Under lördagen hölls det öppet hus på Luxorgatan i Motala där skolan huserat sedan hösten 2013 då den lämnade Borensberg efter 70 år.
Intresset att bekanta sig med verksamheten var stor under förmiddagen och många kikade nyfiket på när elever från de olika årskurserna visade upp hur de arbetar.
Hanna Sundeen går tredje och sista året och har redan fått jobb i Göteborg. Hon är utbildad arkeolog men berättar att hon tröttnade på endast projektanställningar och att hon därför istället bestämde sig för att skola om sig.
– Jag gillar hantverk och att hålla på med små saker, förklarar hon.
Hanna arbetar med att plocka ur alla delar ur ett klockverk, Frédéric Piquet, och sammanlagt består verket av mellan 75–80 bitar. Några är så små att de knappt syns. När det blir för pilligt att plocka upp dem med pincetten tar hon en liten bit kludd till hjälp, på vilken den lilla beståndsdelen fastnar.
Att det är stor brist på urmakare just nu passar henne perfekt.
– Nästan alla i klassen har erbjudits jobb. Målet är uppnått. Det har varit en intensiv utbildning och jag har lärt mig mycket, säger hon.
Rektor Claes Beck-Friis berättar att trycket på ansökningarna är hårdare i år än tidigare. Skolan tar in tolv elever per år och trots att ansökningstiden ännu inte gått ut har redan 30 personer sökt till hösten vilket är två gånger så mycket mot tidigare år vid den här tidpunkten.
Rikard Erixon från Karlskoga har arbetat som urmakare i 50 år. Nu är han på besök i Motala för att skänka ett gammalt golvur, som inte brukats på länge, till skolan.
– Jag fick den av en kund för många år sedan berättar han innan han lämnar över den till Claes Beck-Friis.
– Den är tekniskt och historiskt intressant. Det är fin mekanik och en synnerligen intressant konstruktion för studenterna att ta tag i. Den blir ämne för ett specialarbete i årskurs två, säger han.
Blir du sugen att själv reparera det?
– Ja, det kliar i fingrarna.
Två elever som tidigare gått på Urmakarskolan, då den låg i Borensberg, är Anton Svanberg och Gustav Werner. De bor idag i Göteborgstrakten men har kommit för att "smyglansera" ett armbandsur som de tagit fram tillsammans med designern Fredrik Ottedag.
För killarna, som båda jobbar som urmakare, är tillverkningen ett sidoprojekt. Men målet är att designa klockor och kunna livnära sig på det. Av modellen som de nu tagit fram räknar de med att kunna tillverka mellan 25–30 klockor. Men det är ett gediget hantverk med många timmars arbete bakom. Materialet är också kostsamt då klockorna delvis består av roséguld respektive vitguld. Slutsumman landar därmed på ett femsiffrigt belopp.
– Det är en kostsam hobby, konstaterar Anton Svanberg.