Trenden i de svenska fjällanläggningarna är tydliga. I stället för stängda och övergivna pister och liftar under sommarhalvåret, är det numera utförsåkning på cykel som gäller. En helt ny säsong har öppnats. "Downhill" som det heter med en tydlig anspelning på åt vilken håll man ska med sin rejäla, oömma och välfjädrade hoj.
I Norrköping växer verksamheten i Yxbacken Cykelpark i regi av Norrköpings skidklubb, NSK, och numera finns det såväl cyklar som säkerhetsutrustning att hyra för besökaren liksom fyra olika leder att testa sin förmåga att cykla brant nedför på. En sorts mental och fysisk utmaning i ett.
– Många tror tyvärr fortfarande att det är både svårt och farligt att köra "downhill", säger Martin Lundberg.
– Så är det absolut inte. Visst, det finns ett par tuffa leder här i Yxbacken, men "Snoken" klarar vem som helst nästan direkt. Den är maskingrävd och påminner mest om en bred grusväg. Fast det är en backe. Men den är inte särskilt tekniskt utmanande. Man kan likna den vid en grön pist i skidbacken.
Själv har inte Martin Lundberg några större problem med vare sig "Snoken" eller den oerhört branta och på färgskalan svarta "Rorys brant".
– Jag är adrenalinpundare och har kört mycket crossmotorcykel, som han själv uttrycker det.
Både Martin Lundberg och Erik Lindberg är aktiva "downhill"-åkare och ser gärna gott om besökare i Yxbacken i sommar. Anläggningen kommer att vara öppen några dagar i veckan i sommar – kolla www.yxbacken.nu för exakta tider – och man kan komma med jympaskor, slitstarka byxor och oöm tröja. Resten finns att hyra på plats.
– Vi har cyklar att hyra ut, säger Erik Lindberg.
– Cyklar speciella för "downhill". De är tyngre och kraftigare och med en annan utväxling än en vanlig mountain bike. Men det mest utmärkande är ändå fjädringen. Klart överdimensionerad skulle kan kunna säga. Men det krävs om man ska klara av det terrängen erbjuder i fråga om rötter och stenar.
Att en av lederna i Yxbacken har det klart fyndiga namnet "Rotmos" berättar lite av vad det handlar om.
Liksom all cykelsport, är "downhill" en ypperlig familjeaktivitet. Martin Lundberg illustrerar det genom att ta med sig sonen Vilgot, 11 år, upp i "Snoken" för lite häftig demonstrationsåkning i en backe där kurvorna kommer tätt och där det är bra att hålla tunga rätt i munnen.
– Jag har åkt i två år, förkunnar Vilgot och drar ned hjälmen över öronen.
– Läskigt? Nej, inte särskilt. Ibland kan det vara lite knepigt när backen är teknisk. Men jag tycker att det är väldigt roligt. Det tror jag alla som vill prova skulle tycka.
De båda startar en bit upp i backen och får snabbt upp farten. De åker som i en fåra och vid vissa partier över små broar mellan stammarna. Det ser oerhört roligt ut.
– Det är det också och det brukar nästan alla tycka när de har fått prova, säger Martin Lundberg.
– Vi ställer upp med instruktörer och ger tips. Men det som mest skrämmer folk i föreväg är faktiskt inte vägen nedför.
Inte?– Nej, det är liften. På sommaren byter vi ut vintersäsongens ankarlift till en knapplift. Sedan står man på cykeln och låter sig skjutsas upp till toppen. En del tycker det är läskigt. Innan de har provat i alla fall. Det brukar aldrig hända något.
Stärkta av framgångarna med "demonstrationsracet" tar Martin Lundberg och hans son ännu en repa i "Snoken". Nedför.