Att ha en djuraffär innebär inte bara att sälja diverse djurtillbehör. Det kan också vara att man som innehavare får ställa upp som kurator och psykolog när någon kund kommer in och har förlorat sitt husdjur. Det vet Ann Helen Olsson på Arkens Zoo i Motala.
– Många av kunderna har ju varit här sedan 2006. Man har följt de här små hundarna, husse och matte. Man får ett band till både hundarna och kunderna. Rätt som det är så kommer de in och säger att deras lilla hund inte finns mer och då blir det ju jättejobbigt. Jag har stått här och gråtit med kunderna och vi har kramat om varandra.
Du säljer inte bara djurprylar du blir lite psykolog också?
– Oh, ja. Det är jättevanligt. Lite psykolog får man vara. Det gäller att ta sig tid och lyssna och jag försöker göra det.
Gäller det här oftast människans bästa vän - hunden?
– Nej, det är katter också. Många gånger handlar det om barn och deras hamstrar. Hur mamma och pappa ska göra när hamstern gått bort.
Ann Helen menar att de som kommer in och pratar med henne om problem och saknad, inte skäms för sina tankar och känslor utan de är mest ledsna och behöver prata av sig. Bearbeta sin saknad helt enkelt. För många är ett husdjur deras allt. En familjemedlem.
– De berättar så står vi och pratar lite och så gråter vi lite. Det är som jag säger, en familjemedlem. Man sörjer dem och det måste man få göra. Det ska man inte skämmas för. Det blir personligt, de är ju individer. Man lever med dem dag ut och dag in och får deras villkorslösa kärlek.
Maria Farm är psykolog och KBT-terapeut. Hon har bland mycket annat skrivit Sorgboken - för dig som förlorat någon.
– Sorg är en process som handlar om att bearbeta en förlust egentligen. Jag brukar säga att det handlar om vad det är vi förlorat och hur mycket vi älskade det eller den vi förlorat och hur viktigt det var för oss. Då blir sorgen i paritet med det. Husdjur kan vara enormt viktiga, de kan ha varit med länge och varit som en familjemedlem. Det är så klart man kan sörja ett husdjur. Det är inte konstigt.
När ett älskat husdjur dör, litet eller stort, så ska man inte undanhålla barn från den verkligheten.
– I dag tänker vi ju att det bästa är att vi pratar om det, som det är. Att vi kan prata om döden. Förr i världen kanske man trodde att barn for illa av det och att man inte skulle tala om de som gått bort. Men i dag vet vi att så är det inte. Självklart är det så att vi kan behöva anpassa oss efter barnets ålder. En tonåring är ju något helt annat än en fyra-femåring. Då kanske man måste förenkla språket och små barn är ju väldigt konkreta. De kan ha frågor om vad som händer med vår hund eller kanin nu. Det kan vara första gången ett barn konfronteras med döden, det är när ett husdjur dör och det blir då ett tillfälle att ta upp själva ämnet.
Tror du det är viktigt med ritualer exempelvis begrava lilla kaninen som dött?
– Ja, jag tror det, men jag vill inte förmedla att om man inte gör det så har man gjort fel. Jag tycker inte alls det är så tokigt därför dels så blir det ett sätt att säga hej då, för barnet. Så blir det även ett sätt för det lilla barnet att förstå, att på sikt går även människor bort. Ett sätt att börja förstå döden och sorgen, vad det kan vara för något. På ett litet mer odramatiskt och mjukare sätt. Många barnböcker om döden handlar också om djur som går bort.
Ritualer verkar för människor vara något viktigt?
– Ja absolut. Vi har behov av att markera vare sig det gäller att ta studenten eller om vi gifter oss. Det finns ett behov hos människan att markera övergångar i livet. Att man går ur en fas och går in i en annan.
Man ska alltså inte trycka undan sina känslor av sorg?
– Nej, det är mycket bättre att låta känslan bara komma. Känslor har ju den verkan på oss att, visst vi kan snabbt bli indragna i dem – men om jag låter den komma så kommer den också att klinga av. Jag brukar säga att det är som att hålla en boll under vattenytan, då måste jag hela tiden hålla min hand på bollen och så fort jag behöver min hand till något annat så far bollen upp igen.
Tiden läker alla sår?
– Med tiden lär vi oss att bära vissa sår. Man bär sorgen med sig. En sorg försvinner inte helt men med tiden lär man sig hantera sina känslor och sin smärta när den kommer och att man ändå kan leva vidare. Man får låta de här känslorna komma då och då och ta hand om dem.