Vi möts i Christians hus vid sjögränderna intill Borens vatten, där väntar han på att få visa Ann-Cathrine slutprodukten av deras gemensamma projekt, boken om Trollis.
– Historierna om det lilla trollet Trollis har jag berättat för mina barn som godnattsagor under väldigt många år. I vuxen ålder har barnen bett mig skriva ner historierna som ett kärt minne från deras barndom. När jag blev morfar fick jag lite mer press på mig att skriva, säger Christian och ler.
Boken handlar om de två barnen Oscar och Rebecca som stöter på en liten söt varelse i hängselbyxor, Trollis. Han är väldigt snäll men råkar ofta ställa till det, både för sig själv och för Rebecca och Oscar. Christian berättar att det inte tog så lång tid att skriva manus till boken, men när han funderade på vem som skulle illustrera boken fick han ett interntips.
– Det var faktiskt min mor som tipsade mig om Ann-Cathrine och det är jag mycket tacksam för, boken hade inte blivit densamma utan henne.
När Ann-Cathrine kommer in genom dörren och slår sig ner vid det svarta runda bordet tar hon boken i sina händer och ger den en kram, hon är rörd och blir lite blank i ögonen.
– Den är underbar och jag är så glad att jag till slut tackade ja till Christians förfrågan.
Var det inget enkelt beslut att ta?
– Nej, absolut inte. Jag tackade nog till och med nej första gången han frågade. Jag gillar inte att skapa något under press, jag måste få inspiration först. Christian var en klippa och berättade att det bara var ett hobbyprojekt och att det varken fanns krav eller tidspress för när bilderna skulle vara klara. Han lämnade manus för att se om jag kunde få inspiration.
Tog det lång tid att hitta inspirationen?
– Nej, jag förälskade mig snabbt i det lilla trollet och gillade att han var snäll, men också lite lurig. När jag målade bilderna kändes det som att Trollis var en självständig individ bredvid mig och jag är väldigt nöjd med resultatet.
Ann-Cathrine har varit bildlärare på Skolgårda skola i 40 år och varje år ställer hon ut sina målningar på olika utställningar. Det här var däremot hennes debut som bokillustratör.
– Det är väl härligt att fortfarande kunna debutera i något som 83-åring.
Christian hur var det för dig att få se Trollis på bild första gången?
– Jag hade ju en ganska tydlig bild av hur han såg ut efter alla år och Ann-Cathrine har gjort ett fantastiskt jobb att få fram honom på bild. Jag tror att hon fick korrigera hans kroppsform och frisyr, sen var han perfekt.
Tror du att det finns en stor marknad för din bok?
– Jag har ingen aning, men min förhoppning är att både barn och vuxna ska gilla den. Den innehåller mycket humor som passar de flesta åldrar och inte bara mindre barn. Det är viktigt med lite vuxenhumor så föräldrar får skratta lite också. Jag är ändå stolt över att tre av fyra förlag jag skickade boken till ville trycka den. Som debutantförfattare ser jag det som ett bra betyg.
Blir det en uppföljare?
– Det är lite oklart. Historien om Trollis utspelar sig ju här vid vårat hem. Min nästa idé var att han skulle bli vän med den utter som bor här vid vattenbrynet. Det är ett fantastiskt roligt djur att kolla på. Nu har kommunen totalt skövlat längst vattnet här och jag måste säga att det tog bort lite av min inspiration, men jag vill aldrig säga aldrig.