Motalabon Tommy Ekström, 72, har svårt att gå efter en arbetsplatsolycka för många år sedan då han tvingades amputera en del av sitt ena ben. Han har också en skada på en arm, som han ådrog sig vid en allvarlig lastbilsolycka.
Tommy berättar att han överlevt flera blodförgiftningar. Därtill lider han av en förträngning i gallblåsan samt en propp i levern. Han skojar, trots allvaret i besöket, om katten med nio liv - att han har två kvar.
I februari 2019 läggs han in på US på grund av feber och buksmärtor. Han har rasat i vikt och ådragit sig såväl infektion i magen som blodförgiftning.
– Jag kunde inte ta mig ur sängen själv, säger Tommy.
Vid en ultraljudsundersökning uppfattas en förträngning som en tumör. Redan året innan utreddes Tommy för sina gallproblem och läkarna såg då en cellförändring som de inte kunde avgöra om den var god- eller elakartad. Men kirurgi var för riskfyllt då han använder blodförtunnande medel.
– Alla tecken tydde på cancer, säger sonen Andreas som tillsammans med sin syster stöttat pappan genom hela processen.
Ett cancerbesked får också Tommy av en överläkare kort därpå - behandling är inte aktuellt.
– Visst reagerar man, att det är över, och man planerar för att avsluta livet, säger han.
Samtidigt känns han ganska härdad när han berättar om alla sjukhusbesök.
– Jag var inställd på det mesta. Beskedet var svårare att bära för barn och barnbarn.
– Det var mycket tungt för oss, men vi var ganska väl förberedda efter allt som hänt. Jag jobbar som forskare och ställde in mina planer på att resa till Kanada för ett projekt. Vi ville tillbringa sista sommaren ihop, säger Andreas.
Tommy blir inskriven på LAH i Motala - för vård i livets slutskede. Under sjukdomstiden kan han bo hemma i perioder. Men istället för att bli väntat sämre blir han bättre.
Han börjar tvivla på om han verkligen har cancer och tar upp det med en läkare i Motala som hjälper honom att ta ärendet vidare. Läkaren, har enligt Tommy, reagerat på innehållet i hans journal.
Men en remiss till Kirurgiska kliniken, för att utesluta felaktig diagnos, avslås då "kurativ behandling tidigare har avsagts".
Enheten för samordnad cancerutredning kontaktas. Efter en magnetkameraundersökning kan fortfarande inte malignitet uteslutas. Samtidigt får Tommy i september 2019 besked hos onkologen att hans blodprover inte visar någon cancer.
– Vi kände bara lättnad i början, säger Andreas.
– Men man blir förbaskad över att det blev en bortkastad sommar och att de inget gjorde för att klargöra att det verkligen handlade om cancer, säger Tommy.
Ärendet har anmälts till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Far och son upplever att det finns en rad brister som hade kunnat undvikas.
– Onkologen skulle ha varit inblandad direkt. Den sista läkaren verkade inte ens veta vad som skett. Nu litar jag inte på sjukvården utan är mest arg och ledsen för barnens skull, säger Tommy.
Andreas nämner också en anteckning i pappans journal om att man inte skulle vidta livsuppehållande åtgärder om något hände.
– Det har varit mycket lidande under perioden vi trodde att pappa hade cancer. Det känns som att besluten tagits av personer utan tillräcklig kunskap för att vara säkra på en diagnos. Vi har fortfarande inte alla svar. Det måste ske en förbättring i systemet med rutiner så att det inte händer igen, säger han.