– Det var länge sedan tidning betydde bara tidning, säger Andreas Norlén och ler under tiden vi placerar lampor, sätter upp kameror och fixar en bra miljö för den avslutande tv-intervjun.
Familjens vardagsrum blir en mindre studio på bara några minuter den här förmiddagen.
I köket doftar det nybryggt kaffe.
Andreas Norlén plockar fram muggar ur köksskåpet med olika emblem och bär, med van hand, fram de till bordet i vardagsrummet.
– Jag har min egen idé att bjuda på kaffe ur muggar, gärna politiska, jag köpt på olika ställen. Vi har ingen standardservis utan det är muggar från alla möjliga platser.
Den här morgonen är det muggar från Imperial War Museum i London, USA:s senat, Almedalen i Visby och HD (Högsta domstolen).
Det blir vår egen talmansrunda med talmannen från hela Östergötland.
Fick partiledarna välja sina muggar?– Jag funderade ett tag på att använda min egen muggsamling, men valde att hålla lite på formerna. Det blev kaffe och kaka på talmansporslinet.
En sådan grej det blev.– Det var lite överraskande... Jag vill bara bjuda på en kopp kaffe med något gott till. Det är ju så man gör, när man ska sitta och prata lite. Jag är svag för kakor och bakelser. Jag måste erkänna det.
Det skapades också en talmansrunda i riksdagens café. Tre godsaker på en och samma bricka.– Det var faktiskt min idé. Riksdagens café hade inte dragit den fulla kommersiella nyttan av uppmärksamheten. Det var klart vårt café skulle erbjuda en talmansrunda.
Vad säger du om vår talmansrunda?– Den är lite mer exklusiv än den jag bjöd på. En katalan, toscakaka, mazarin och en chokladbiskiv är mer än godkänt. Det är ett litet fint hantverk på den tallriken.
– Jonas Sjöstedt (V) var den ende som hade med sig fikabröd. Det var hembakade bullar. Jonas tycker om att baka och brukar gå upp tidigt och fixa nybakat till sin familj och riksdagsgrupp.
Var de goda?– Det blir det med mycket fett och socker.
När vi ändå är inne på partiledare... Vem av de åtta var roligast att ta en kopp kaffe med?– Bra fråga. Jag får vänta med det svaret till mina memoarer om tio år innan jag kommenterar enskilda partiledare.
Drack du själv kaffe varje gång?– Ja... Jag drack kanske inte upp allt varje gång, men det hade sett konstigt ut att bjuda någon och inte dricka själv.
Andreas Norlén valdes till talman den 24 september och kastades direkt in, vilket inget visste där och då, i historiens hetaste och mest omvälvande politiska höst i Sverige. På hans andra dag, den 25 september, fällde riksdagen statsminister Stefan Löfven, som blev entledigad.
Det var början på en ny tid i Andreas Norléns liv.
Riksdagsledamoten från Östergötland blev snabbt den svenska politikens mest kända ansikte.
Han tog politiken hem till våra vardagsrum och lärde oss ord som talmansrunda, sonderingsuppdrag, regeringsbildning och vägen till ett extraval.
Det tog 131 dagar innan jakten på en regering var över.
– Vi kommer säkert komma tillbaka många gånger och fundera över var vad som egentligen hände och vad det kan få för betydelse på längre sikt. Det är lite för tidigt än för det.
Kan svensk politik ha tagit skada av de 131 dagarna?– Det finns flera mätningar, som visar att våra medborgares förtroende för partier och politiker har sjunkit av alla turer och den för långa processen. Det hade dock varit mycket värre om vi gått till ett extraval. Det hade sänt ett dålig signal till svenska folket.
Vad var det första du gjorde, när du välkomnat tillbaka Stefan Löfven?– Jag träffade Finlands ambassadör, Liisa Maria Talonpoika, och planerade min första officiella talmansresa till Finland och Helsingfors så det var fullt ös med andra sysslor länge innan jag kunde andas ut och få lite egen tid.
Vad kände du?– En stor lättnad. Alla ville få ett slut. Vi kunde inte hålla på längre, säger Andreas Norlén.
– Jag är glad att Sverige fick en regering, men det var en lång process, som inte flöt på bra hela vägen. Det måste alla våra partier och partiledare ta till sig. Det är dock viktigt att påpeka att demokrati måste få ta tid ibland. Det krävs tid för att byta positioner.
Tänkte du ”det här kommer aldrig gå” och funderade på att ge upp någon gång?– Nej. Jag tänkte aldrig ge upp och avgå med buller och bång, men jag var inte säker på att vi skulle få en regering. Jag såg en tydlig risk. Jag bad också Valmyndigheten, våra landshövdingar samt SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) att förbereda sig för ett extraval.
Du har onekligen material för en politisk thriller på absolut högsta nivå med svek, dramatik, rubriker, nya allianser och romantik.– Vill du bli min förlagsredaktör?
Vi måste hitta en titel.– Vi får jobba på det, men det kommer ta några år innan det kan bli aktuellt. Det är en speciell höst vi upplevt. Jag kommer dock aldrig att avslöja innehållet under mina talmansrundor med partiledarna. Det är sagt mellan fyra ögon.
Andreas Norlén är sprungen ur Moderaterna, men har stått i neutralt läge från första dagen som talman.
– Jag tog av mig min partinål och ersatte den med riksdagsemblemet vid sidan av den svenska flaggan.
Han har heller inte deltagit i den moderata riksdagsgruppens möten och var inte ens med på julfesten.
– Det finns inget formellt hinder att vara med, men jag valt att inte vara det. Ingen ska kunna misstänka att jag lyssnar mer på moderater än andra partier.
– Jag har faktiskt inte hunnit sakna det partipolitiska arbetet. Det har varit mycket annat på mitt bord, säger Andreas Norlén.
Nyhetsmagasinet Fokus utsåg honom nyligen till ”årets parlamentariker” med en talande motivering.
”Årets parlamentariker är formellt ledig från sin plats i riksdagen, men finns trots det alltid där. Under ett märkligt politiskt år är han en av få som haft möjlighet att sätta ett avtryck i historien. I ett läge som av många kallats komplicerat, eller till och med omöjligt, har det blivit hans uppgift att finna en lösning, utan att trampa någon på tårna.”
Det blev en höst och en vinter med många promenader från talmanskorridoren till pressrummet i riksdagen, där det väntade 30–40 journalister och direktsända pressträffar om den svenska framtiden.
– Det var lite skillnad mot att åka ut som riksdagsledamot och göra ett besök på en skola eller ett äldreboende. Då träffade man bara lokal media. Nu var det ett fullsatt pressrum på riksdagen. Det var en helt annan intensitet.
Var du nervös på dina promenader?– Jag var mer fokuserad. Jag visste vad jag skulle berätta och valde också att ibland ha ett längre inledningsanförande. Det var många som följde det här direkt så jag ville försöka förklara vad processen gick ut på och vad den skulle leda till.
Du tog chansen att lära Sverige lite mer om politik.– Jag tog vara på tillfället, när jag märkte hur stort intresset var. Det dök upp många frågor längs vägen som jag ville svara på.
Metro placerade honom på plats 12 på listan årets ljushuvud med motiveringen:
”För att ha lärt oss allt om den demokratiska processen. Och tålamod!”
Sverige mötte en ny och skicklig talman med glimten i ögat och nära mellan humor och allvar. Han landade tidigt i den svenska folksjälen – ung som gammal.
– Jag tänkte inte så mycket på det. Jag ville tidigt sätta min personliga prägel på uppdraget. Jag försökte vara mig själv och inte spela någon roll.
Owe Nilsson, TT:s mångårige politiske reporter, frågade om du tänkte förstöra jul- och nyårshelgen för journalisterna i riksdagen, när läget var, minst sagt, bekymrat. Minns du ditt svar?Andreas Norlén tar en klunk av kaffet.
”Det beror på vilka intressen man har...”Det var bara en av många snabba, kvicka och lätt humoristiska svar under alla pressträffar.
– Jag försökte vara mig själv genom hela processen. Det var kanske ett uttryck för det.
Vi kunde se, höra och läsa om dig överallt. Blev du aldrig trött på dig själv?– Nej. Kan man bli det?
Jag vet inte.– Jag hade så mycket att göra och hade inte tid att följa allt. Jag valde också medvetet bort att läsa analyser och höra kommentarer utan litade helt och fullt på mina bedömningar av läget. Jag ville landa i mitt beslut.
Din fru, Helena, har myntat ett nytt ord om dig. Hon kallar dig klokrolig. Det innehåller mycket värme och känsla.– Det är fint. Helena är en varm och kärleksfull person, som tycker om att leka med språket. Helena är ju språkvetare så det är inte det enda ord hon hittat på.
Ni upplevs väldigt öppna med era liv.– Jag är offentlig. Helena har inte valt det, men jag vill göra mitt uppdrag lite mer mänskligt och ge en bild vem talmannen är och vad han gör. Talmannen har funnits länge, men inte så synligt som den senaste tiden.
– Det finns saker i vårt liv jag inte berättar om. Jag månar mycket om min och vår personliga integritet.
Du avslöjade vid en intervju nyligen hur ni träffades.– Det stämmer. Jag fick en fråga om det och svarade... Vi träffades på nätet och bestämde att ses i Nässjö. Det var nästan halva vägen var för oss. Jag berättade om intervjun för Helena innan den publicerades.
Vad tyckte hon?– Hon tog det med fattning. Det är en del av vår historia.
Att få ihop en regering till Sverige som talman och samtidigt vara pappa till Henry, som är 2,5 år, måste ha varit svårt och tufft.– Det har varit krävande. Helena har fått dra ett stort lass. Henry är ju också i den åldern, när han märker om jag är hemma eller inte så jag har försökt åka hem många kvällar. Jag vill vara här så mycket det är möjligt.
Han vet vad du är?– Jodå... Han har berättat på dagis att ”min pappa är talman”. Han har också lärt sig ”talmansrunda”. Jag trodde det var för många stavelser, men han sa det häromdagen. Det var lite lustigt.
Det vanliga talmans- och vardagslivet hamnade lite på halt i jakten på en regering, men nu försöker Andreas Norlén hinna ikapp såväl sitt program som framtiden.
På måndag eftermiddag besöker han Lili Stenmark och hennes GalleriLi i Skärkind för ett köksbordssamtal med rubriken En talmans vardag.
– Jag fick tyvärr ställa in höstens besök med kort varsel. Det kom lite annat ivägen, men nu ska jag verkligen se till att komma dit.
En talman på hemmaplan.