Victor Carlsson, vd på Bröderna Carlsson i Motala AB, var en av flera som reagerade när kommunen stod inför att lägga ner industriutbildning.
Industritekniska programmet har varit nedläggningshotat i Norrköping, i Västerås har svetsutbildning tagits bort och i Mjölby har de, sedan flera år, bara svetsutbildning. Men i Motala finns båda grenarna, svets och produkt- och maskinteknik.
– Generellt sett behöver politiker och tjänstemän förstå vad branschen kräver och istället satsa på programmet, säger Helena Ånstad, rektor på Carlsunds utbildningscentrum, och menar att i kommuner där man valt att satsa på programmet fungerar det.
Men det är inte mer än sex år sedan som hela industriutbildningen i Motala var nedläggningshotad. Elevunderlaget var för litet och kostnaderna för höga.
Det var då reaktionen kom. Victor Carlsson, vd på Bröderna Carlsson AB, berättar:
– Vi var ett 35-tal företagare som reagerade med att det måste vara fel väg att gå när vi var många som behövde rekrytera.
Företagarna gick ihop och krävde förändring istället för nedläggning.
– Jag tyckte det var bra, att de kom in. Det vart lite sting för oss lärare också och en industristad som inte har en industriutbildning, det var ju inte så bra, säger Per Larsson, lärare på skolan både då och nu.
Victor Carlsson menar att det går att styra skolan om man bara träffar på rätt folk. Både lärare och skolledning hängde på och då det fanns det en vilja som gav möjligheter att påverka.
– Kommunen skulle ju lägga ner, det var inga som sökte och de som sökte var inte behöriga. Vi förstår om alla inte kan men vi vill ha folk som vill. Vill du så kan du lära dig men vill du inte så är det omöjligt. Och vi jobbar med det och gör fortfarande, det är en lång process och det har börjat bli bra, säger han.
Bimex Verktyg AB är också ett av de företag som var med och tog tag i saken när nedläggningshotet kom. Björn Nordlund är nytillträdd vd och var inte med då men vet att man jobbade mycket aktivt för att rädda utbildningen.
– Men jag är djupt bekymrad över framtiden när det gäller kompetensförsörjningen, säger han och berättar att hans företrädare, Christoffer Böök, var mycket engagerad för att rädda utbildningen och skapa samverkan mellan skolan och företagen.
– Jag vill också vara med i arbetet. Vi måste engagera oss, det handlar om vår framtid, säger Björn Nordlund.
Björn Nordlund, vd på Bimex verktyg AB, berättar att de tar regelbundet emot elever från skolan, att de måste utbilda för sin egen överlevnad.
Det skapades en rejäl samverkan och flera förändringar genomfördes.
– Det har visat sig att vi kan påverka jättemycket. Vi genomförde bland annat att det som kallas verkstadspraktik, som man gjorde i skolan, lades ut på företagen istället. Och det har varit jättebra, säger Victor Carlsson.
Helena Ånstad håller med och säger att det är det som sticker ut mellan Carlsund och andra skolor.
– Eleverna ska ha minst 15 veckor på företagen men vi lägger ut minst halva utbildningstiden, i alla fall i årskurs två och tre, säger Helena Ånstad och tillägger att hon tror att det ökar motivationen för eleverna.
Ute i verkstan, på Carlsund, står Sami Hietasaari vid en av maskinerna. Han går i årskurs två och förklarar varför han valt industri.
– Jag ville gå något mer praktiskt och så gillar jag och mecka och sånt. Det är bra med praktiken också, man får lära sig mer på plats än man gör i skolan, säger han och har tankar om vad han vill efter utbildningen.
– Någon typ av svetsare, kanske undervattenssvetsare.
"Man får lära sig mer på plats än man gör i skolan" säger Sami Hietasaari, som går andra året på utbildningen, som är nöjd med att det är mycket praktik ute på företagen.
Bröderna Carlsson och Bimex är några av de företag som har praktikanter regelbundet och det finns ofta stora chanser för eleverna att få en anställning.
– Vi har i princip anställt en ungdom varje år sedan sex år tillbaka. Sen är inte alla kvar men vi har ändå gjort det, säger Victor Carlsson.
Samtidigt som Björn Nordlund inte sticker under stol med att det ibland brister i intresset från eleverna, vilket han tycker är trist.
– Men de som visat intresse har vi anställt, det måste vi göra, säger han och menar att bristen på utbildad personal är så stor att de inte tvekar även om de vet att det är en bra bit kvar, som kräver intern utbildning, innan de har fullärd arbetskraft.
Helena Ånstad berättar att man också jobbat tillsammans med företagen om själva innehållet i utbildningen, inte bara praktiken.
– Det finns många programfördjupande kurser och där är det viktigt att matcha kurser med företagens behov. Det handlar om att anpassa utbildningen efter den stad och kommun vi verkar i, säger hon.
"En industristad som inte har en industriutbildning, det var ju inte så bra", säger Per Larsson, lärare på skolan både då och nu.
Industriutbildningen är en kostnadsmässigt dyr utbildning, bland annat på grund av den maskinpark som krävs. Per Larsson berättar att de hade företagare på plats för att inventera skolans maskinpark för att se om den höll.
– De tyckte då att vi klarade det, för att köra grunderna. Tanken är att eleverna ska lära grunderna i skolan och sedan bygga på med ännu modernare teknik ute på företagen, säger han.
Den tekniska utvecklingen går fort inom industrin. Björn Nordlund säger att han förstår att det är ett bekymmer för en skola att klara av att hänga med men påminner om att det är viktigt.
– Men det kräver ju resurser till skolan, säger han och pekar på att där har kommunen och politiken ett stort ansvar för att det ska fortsätta att fungera.
Helena Ånstad, rektor på Carlsund, ser möjligheter att utveckla utbildningen ännu mer än man gjort och hon önskar även en vuxenutbildning för att få ännu fler ut till de jobb som finns men också som ett sätt att utnyttja lokaler och maskiner på skolan ännu mer.
Från att ha haft enstaka sökande till utbildningen har det vänt. Idag har de 16 platser per år och just nu är det 14-15 elever per klass.
– Vi skulle kunna ta in fler, genom yrkesintroduktion. Men det är de som inte är fullt behöriga och där är det viktigt att hitta matchningen mot företagen. Där gäller det att hitta dem som kanske inte kan bli behöriga till ett nationellt program men som till exempel skulle kunna bli fantastiska svetsare, säger Helena Ånstad och fortsätter:
– Vi vill öka attraktiviteten överlag, så klart. Vi behöver fler som väljer industri än som väljer samhäll och ekonomi, det ser man tydligt i hela Sverige. Men det förändrar man inte på något år utan där måste man gå samman – politik, skola och företag – och visa att industrin är en fantastisk arbetsplats.
Per Larsson säger att han gärna sett att företagen öppnade för allmänheten att komma och titta hur det ser ut på en modern industri.
– Vi har flera framgångsrika och lite mindre företag idag mot vad vi haft tidigare i Motala. Det är blivit en helt annan kultur i Motala mot tidigare, vilket är bra, säger han och förklarar branschen kräver personal med utbildning och kunskap.
– Branschen har ett eget ansvar i detta, att göra reklam för sig själva. Många har en felaktig bild av vad man gör inom industrin. Idag är det högkvalificerat, datateknik med mera, säger Björn Nordlund och tillägger att det gäller att nå eleverna redan på högstadiet och få visa på vad det kan vara att jobba inom industrin idag.
Helena Ånstad, rektor, och Per Larsson, lärare, vill och hoppas på att de ska kunna öka attraktiviteten ännu mer och få in ännu fler elever. Och bland dem gärna tjejer då många företag frågar efter just tjejer för att få en bättre sammansättning i personalen.
Ni har ett stort ansvar i det?
– Ja, vi har ett jättestort ansvar, säger han.
Helena Ånstad tillägger att hon tycker att företagen blivit duktiga på att ta hand om sin personal på ett annat sätt än tidigare.
– Det skapas möjligheter att kunna klättra och växa, vilket man kanske inte vet om. Många vill att man gått industritekniska för att förstå produktionen för då blir man också en bättre arbetsledare, ingenjör eller vd, säger hon.
Sex år efter nedläggningshotet ser det betydligt ljusare ut. Eleverna inte bara söker in utan blir också kvar alla tre åren och många får en anställning så snart de är färdiga. Från Carlsund ser man möjligheter att utvecklas vidare.
Idag är det ingen som vill lägga ner utbildningen?
– Nej, snarare tvärtom. Politiker och tjänstemän vet att man måste jobba i annan riktning, säger Helena Ånstad.
– Jag tror att företagens reaktion var det som gjorde det, säger Per Larsson.
Bildningsnämndens ordförande, Lotta Lexén (M) ser också positivt på det som skett.
Lotta Lexén (M), bildningsnämndens ordförande, är glad för att det gick att få nytt liv i industritekniska programmet.
– Jag är jätteglad för att det gick att få liv i industritekniska och det är fantastiskt att näringslivet ville satsa och, tillsammans med kommunen, fått det att fungera. Just näringslivets engagemang är jätteviktigt, säger hon men tillägger att det pågår en dimensioneringsutredning för gymnasieskolan i länet som kan påverka vilka program som kommer finnas på vilka orter.
– Samtidigt har Skolverket gått ut med siffror som visar att man generellt måste öka antalet elever på de praktiska programmen. Och där ligger vi bra till i Motala, vi har stor andel elever på våra praktiska utbildningar.
Samtidigt tycker Victor Carlsson att hotet mot utbildningen även förändrat näringslivet.
– Det var väl lite att "skolan kan man inte jobba med" och vi blev två motpoler som inte vågade lyssna på varandra. Men vi har lärt oss att det blir jäkligt bra om man gör det.