När vi besöker Råssnäs Förskola råder full aktivitet i köket. Kockarna Madelene Kumlin och Alex Wessman förbereder dagens måltid. Inom 40 minuter anländer de första gästerna till restaurang Regnbågen. Ingenting lämnas åt slumpen. I köket finns också femåriga Elsa Emilsson som är dagens hjälpreda i köket. Hon knådar degen som snart ska bli bröd till dagens mellanmål. Kumlin berömmer Elsas insats:
– Det här kan du ju hur bra som helst, säger hon och förklarar att Elsas mamma är bagare.
Med ett lätt tryck med handen formar Elsa hjärtformade bröd med hjälp av en form. Hon ler stolt när hon lägger dem på plåten.
– Det är kul att baka, säger hon.
Kumlin berättar att barnen som snart ska börja skolan får hjälpa till i köket, ett barn i taget. Uppgifterna varierar.
– De får både baka, skära grönsaker, diska och städa, säger Kumlin innan samtalet glider över till förskolans utmärkelse i tävlingen – något hon är mycket stolt över.
– Det är ett kvitto på att vi gör något rätt, säger hon.
De ansökte till tävlingen redan förra året men tog sig då inte hela vägen till finalen. I år gick det bättre och bland flera hundra tävlande lyckades de ta sig vidare, men inte utan nerver. När den oanmälda jurymedlemmen från tävlingen dök upp för inspektion var det, enligt Kumlin – kaos i köket.
– Vi hade besök i köket den dagen, men det gick bra ändå, säger hon.
Kumlin har arbetat som kock i 18 år, varav 14 år inom offentlig verksamhet. Hon tycker att det är positivt att de offentliga köken äntligen börjar få bättre rykte.
– Det är skönt att vi har betat av "mattants-stämpeln". I början serverades det mycket halvfabrikat i köken, men det har förändrats med tiden.
Hon berättar att köket på Råssnäs drivs som en lunchrestaurang, med fokus på bra råvaror.
Alex Wessman håller med. Han blev avrådd av sina vänner att gå från restaurangbranschen till offentlig verksamhet, men med facit i hand är det inget beslut han ångrar.
– Det behöver inte vara tråkigt att jobba kommunalt. Maten vi gör här är mat som jag själv vill äta, säger han.
Under samtalet börjar de ta ut maten till självserveringen, i luften sprider sig doften av dagens meny – kyckling med ugnsgratinerade rotfrukter och kall sås.
Kumlin och Wessman berättar att de lägger stor vikt vid måltidspedagogik.
– Vi introducerar olika typer av mat och grönsaker och låter barnen hjälpa till, säger Kumlin.
De satsar också mycket på temadagar och traditioner.
– När det är Nobelfirande serverar vi trerätters. Det här är ett socioekonomiskt område och många barn har inte föräldrar som har råd att gå på restaurang. Då känns det extra fint att kunna ge barnen den upplevelsen, säger Kumlin.
Hon betonar att relationen till barnen skapar goda förutsättningar i köket.
– Vi vill ha en "vi-relation". Barnen ska kunna be om hjälp och förlita sig på oss.
En viktig del i detta är att se till att alla barn blir sedda.
– Jag kan alla barnens förnamn, säger Kumlin.
Och hur många barn är det?
– Cirka 140, svarar hon.
Från ovanvåningen hörs ett barn som gråter. En i personalen kommer ner och förklarar för Kumlin:
– Han är så hungrig där uppe, säger hon.
De båda lyssnar tillsammans med öronen vända mot ovanvåningen. Fler barn är på väg.
Inom några minuter börjar tassande fötter höras i korridoren. Hungriga pedagoger och barn radar upp sig i en lång kö. Klockan närmar sig 10:40.
Det är matdags.
Fotnot: Förskolan Blanka i Vadstena tilldelades också en stjärna i tävlingen inom samma kategori.