Åldersnojja? Nix. Kanske är sanningen den att Mia Karlsvärd inte hinner med att känna efter? När hon inte är på jobbet jobbar hon extra som fotolärare eller sysslar med sina fotoprojekt, det har bland annat blivit en utställning, föreläsningar och en fotobok om hennes liv som "spätta", en mc-brud som åker med på bönpallen.
– Nu har jag nya idéer på gång,jag älskar att jobba med projekt, säger hon.
Och när hon inte är mitt uppe i allt det där är hon mamma, ordförande för 1 000 fotografer, hundsällskap, husägare med trädgårdstomt som ska skötas om samt energisk vedplockerska. Hon har att göra...
Mia, född Olsson, är uppvuxen på Långspångsgatan i Motala. Hon gick grundskolan på Södra skolan.
– När jag gick i trean skildes mina föräldrar och jag och min syster kom att växa upp i en på den tiden annorlunda familjekonstellation tillsammans med pappa. Tanterna runtomkring tyckte att det var konstigt. Jag har aldrig lärt mig städa, för vi hade städerska. Och så kom farmor och hjälpte oss. Mamma har hela tiden bott i Mjölby.
Mia fortsätter:
– Pappa var ganska känd i Motala, han var "Blais" på Electrolux där han började som springsjas och slutade som avdelningschef. Han var bara 50 när han dog och nu är jag där... Jag tror kanske att pappa präglade mig och syrran så att vi hamnade där vi gjorde. Helen var en av de första tjejerna i Sverige som gjorde lumpen och jag var Correns första kvinnliga fotograf. Det var ganska tufft i början, kan jag säga.
Det där med yrkesvalet hade Mia klart för sig som barn.
– I sjätte klass fick vi i uppgift att skriva en uppsats på temat "Vad gör du om tio år". Jag skrev att jag skulle bli journalist efter att ha gått samhällsprogrammet och varit i USA. Det blev social linje istället, men annars som jag skrev!
Mia var utbytesstudent i ett år i Hudson, Massachusetts och har fortfarande kontakt med USA-familjens fyra barn via Facebook och hon har även varit över och hälsat på.
– Det var de som fick in mig på fotobanan, hela familjen fotograferade.
Väl hemma i Motala igen jobbade Mia som sekreterare på Termoregulator och fotade på fritiden.
– Jag var på en långresa till Bali när jag fick bud om att pappa var svårt sjuk. Efter hans död sade jag upp mitt fasta jobb och gick upp på Corren och sökte sommarjobb. Jag blev kopist vilket var en jättebra väg in i yrket, att göra andra fotografers bilder, personer som jag sett upp till. Jag började i mörkerrummet och har fått vara med om en teknikrevolution.
Hon fick så småningom plåta nöjen, teater och musiktillställningar.
Berätta ett minne!
– Jag fick förmånen att träffa de stora rockbanden, exempelvis hårdrockarna The Extreme, det var på Grand Hotel i Stockholm. Hela bandet stod uppradat, jag kände att de tittade på mig och blev jättegenerad. På presskonferensen fick några av oss träffa trummisen. Helt plötsligt säger han: Jag tycker att jag känner igen dig, har inte vi träffats? Det visade sig att han var från Hudson och att jag och gitarristen Nuno i bandet gått i samma klass. Jag fick plåta hela konserten och sedan festade vi. Nuno är en av världens bästa gitarrister, har jag förstått, säger Mia som också gått i samma teaterklass som den rödhåriga skådespelerskan i Desperate Housewifes.
Mia spelade teater i Motala teaterverkstad och Motala lokalrevy innan hon åkte till Amerika.
Det roligaste med jobbet?
– Frilans- och vikarieåren, Hultsfredsfestivalerna, att få träffa alla rockstjärnorna. Och nu när jag börjat skriva också.
De värsta arbetsdagarna?
– Malexandermorden och dubbelmorden i Linköping.
Vad tror du om framtiden för fotografer?
– Jag är riktigt orolig, svarar Mia som har skrivit flera debattartiklar om bildens betydelse för berättandet.
– Vi har så oerhört duktiga pressfotografer i det här landet, men de måste ta för sig mera och ta initiativ.
Drömuppdrag?
– Nu skriver jag och plåtar, det tycker jag är jätteroligt. Jag har medvetet sökt mig till lokaljournalistiken. Jag är jättetacksam till alla äldre kollegor som lärt mig så mycket och är glad att jag tappade prestigen och fattade pennan.
Hur känns det att fylla 50?
– Jag känner ingenting.
Hur firar du?
– Jag har permission från jobbet på födelsedagen och bakar väl lite bröd i fall att nån dyker upp och så ska jag ha en fest dan därpå.