Vi sitter i solen utanför Henrik Johnssons egen skrivarstuga ute på Jonstorp med en termos kaffe, två muggar och ett blankt papper.
Det skulle kunna vara en början på ett klassiskt Sommar i P 1, som aldrig haft så många lyssnare som i år.
Henrik Johnsson har gjort det här förr.
Det är inte just här hemma på sin gård, där en häst blir skrämd av en duva (!) i en hage och en spindel klättrar mittemellan oss på en osynlig tråd från bordet till hustaket mitt i vårt samtal, men med politiker, artister, skådespelare, musiker och idrottsstjärnor, som var en och varit sommarvärd med Henrik Johnsson som producent. Det har blivit elva somrar och 69 program hittills.
– Du behöver inte alltid börja i början. Bara börja, säger Henrik om det första spännande steget mot det som ska bli 88 minuter och fånga en miljonpublik varje dag 58 dagar i rad under tre sommarmånader.
Vi börjar med artisten Miss Li (Linda Karlsson) då.
– Det var ett fint program.
Jag åkte till och med en omväg så jag skulle kunna lyssna klart.
– Jag blev vegetarian.
Är det sant?
– När vi satt och arbetade med Lindas manus så började jag fundera... Jag har en mild variant av reumatism, inte alls i närheten av Lindas, men är lite stel och har ont i leder och har ätit medicin för det. När vi satt och pratade om hur hon valt bort kött och det hjälpte henne så bestämde jag mig att strunta i det också. Det har hjälpt.
Miss Li började verkligen inte i början.
– Hon fångade lyssnaren direkt utan några frågor. Man ville bara veta mer. Vi öppnade dörren för folk, stängde den bakom alla och så släppte vi ut de, när vi var klara. Det var faktiskt ett av programmen våra lyssnare lyssnat längst på den här sommaren.
Vad gör ett bra Sommar?
– Du måste hitta en ton, där du känner att bara du kan berätta den här historien och gå på den direkt... Om du börjar i annan del och tänker "ett sånt här program ska vi göra" kan det lätt bli att man blir skådespelare eller leker sommarprogram. Det fungerar inte.
Henrik Johnsson har jobbat med Sommar i elva år. Han sitter i namnkommittén, som bollar och väljer ut intressanta namn. Det är ett, som Henrik själv uttrycker det, oregelbundet jobb året runt. Hans allra första program, som han själv producerade, var hans frus Malin Baryard. Hon sommarpratade den 9 juli 2009.
– Hon ville egentligen inte, men att vara sommarvärd är inget man tackar nej till. Vår gode vän Mark Levengood hjälpte till att skriva en del. Det blev ett program. Ett bra program. Det var ju på den tiden sms var stort. Vi var på väg till tävlingar i Falsterbo och telefonen dansade samba i facket mellan sätena av alla sms, säger Henrik.
Under vår intervju, som faktiskt är något längre än ett Sommar, hinner vi med många ögonblick, möten och samtal Henrik Johnsson haft i jobbet med programmet.
– Be mig dock inte plocka ut någon topplista av sommarvärdar.
Inte?
– Jag har inte det, men jag kan säga något unikt om varje program jag varit med och skapat. Jag blir lika glad varje gång vi satt ett program och hittat just det där.
Vi låter oss snudda lite vid en minnenas promenad av människor vi hört genom åren. Som med Linköpingssonen Tobias Forge, som länge var den hemlige frontfiguren i hårdrocksbandet Ghost.
– När vi började pratade om hans program sa han direkt "det är en sak jag bara måste få berätta" och så berättade han om hur han fick sin brors dödsbesked samma natt han förstod att Ghost skulle få sitt stora genombrott på sajten Myspace. Det var ett känsloladdat ögonblick, minns Henrik.
– Vi spelade halva vinjetten baklänges för att få lite djävulskänsla, när Tobias skulle sommarprata. Det lät läskigt bra och gav programmet det lilla extra.
Som med skådespelaren Sofia Helin, som lämnade över en lista till Henrik innan de skulle börja arbeta.
– Det var saker vi inte skulle prata om. När vi väl satte igång så glömdes den bort och programmet kom, i princip, att handla om det som stod på listan. Jag drev aldrig fram det utan ställde bara frågor.
Som med förre statsministern Ingvar Carlsson, som Henrik själv kallar "den siste gentlemannen".
– Han bröt egentligen mot allt.
Hur?
– Han började med att säga vilket datum det var, vad vi lyssnar på, vad han hette och vad programmet ska handla om. Vi behöver inte tala om vad folk redan vet utan hellre gå direkt på mål eller händelse, men när han gjorde det så reste man sig upp i givakt i kontrollrummet. Ingvar Carlsson kunde börja ett program så.
Har du haft alla dina drömgäster?
– Nej... Jag har några namn, som jag skickar mejl till varje år och frågar om de är intresserade. Jag vill tro det finns en sekund i varje människas liv, där man skulle kunna tänka sig att tacka ja. Jag försöker pricka just den sekunden för personerna på min väldigt korta lista.
Kan du avslöja vilka de är?
– Det skulle kanske påverka deras beslut, men de vet om vilka de är... Jag fortsätter skriva. Du kan aldrig övertala eller betala någon. Det fungerar inte.
– Allt de får är en sommarkrans, ett diplom, ett halvårs ångest och en förstörd sommar om du hamnar i augusti.
Du säger "vi" hela tiden om varje program.
– Det är vårt program i arbetet inför. Jag säger aldrig mitt program. Det kan vara ditt, men framförallt vårt. Vi ska kunna se varandra i ögon, när vi är klara och känt att vi gjort det vi kom överens om.
Det handlar mycket om förtroende.
– Förutsättningarna är väldigt enkla. Vi har egentligen inget att skylla på om det inte blir bra. Det handlar om lägga ner så mycket tid man vill och gå så långt man törs med varandra. Jag har pratat om saker och ställt frågor jag inte skulle kunna ställa till människor jag känt i hela mitt liv. Vi pratar, pratar och pratar och så flyter det upp något som blir kärnan och känsla i programmet.
Du har inte sommarpratat själv.
– Jag har funderat på om jag skulle kunna göra det, men jag är nog rädd för att jag bara är en duktig coverbandsångare. Jag kan härma alla, men har inget eget att komma med. Det krävs ett eget uttryck och att hitta något väldigt tydligt ämne och tema för att lyckas.
Skulle vårt samtal, till sist, i dag kunna vara en bra grund för ett Sommar?
– Jag tror det. Vi skulle leta vidare i den moderna nostalgin bland vinylskivor, tidningar och informationens värde. Det fanns ju en tid, när man fick reda på hur en match slutade dagen efter genom att läsa det i resultatbörsen och kanske, kanske kände du matchhjälten i den matchen.