Tränad nos söker efter husdjur

Vad gör man om hunden eller katten springer bort? En lösning är att ta hjälp av en id-hund – som leonbergertiken Skottis.

30 december 2014 14:40

En id-hund är en spårtränad hund som har lärt sig att doftdiskriminera, alltså att skilja dofter från varandra och välja ett specifikt spår.

I oktober examinerades tio stycken från en ny eftersöksutbildning på hundskolan Hundia norr om Motala. Deras specialitet: att nosa upp bortsprungna katter och hundar.

En av de fyrbenta eleverna var kursledare Pirkko Anderssons egen Skottis.

Redan nu har ekipaget varit på en handfull uppdrag. Efterfrågan är stor, i Sverige finns bara cirka 15 stycken varav tre i Östergötland.

– Behovet är stort och vi behöver absolut bli fler. Inför nyår skulle jag önska att vi var 50 stycken till, säger Pirkko Andersson.

Nyårsafton kan vara en riktig mardröm för husdjur. Medan människor firar och skjuter raketer blir en del så rädda att de flyr fältet.

Om en hund eller katt försvinner från sin ägare gäller det att börja söka så fort som möjligt.

– En hund kan snabbt bli skygg och fly undan människor, även sin ägare. Katter är lite lättare att söka efter, de ligger och trycker på ett annat sätt.

Inför ett uppdrag skaffar Pirkko Andersson kartor över det aktuella området. Om observationer har gjorts börjar sökandet där.

Sele och lina signalerar jobb för Skottis. Hon presenteras för djurets doft, till exempel päls från en borste, för att kunna ta upp ett spår. Och det gör hon bra, intygar matte:

– Jag går mest efter och fascineras över att hon kan.

När MVT hälsar på har teamet nyligen varit i Götene och sökt efter en hund. Den ringades in så att ägaren kunde fortsätta att försöka locka in den med mat.

För även när det försvunna djuret inte återfinns kan en id-hund ge viktig information, bland annat om djuret finns i närheten eller har varit i området.

Pirkko Andersson jämför en id-hund med en skallgångskedja på 150 personer.

– Hundens nos är fantastisk. Därför kan alla göra det här, rasen har ingen betydelse.

Variation är bäst, menar hon. En liten hund tar sig fram där en stor hund inte kan – och tvärtom. Vissa hundar är bättre på att söka i stadsmiljö, andra på landet eller i skogen.

Under utbildningen, sammanlagt tre dagar, får hund och hundförare lära sig verktygen för att kunna genomföra ett sökuppdrag.

Pirkko Andersson understryker att man inte vill konkurrera med polisen, utan snarare är ett komplement:

– Polisen kan sällan prioritera bortsprungna djur. Där fyller vi en viktig funktion.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!