Mikael Edén, styrkeledare och brandförman vid räddningstjänsten i Motala, berättar om hur det var att arbeta i brandområdet – som är drygt 1,5 mil i diameter och omfattar 191 kvadrat- kilometer:
– Det var ett tungt jobb. Vi jobbade i 24-timmarspass med att dra slang och att släcka. Man sov en stund i skogen. Samtidigt föll de brända träden intill oss, bredvid och bakom. Det finns stora risker med att befinna sig i det här området.
I tisdags fick den gemensamma räddningstjänsten i Linköping och Norrköping en förfrågan om att skicka hjälp. En tankbil och en släckbil samt personal jobbar nu där. Styrkorna med sex brandmän och en brandingenjör avlöser varandra efter 24 timmar.
På onsdagen kom Mikael Edén upp med sina kollegor vid räddningstjänsten i Mo-tala/Vadstena.
Då brann det något mindre, tack vare regnet. Men släckningsarbetet beräknas fortsätta i flera veckor.
Vad var svårast?
– Att förflytta sig, vi följer räddningsledningens direktiv och att dra slang i området är tungt.
– Naturens krafter blir väldigt tydliga. Det är ett väldigt stort område. Man kände sig ganska liten när vi stod där i vårt område och släckte. Men det var också lärorikt att se en så stor brand och organisationen kring släcknings-arbetet.
Deras arbete har varit mycket välbehövligt, och inte helt odramatiskt. Vid ett tillfälle, när de åkte med tankbilen för att komma fram med vatten, fick de stanna till.
– Elden blossade upp lite här och var. Då blir ju tankbilarna väldigt viktiga. Vi fick rycka in och hjälpa en släckningsstyrka från Västerås på vägen.
Brandmännen anmälde sig frivilligt och många avbröt sin ledighet.
– Jag ville göra en insats. Det är både intressant och spännande att komma nära en sådan här händelse.
Och tacksamheten har varit mycket stor från lokal- befolkningen.
– De kommer fram och tackar. Släckningsarbetarna har en hjältestatus här uppe!
Claes Norell, brandman på räddningsstationen i Lambohov i Linköping, arbetade under passet före Mikael Edéns och har liknande erfarenheter av släckningen.
– När vår styrka från Linköping kom upp möttes vi av öppna lågor i ett område. Det är väldigt varmt i marken, värmen sitter djupt, och man får passa för fallande träd.
Han berättar att de även fick hjälpa en grupp från skogsjätten Stora Enso med släckning.
– De hade monterat tankar på sina fordon men behövde stöttning. De var förstås väldigt bedrövade över all förstörd skog.