Susanne Kastbom drabbades av bröstcancer våren 2021. Hon saknade rehab-möjligheter från vården, efter att hon var färdigbehandlad. Men genom att bygga ett växthus med verksamhet, har hon nu insett att hon löste sin rehab på egen hand.
Susanne Kastbom drabbades av bröstcancer i april 2021, medan pandemin ännu pågick. Hon jobbade då som digitaliseringsansvarig på Motala bibliotek.
– Livet ställdes på paus, minns hon.
Så har många kvinnor innan dig också sagt. Kan du nu förstå hur de menar?
– Ja absolut och när jag tittar tillbaka på tiden så funderar jag lite över, vad hände? Den här reflektionen som kommer efteråt.
Vi sitter i hennes och maken Pelles hus, nära sjön Boren. Ett ombonat hem i Motalas sjögränder, med naturfärger på väggar och inredningsdetaljer i liknande toner.
Susanne berättar hur hon tvingades genomgå operation, cellgifter samt strålning.
– Det kan jag inte nog höja, vården och omsorgen man får som patient. Det har jag aldrig upplevt tidigare i något annat sjukvårdssammanhang. Det är så tryggt när man får behandlingen, samtidigt som det är väldigt jobbiga saker.
– Men allting gick bra. Jag fick ibland kommentaren, det är något jag tänkt på i efter hand, "vilken tur du hade som fick bröstcancer". Men det finns absolut ingenting som har med tur att göra i det här sammanhanget. Däremot otur.
Ibland har Susanne fått höra: "vilken tur du hade som fick bröstcancer".
"Men det finns absolut ingenting som har med tur att göra i det här sammanhanget. Däremot otur".
"Mitt Må bra-ställe", kallar Susanne sitt växthus i Sjögränden.
Susanne förklarar hur nära och kära slöt upp bakom henne under hela sjukdomsperioden. Däremot kan hon nu i efterhand känna en avsaknad av stöd från vården, efter att man är medicinskt färdigbehandlad.
– Man har fått sin vård. Sedan släpps man liksom iväg och det blir tomt. Just det här med rebab-delen saknade jag. Man pratar ibland om cancer-baksmällan.
Susanne upplever hur både kroppen och knoppen tagit stryk av sjukdomen.
– Man kanske blev en bättre person rent empatiskt, men inte mentalt eller fysiskt. Inte jag i alla fall. Det kändes som att kroppen åldrats ett antal år. Jag var väldigt trött och lite trög. Det är inte alls en kul känsla. Jag är ganska högpresterande och har velat göra bra ifrån mig. Att acceptera det är något som jag hade önskat att jag fått hjälp med.
Susanne kände att hon hade svårt att trappa upp yrkeslivet igen och under våren 2022 uppstod en känsla att arbetet inte var lika kul när hon inte kunde prestera som innan. Hon funderade också över hur hon ville fortsätta använda sin tid, att vara borta så många timmar hemifrån varje dag.
– Då tog jag beslutet att sluta jobba. Jag hade den möjligheten och min man hade redan gått i pension.
Sedan i fjol fyller Susanne sitt växthus med pynt hon tillverkar efter årstiderna. Mycket material är återbruk eftersom både hon och maken gärna besöker olika loppisar.
"Swish and grab" är en modell som Susanne tillämpar vilket innebär att hon kan ta emot kunder utan att själv behöva passa tider.
Samtidigt medger hon att det var mycket funderingar fram och tillbaka att ta hänsyn till, både ekonomiska och om hon skulle ångra sig.
Susanne lämnade jobbet försommaren 2022. Men det blev en bra period, minns hon. Med hus och trädgård fanns alltid något att göra.
– Jag märkte också att jag orkade mer när jag fick göra det på mitt sätt. Även nu märker jag hur jag blivit stegvis piggare.
Susanne berättar att både hon och maken har ett stort intresse för loppisar och hur han vid ett tillfälle hittade ett stort parti gamla fönsterrutor.
– Sedan stod de där, 34 glasrutor i vårt garage, säger hon och skrattar till.
Hon började skissa på en ritning till ett växthus, som maken därefter byggde åt henne. Förra sommaren stod det klart.
Även om Susanne inte tänkte så mycket på det innan så inser hon nu att projektet och vägen till den plats där hon befinner sig i dag har varit en viktig del i tillfrisknandet.
– Jag som pratat om avsaknad av rehab. Jag har ju ordnat min egen. Det är verkligen så det har fungerat och jag kallar växthuset för mitt måbra-ställe.
Hon minns första skörden av gurka, tomater och chili, som så småningom fick sällskap av olika pyssel.
Återbruk är viktigt för Susanne, som ger gamla föremål nytt liv efter säsong.
Gjutna föremål i cement finns också i hennes sortiment.
Små tomtar i cement har fått flytta in på en hylla i växthuset.
Nu är det säsong för kransar av granris.
Susanne som under årens lopp haft många kreativa jobb, både som butikschef, säljare och dekoratör, fick nu en ny möjlighet att hinna skapa. Hon och maken göt till en början lite olika föremål av betong, bland annat pumpor. Men när släkt och vänner inte behövde fler presenter, skojar hon, började Susanne fundera över om andra kanske kunde vara intresserade.
Förra sommaren öppnade växthuset för allmänheten, som under hösten och därefter advent fylldes men nya dekorationer. Många sprungna ur återbruksmaterial.
– På den vägen är det och planeringen och skapandet är en del som jag mår så bra av. Nu har jag tagit alla trådar ur mitt yrkesliv och knutit ihop det, gjort det till min egen lilla grej, säger hon och fortsätter:
– Det allra roligaste är egentligen att inspirera och göra vackra saker där andra kanske kan göra något liknande.
Finns lilla växthuset i Sjögränden kvar om fem år?
– Absolut. Det finns 1 000 idéer, sedan ska de passa och fungera. Men jag tror att det jag gör då kommer att se annorlunda ut. För så funkar det för mig. Jag vill lära mig nya saker. Men hur det kommer att se ut, det har jag ingen aning om. Det är också det som är så spännande.
vaxthuset_i_sjogranden