Historiskt har allergier och olika typer av överkänslighet varit de främsta orsakerna till specialkost i skolan. Men på senare år har kunskapen ökat om hur elever med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, till exempel ADHD och autism) också kan behöva anpassad mat.
Personer med den här typen av diagnoser kan ha sinnen som reagerar starkare eller annorlunda på lukter och smaker. Dessutom kan de ha ett behov av återkommande maträtter som de känner igen. Blandningar som grytor kan vara extra svårt.
Istället får de en anpassad meny med enklare rätter som korv, köttbullar, potatisbullar och panerad fisk. Och nu har just den här typen av specialkost ökat. Både i Motala och Vadstena kommun har det gått att se en tydlig skillnad.
På Mariebergsskolan i Motala märks utvecklingen extra tydligt, delvis för att kommunens anpassade grundskola finns där. Köksansvarig Therese Rehnström uppskattar att antalet som får anpassad kost har ökat med åtminstone 30 procent, bara under det senaste året.
– Det viktigaste är att vi får alla att äta, så de orkar med skoldagen. Sedan försöker vi ha en meny som funkar för alla med de här speciella behoven, så det inte behöver bli en specifik rätt för varje individ, säger Robert Ringman, enhetschef på Motala kommun.
Men det kan finnas problem. Till exempel är inte alltid den anpassade kosten lika hälsosam som maten andra elever får.
– Vissa åt inte alls innan, så det här är mycket bättre. Sen uppmanar vi alltid eleverna att gå ett varv och kika på den vanliga buffén också, säger Therese Rehnström.
Markus Gustafsson, kostchef i Vadstena kommun, vill lyfta ett varningens finger för utvecklingen.
– Om man verkligen har det här behovet ska vi givetvis erbjuda anpassad mat. Men det är väldigt viktigt med dialog, att vi följer upp hur behoven utvecklas och att man även undersöker andra förklaringar till varför en elev inte äter. Till exempel kan det vara att man inte kan äta i en större grupp, och behöver sitta själv.
Men i grunden ser Gustafsson positivt på utvecklingen, och den ökade förståelsen för behoven som kan komma med NPF-diagnoser.
– Jag minns när jag gick i skolan och vissa bara åt knäckebröd varje dag. Då var det inte så konstigt om samma personer blev stökiga på eftermiddagen sen. Då såg man bara på dem som bortskämda, men idag finns det en ökad kunskap och förståelse där.