sig på huk och gjorde ingenting. Den andra försökte att hjälpa till med att mota bort folk, men misslyckades. Men så här är det, jag vill inte lägga någon skuld på dem, de kanske inte är anställda för att göra det heller. I så fall är jag mer förbannad på deras chefer.
– Jag vill poängtera att de som gjorde en insats för att rädda pojken är hjältar, säger Ilke Koralp.
Vi har pratat med ytterligare en person som var med under söndagen. Hon ger samma bild av händelseförloppet som Ilke Koralp.
– Jag var i poolen med min dotter. Då hörde jag någon skrika. Jag såg att de hade börjat med hjärt- och lungräddning på en pojke. Min första tanke var att vi behövde mota bort folk, för de flockades runt pojken. De gick bara längre fram och jag skrek att folk skulle backa, men ingen hörde vad någon sa. Folk var så respektlösa.
Hon upplevde inte att någon från personalen var på plats i början när pojken låg livlös.
– Det kändes som att det tog väldigt lång tid. Men när jag stod där och motade bort folk ser jag en kvinna i ögonvrån som grät. Hon ropade på sin på son. Jag släppte det jag gjorde och gick till henne för jag förstod att det var mamman. Hon lade sig på marken och jag lade mig bredvid och klappade och tröstade henne medan de försökte göra hjärt- och lungräddning av pojken. Någonstans då var personal på plats.
Hon berättar att folk var så nära inpå som en meter från pojken. Dessutom klättrade någon upp i en rutschkana och började filma händelserna.
– Någon hade hämtat en hjärtstartare. Men det var ett sånt liv runt om oss att det gick inte att höra hjärtstartarens instruktioner. Jag kunde bara se hur en kvinna gjorde kompressioner och inblås på pojken. Han kräktes sedan och pojken fick upp grejer. Men ingen vände honom sedan till framstupa sidoläge, det tog för långt tid i alla fall.
Amela Avdic var också på plats och reagerade på att det var många barn i bassängen där pojken drunknade. Hon hörde mammans skrik.
– Minuterna gick och hoppet blev bara mindre. En kvinna gav hjärt- och lungräddning i kanske tio minuter, säger hon.
Räddningstjänsten tog sedan över.
– Pojken gav inga livstecken, ambulansen kom kort därpå. Skriket som pojkens mamma gjort när ambulansen kom och försökte rädda pojken utan att lyckas glömmer jag aldrig, det var skriket när en mamma förlorar hoppet.