Anna och hennes systrar – åtta kvinnors berättelser om mäns våld mot kvinnor.
Tina Olby var med och startade Kvinnojouren i Motala 1992, och har varit aktiv på olika sätt sedan dess. Under åren har hon träffat hundratals utsatta kvinnor som hon har stöttat i samtal och med olika praktiska göromål.
– Jag jobbar också mycket opinionsbildande. Jag har jobbat lokalt, nationellt och internationellt med de här frågorna, säger Tina, som fortfarande är aktiv.
Just nu är hon aktuell med den nya boken ”Anna och hennes systrar – åtta kvinnors berättelser om mäns våld mot kvinnor” som släpptes den åttonde mars. Boken ges ut av Lava förlag och klassas som skönlitteratur och nutid. I boken gestaltas våldsutsatta kvinnor – deras historier, situationer och strategier är hämtade från verkligheten.
– Allt som det står om i boken är sant, men kvinnorna är fiktiva. Det är ingen som kan säga att ”det där är exakt jag”, för så är det inte. Men väldigt många kvinnor kan känna igen sig i hur de lever i våldet. Hur de kämpar, och hur de kommer loss från våldet, säger Tina. Hon förklarar att man som läsare får insikt i kvinnors tankar, känslor och frågeställningar.
Med boken vill hon hedra de kvinnor hon har mött och visa dem respekt.
– Jag har sett mäns våld mot kvinnor i vitögat. Jag gestaltat kvinnorna från olika åldrar, olika sociala möjligheter och yrken. En del har barn, andra inte. Så som det ser ut, och helt vanliga familjer.
Förhoppningen är inte bara att boken ska bli läst. Tina skulle gärna se att den blir en del av utbildningen för de yrkesgrupper som möter våldsutsatta kvinnor: Polisen, rättsväsendet, socialtjänsten och skolan.
– Det finns myter om vilka det är som utför våldet, men det kan vara vilken man som helst. Man kanske kan tro att det alltid är en stor och stark man, att det bara är fysiskt våld där alkohol också är inblandat. Det förekommer – men den största delen är de vi minst anar, säger Tina och fortsätter:
– Det är därför det är så svårt för kvinnorna. De kanske har en man som är jättetrevlig mot grannen, och sen om hon är misshandlad och börjar prata om det, då kanske hon inte blir trodd.
Att skriva boken var en lång process som pågick under flera års tid. Tina berättar att hon jobbade med projektet lite då och då.
– 2019 bestämde jag mig på riktigt att det skulle bli någonting. Det är smärtsamt att gå igenom allt det jag skriver, jag fick lägga det ifrån mig ibland. Jag tycker att jag har berättelser som är viktiga att berätta, det är min drivkraft.
Boken har varit klar i över ett år, men Tina valde aktivt att vänta med att ge ut den. Hon ville egentligen inte att den skulle publiceras under pandemin.
– Det är det fortfarande, men nu släppte vi den. Min önskan har varit att jag ska kunna ge mig ut och prata om den och berätta hur det ser ut.
Hur är stödet till våldsutsatta kvinnor idag? Är det skillnad mot för 30 år sen?
– Kvinnojoursrörelsen har lyft frågan på agendan. Och det har avsatts mycket pengar från statligt håll till utbildning för olika yrkesgrupper, politiker på alla nivåer och till samhället i stort. Men det händer inte så mycket som det borde göra, i förhållande till de miljoner som man har lagt ner. Men någonting har väl fastnat.
Vad måste hända?
– Det finns eldsjälar inom de här yrkena, men man kan inte bygga på det. Det måste finnas en grundläggande utbildning, det håller man på med inom de här yrkena, men ibland är det inte obligatoriskt, avslutar Tina Olby.