2018. Vad kommer vi att minnas bäst från det gångna året, om man ser till det som hänt lokalt?
Det handlade, i varje fall om man blickar tillbaka i våra spalter, mycket om valet. Förstås. När jag skrev nyårskrönika i fjol så var de två stora frågorna inför valåret om Konsensus skulle ta sig tillbaka till styrande ställning i Vadstena, samt hur det skulle gå för majoriteten i Motala efter den omdiskuterade nedläggningen av Godegårds skola. Sannolikt var detta beslut en av de bidragande orsakerna till att det blev maktskifte i Motala. De borgerliga partierna tog över styret, men utan att ha majoritet i kommunfullmäktige. Istället fick Sverigedemokraterna en vågmästarroll.
När det gäller Vadstena förmådde Konsensus inte att rubba Moderaterna och Socialdemokraterna, som beslutade sig för att fortsätta jobba ihop även denna mandatperiod. Dessutom blev Konsensus utan den oppositionsrådspost, som partiet nog förväntat sig som det tredje största partiet i kommunen.
När vi är inne på politik, så hamnade ju en tidigare Motalabo i strålkastarljuset under hösten. Andreas Norlén (M) blev talman och fick som första uppgift ansvar för att lösa regeringskrisen i vårt land. Det började med att partiledarna bjöds in till mysiga fikastunder på hans kontor, men när veckorna och snart månaderna gick så kändes situationen alltmer pressad och de där fikastunderna var inte längre lika lättsamma och det märktes viss trötthet när han i julveckan fick konstatera att regeringsfrågan fortfarande inte var löst.
***Lokalt har det förstås också varit mycket fokus på Lalandia. Det enorma projektet går vidare och nyligen blev de nödvändiga detaljplanerna antagna av kommunfullmäktige. Och på vår insändarsida har Lalandia dominerat klart i spaltmeter, med både positiva och kritiska bidrag. Nu återstår att se när - och om - spaden kan sättas i jorden. Vi lär få se en rad överklaganden framöver.
Som sagt, det har varit mycket politik, mycket Lalandia, men det lär ändå bli den exceptionella sommaren som vi lär prata mest om mest framöver. Den värmebölja som drabbade landet var något som vi aldrig tidigare upplevt. Visst jublade många, för vi svenskar är ett soldyrkande folk, men det var mindre uppåt bland lantbrukarna, särskilt de med djur, då värmen orsakade foderbrist och ledde till nödslakt. Samtidigt var några av oss – kanske lite pinsamt i sammanhanget – mest bekymrade över det grillförbud som infördes...