Männen är nästan enbart vd:ar och det är en övervikt av män i styrelserna i nästan samtliga av de 34 undersökta företagen, 17 i Vadstena och 17 i Motala.
– Det är alltid lite trist att se, säger den svenske ekonomifinansprofessorn Karin S. Thorburn, verksam på Norges handelshögskola i Bergen, om statistiken.
Hon ser en koppling mellan gamla mönster och varför det är en sådan totaldominans av män i företagens styrelser.
– Det är mycket tradition. Kvinnor har haft ansvar för barn och familj och männen har inte gjort samma intåg i hemmet som kvinnor gjort i arbetslivet, säger hon.
Företagen borde kanske tänka på att ha fler kvinnor i styrelsen inte enbart av jämställdhetsskäl.
– Det finns jättemånga studier som visar på att de företag som har flera kvinnor i styrelsen och ledningen har bättre avkastning, lyfter Karin S. Thorburn fram.
Viktigt att påpeka är att det inte går att se ett direkt orsakssamband mellan fler kvinnor i styrelsen och bättre lönsamhet. Kritiker brukar peka på att framgångsrika företag helt enkelt är måna om att ha kvinnor i styrelsen. Men Karin S. Thorburn tror på att det finns ett orsakssamband. Mycket tyder på att det är viktigt att ha en styrelse med olika bakgrund och erfarenheter. Det gör att man kan fånga upp, kritisera och lyfta fram sådant som annars inte hade uppmärksammats.
– Det man inte vill ha är en styrelse med fem kompisar där alla tycker likadant, säger hon.
I Vadstena är det flest män i styrelserna i elva företag, flest kvinnor i två företag och helt lika könsfördelning i fyra företag. I Vadstena är tolv vd:ar män och en kvinna. De övriga företagen saknar vd. I Motala ser det ungefär likadant ut. Det är flest män i tolv företagsstyrelser, flest kvinnor i två styrelser och helt lika könsfördelning i tre styrelser. I Motala är fjorton vd:ar män och en kvinna är vd. De övriga företagen saknar vd.
Styrelserna är enbart en del av ett djupare mönster i Sverige när det gäller kön och arbetslivet. I Sverige måste 53 procent av kvinnorna byta jobb för att arbetsmarknaden inte ska vara könssegregerad, alltså där män har ”manliga” jobb och kvinnor har ”kvinnliga jobb”. Med det är man näst sämst i Norden, enligt Karin S.Thorburn. I Finland är siffran 60 procent, i Norge 47 procent, i Danmark 44 procent och Island är ”bäst” med 41 procent.