"Vi matar kräftorna med rens från abborrfisket"

Den lilla biten plaströr fungerar som mätsticka, under tio centimeter får kräftorna inte vara. Men Lisbeth Andersson låter även en del som uppnått decimetern åka tillbaka till sjön, och väljer hellre de större även om hon får färre i grytan.

Nattens fångst som hon och maken Hans plockat upp ur Boren ser fin ut.

– Titta, säger hon och håller upp en rejäl kräfta som spretar med klorna.

Hon är van att handskas med de annars inte så kramvänliga djuren. Ett tag över ryggen och ett snabbt lyft för att inte bli nypt. Stora kräftor vill hon ha och vet att få dem att växa.

– Vi använder renset från abborrfisket, det blir ju alltid över, och matar dem. Sen som bete i burarna lägger vi rejäla bitar fisk och färskt ska det vara, inte något gammalt halvruttet.

Efter sortering lägger hon de stora i en låda och ger dem rent vatten att gå i. I skjulet bakom huset finns även gasolköket, grytorna och kylrummet och för Lisbeth är det enkelhet som gäller i kräftkoket. 

– Salt, hårt bitsocker och mycket krondill. Riktigt fin krondill ska det vara och mycket. Jag låter också lagen koka en stund innan jag lägger i kräftorna.

De färdigkokta kyls direkt och lagras i hinkar. 

– Men jag provsmakar redan när jag kokt, jag har en kräftkniv nära, säger hon men ett stort leende.

Lisbeth berättar att hon tillhör dem som äter allt, inte bara den fina stjärten. Så småningom blir det kräftkalas med barn och barnbarn för att tillsammans avnjuta sjöns delikatess.