Lina Ekdahl, elev i årskurs 6 på Katarinaskolan, Vadstena.
"Jag är mer med familjen än jag är med kompisar nu."
– I skolan är det jättebra, säger Lina Ekdahl som går i sexan på Katarinaskolan.
Mera tvättande och spritande av händerna är en påtaglig förändring.
– Och på rastaktiviteterna blir det enskilda saker, säger hon.
Hon är en idrottstjej och trots att ungdomar i hennes ålder får träffas och träna har vardagen förändrats.
– Handbollsmatcherna har slutat.
Pandemin har också gjort det svårare att vara med kompisar på fritiden.
– Jag är mer med familjen än jag är med kompisar nu, säger hon.
Daniel Rask, rektor på Ekenässkolan i Motala.
"Det finns en trängsel på fakta".
– Det som varit jobbigast under hela pandemin är alla frågor, hur man ska agera, när man själv eller familjemedlemmar drabbas. Det finns en ovisshet när det kommer nära. Samtidigt finns det en trängsel av fakta, säger Daniel Rask.
Han upplever också att det cirkulerar mycket hörsägen, "alla har hört". Men hans inställning är att man måste kunna lita på myndigheterna. Samtidigt upplever han, både i sin yrkesroll och privat, en förändrad attityd i samhället.
– Det har blivit mer misstro mot både myndigheter och media.
Maria Axén, ridlärare på Stall Nyckelby, Motala.
"Folk är rätt duktiga att hålla en hästlängds avstånd".
– Till en början var vi oroliga för att folk inte skulle ha råd att rida. Men istället har vi haft ett litet större tryck på ridlägren när folk inte kunde åka bort i somras, säger ridlärare Maria Axén.
Även efterfrågan på privatlektioner har ökat generellt i branschen, enligt Axén.
Däremot har helgkurser och utbildningar fått ställas in tills vidare.
– Men verksamheten har fungerat i stort sett som vanligt och folk är rätt duktiga att hålla en hästlängds avstånd, säger hon.
Anna Gullman, musiker, körledare och jobbar på Kulturskolan i Motala. Bor i Vadstena.
"Vi har i princip fått näringsförbud."
Pandemin har slagit hårt mot alla kulturarbetare. Anna Gullman är tacksam över att ha en anställning i en tid då många vänner står utan inkomst.
– Om man tittar på kultursektorn i stort så har den ju blivit hårt drabbad. Vi har i princip fått näringsförbud kan man säga, säger Anna Gullman.
Hon anser att vissa verksamheter skulle kunnat ha genomförts med restriktioner.
– Det är många vänner till mig som lever på frilans och som har det jättetufft nu. Som inte har någon inkomst alls, säger hon och fortsätter:
– Jag har många gånger tänkt att tack och lov att jag har en tjänst på kulturskolan. Det är inte alla förunnat att ha det. Jag ju haft en månadsinkomst trots allt.
Hon menar att det senaste beskedet om att max åtta personer får samlas inneburit "spiken i kistan" för många i branschen.
– Men sedan är det ju så att vi är mitt i en pandemi så man kan ju inte klaga, säger hon.
Anna Gullman är anställd på Kulturskolan i Motala, men är också egenföretagare.
– Jag har ju ett företag, men i det företaget är det inte många fakturor jag skrivit, säger hon.
Hon är musiker, körledare och anordnar workshops och kurser.
– Jag frilansar som musiker och då är jag ofta i sammanhang där det är mycket folk och jag håller kurser där det också är mycket folk. Den andra delen av företaget är min körverksamhet, säger hon.
Hon har tre vuxenkörer, två i Vadstena och Motala kammarkör.
– En av körerna i Vadstena har inte träffats sedan i mars, säger hon.
Den andra Vadstenakören har träffats några gånger, på coronasäkert avstånd, men när allmänna råden skärptes blev det stopp även där.
Simon Mavridis, kioskägare, Motala.
"Det jobbigaste det här året har varit att man inte har någon frihet"
– Det första jag ska göra när corona är över är att åka och hälsa på mina föräldrar i norra Grekland. Vi har inte träffats sedan den första augusti 2019, säger handlare Simon Mavridis och fortsätter:
– Det jobbigaste det här året har varit att man inte har någon frihet.
Simon upplever att det fattas något när man inte kan komma människor nära, för en kram eller för att säga hej,
Han skulle även vilja se mer krafttag från regeringen i kampen mot coronan.
– Jag vill se hårdare regler mot ungdomar, säger han.
Anna Andersson, rektor på Katarinaskolan, Vadstena.
"Möten kring det som är viktigt på riktigt."
– Livet här på skolan rullar på med vissa anpassningar, säger Anna Andersson, Katarinaskolans rektor.
Som rektor har pandemin inneburit nya utmaningar.
– Men jag känner att jag inte stått ensam.
Personalen och andra rektorer i kommunen har alla hjälpts åt för att få allt att fungera så bra som möjligt.
– Och vi har gjort en spännande digital resa, säger hon.
Pandemin har ställt krav på kloka prioriteringar, inte minst när det gäller möten.
– Möten kring det som är viktigt på riktigt.
Gunnel Olsson, pensionär Motala.
"Det här året har varit ensamt".
– Det här året har varit ensamt och jag bor i sommarstugan tills corona är över, säger Gunnel Olsson.
Hon har lägenhet i stan men åker bara hem för att tvätta. Gunnel berättar också att hon bara vistas i centrum en gång varannan vecka, för att uträtta ärenden. Nu har hon även fikat, avskilt, med två väninnor.
– Ibland måste man prata av sig ansikte mot ansikte.
Vanligtvis pratar hon främst i telefonen med nära och kära.
Gunnel säger att hon är van vid att vara ensam, men ett fysiskt sällskap har hon i alla fall varje dag, katten Kiese.
Anders Hedeborg (S) kommunalråd, Vadstena
"Människans förmåga till anpassning är otroligt stor."
Som förtroendevald har livet påverkats mycket för Anders Hedeborg (S).
– Förutsättningarna är helt annorlunda, säger han och tar möten och resande som exempel.
Det har blivit en omställning helt och hållet.
– Jag har inte varit i kommunhuset sedan i våras förutom vid ett fåtal tillfällen.
Alla kontakter får skötas via telefon eller med hjälp av olika digitala verktyg.
Han påpekar att människor nu snabbt anpassat sig till detta.
– Privat umgås man inte med sina vänner på samma sätt.
Maja Thulin, går i sexan i Motala.
"Vi är en ganska kramig familj också".
– Det är ganska jobbigt att inte få träffa släktingar och vi kommer inte att få fira jul med dem, i så fall utomhus. Vi är en ganska kramig familj också, säger Maja Thulin, tolv år.
Hon berättar även att pandemin lett till att hon inte går till stan och att hon undviker gallerior.
När hon tränar dans och innebandy får hon och kompisarna inte heller duscha på plats.
– Jag är inte jätterädd för att bli smittad själv, men jag är orolig för de äldre, säger Maja Thulin.
Michael Lindell och Kicki Bergström Lindell, blomsterhandlare, Motala.
"Jul blir det alltid".
– Det svåraste som handlare det här året är att få människor att förstå att de ska hålla avstånd, säger Michael "Lillen" Lindell på Blomsterglädje.
Han berättar att det hänt att kunder blivit osams när någon trängt sig utan att tänka sig för.
Det han oroas för nu, när julhandeln står för dörren, är om många i personalen skulle bli sjuka.
– Då får jag stänga.
Samtidigt tycker både han och hustrun Kicki Bergström Lindell att julen annars är den roligaste tiden på året och att många vill ha fint hemma.
Trots corona säger Michael Lindell:
– Jul blir det alltid.