Torkan har gått hårt åt vallskördarna i länet som skulle säkra vinterfodret till djuren. Hela Östergötland är drabbat i varierande grad och på Vikbolandet utanför Norrköping väntar man på regnet.
– För att grödorna ska komma igång och gro till nästa höst, säger Anne-Louise Israelsson på Grönevad. För vallskörden är det redan för sent. Nu kommer vi tack och lov att klara oss bra ändå. Vi har ett 90-tal balar med foder sparade från förra vintern.
Gårdens första vallskörd i juni var normalbra. Sedan följde en ovanligt torr sommar.
– Prognosen sa hela tiden att det skulle börja regna, säger Anne-Louise Israelsson. Men det gjorde det aldrig. Skörden i augusti blev mycket sämre än vad vi hade hoppats och behövt. Vi har bara 50 djur och ska egentligen klara oss på två vallskördar. Men det blev inte tillräckligt i år. Nu får vi ta av lagren.
Anne-Louise Israelsson, som är vice ordförande i LRF Östergötland och väl medveten om hur torkan drabbat länet, tar ändå situationen med visst jämnmod. Hon har varit med förr och är medveten om att det är ett läge som det inte är mycket att göra någonting åt.
– Vädret styr vår verksamhet helt och hållet och att det emellanåt spelar oss spratt ingår i vardagen, säger hon. Vi är vana vid naturens skiftningar. Det är naturligt. Men det är samtidigt frustrerande. På sina håll har det varit riktigt illa i sommar här ute på Vikbolandet. Vissa lantbrukare har tvingats borra om sina brunnar och andra har slaktat ut sina djur. Visst, man kan alltid köpa till foder om det skulle behövas. Men det innebär en extrakostnad och lantbruket har ju redan dålig lönsamhet som det är.
De 50 kreaturen går och betar i sin vidsträckta hage en bit bort bakom ladugården.
– Du ser ju själv hur torrt det är, säger Anne–Louise Israelsson och sparkar i marken. Så länge djuren kan gå ute och beta är det ingen fara. De kan vara ute hela dagarna om de vill, även om de alltid har chansen att gå inomhus om de så önskar. Efter tre dagar av regn brukar de föredra att gå in och stå under tak.
Tre dagar av regn är annars precis vad som behövs just nu.
– Ändå är det här ett gammalt vadställe, berättar Anne-Louise Israelsson. Jorden har brukats här på gården ända sedan 1300-talet. Gården har fått sitt namn, Grönevad, efter vadstället som fanns här när markerna i övrigt mest låg under vatten.