Solen skiner, molnen håller sig på behagligt avstånd och Vättern är precis lagom svalkande. När jag anländer till Varamon med kameran i högsta hugg blir det tydligt var sisådär halva Östergötlands befolkning befinner sig: på stranden. Att parkera är ett strategiskt projekt som bara kan matchas av den geometriska utmaningen det innebär att hitta plats till filten. Doften av grillat, ljudet av tiotals konkurerande högtalare. Skrik och skratt och plask. Det här är definitionen av sommar.
Som sagt, jag är inte ensam. Bland träden, i skuggen, sitter ett gäng barn med vattenflaskor och blött hår. Fritidsfröken Kate Malyszka står bredvid, alert och fokuserad.
– Vi tar ofta hit fritidsbarnen från Norra skolan, Vätternskolan och Råssnässkolan. De vet vad som gäller, men barn är ju alltid barn, berättar hon.
En flicka avbryter fröken för att berätta om hur roligt det är att vara på stranden, här får man bada och simma.
– Det är nästan ett måste att komma hit en dag som denna. Det blir alldeles för varmt på skolorna, menar Kate.
Överallt utspelas idylliska små skådespel. Familjer som packar ur mellanmålet, par som håller om varandra trots en svettig värme. Några meter ut i vattnet leker Hjalmar Johansson med tvååriga dottern Felicia Figueroa Johansson.
– Det är så långgrunt här vilket är perfekt för barn, säger Hjalmar.
Han låter Felicia vattna honom med en liten kanna.
– Hon älskar verkligen att bada.
Att gå längs strandkanten kräver en viss finess. Överallt har små ingenjörer byggt sandslott och pinnbyar. Sara Dackemyr, sex år gammal, från Norrköping föredrar dock att lämna byggandet åt andra. Istället täcker hon benen med sand, det räcker gott och väl.
– Det är första gånger jag är här. Morfar cyklade Vätternrundan så jag och mamma ville se hur Motala såg ut, berättar hon.
Mamma fortsätter.
– Vi kan knappt tro att vi är i Sverige, det är som att vara utomlands.
Femton minuter med bil senare anländer jag vid Vätterviksbadet. Vattenrutschkanan tornar upp inbjudande, högst upp står flera barn i kö. Föräldrarna står där nere och hejar på. Mina fötter uppskattar att få gå på gräs istället för sand. Vattnet här känns något varmare än det i Varamon. Vid ett bord sitter Vadstenaborna Axel Unnerbäck och Göran Söderström.
– Ibland är det roligt att åka till Varamon och uppleva den kontinentala atmosfären, men det brukar vara så mycket folk, Axel.
Göran håller med. Fortfarande rullar bilar in, fortfarande hettar det i luften. Klockan är bara tre på eftermiddagen.