Ytterligare påståenden som ska ha framkommit är att vuxna kränker barn, att det finns många outbildade lärare och pedagoger med invandrarbakgrund.
– Vi är en internationell skola, då kan inte alla heta, Andersson, Pettersson och Lundström, poängterar Riitta Paananen.
Samtidigt tar hon kritiken med ro, hon är härdad, har varit i blåsväder förr eftersom hon vågar säga vad hon tycker. När hon själv tagit kontakt med chefer som ska ha uttalat kritiken har däremot ingen velat stå för uttalandena, enligt Paananen.
Parallellt med detta är trycket på att få komma in på Fria Intermilia högt. Varje läsår står mellan 20-30 barn i kö och bara inför höststarten har redan 20 nya elever beviljats plats på skolan som har verksamhet från förskoleklass till årskurs nio. En del av dessa är familjer som har barn med särskilda behov. Det har lett till att rektorn under våren tagit kontakt med bildningsnämnden för att diskutera situationen och förklara behoven inför kommande läsår. Rektorn beskriver en verklighet där barn som tidigare haft assistent, och mitt under en termin byter skola, inte får någon som följer med till den nya verksamheten. Assistanshjälp söker man normalt på vårterminen inför hösten, men att plötsligt få utökade resurser i oktober är inte lätt.
– Det är en jätteapparat och tar mycket energi och kraft, säger hon.
Det leder i sin tur till att den befintliga personalen får ett ökat tryck på sig när de ska räcka till för fler barn.
– Det handlar om en rättvisefråga. Om det kommer ett handikappat barn i rullstol då behöver vi inte diskutera detta, men är det ett barn med andra funktionshinder då är det annorlunda.
Enligt Riitta Paananen är detta inget nytt problem, men i takt med att skolan blivit attraktivare för familjer, både inom och utanför kommunen, vill hon kunna säkerställa kvaliteten på undervisningen på längre sikt.
– Det finns en risk att vi inte når de mål som vi sätter upp tillsammans föräldrarna om det fortsätter på det här viset, säger hon.
Enligt rektorn har skolan i dag en välfungerande struktur för att ta emot och hjälpa barn som inte lyckas väl i den kommunala skolan.
– Vi har inte heller resurserna, men förmågan.
Skolan jobbar också mycket med psykosocialt arbete. Bland annat finns det en särskild coach anställd för detta. Målet är att varje individ ska utvecklas, varje dag, men barnen måste också själva lära sig att ta ansvar. Rektorn poängterar också att skolan kräver engagerade föräldrar för att eleverna ska lyckas.
Undervisningsklasserna på Fria Intermiliaskolan är också betydligt mindre än i de kommunala skolorna, som kan ha upp till 27 elever i en klass. Här handlar det om mellan 12–15 barn i varje undervisningsgrupp och det finns oftast med en assistent i klassen som fokuserar på de barn som behöver extra stöd.
En ny trend som hon ser är att fler familjer med högpresterande barn hör av sig. Skolan erbjuder redan särskilda grupper för dessa elever där de kan utmanas genom högre undervisningskurser under läsåret.
Trots ett utvecklingsarbete, periodvis i motvind, kan inte Riitta Paananen tänka sig att byta arbetsuppgifter.
– Det är en ständig uppförsbacke, men jag älskar jobbet och ser varje problem som en utmaning, säger hon.