Klockan 13.10 anländer jag till Borenshult. Solen skiner och en sval bris får grässtråna längs kanalen att vinka till de förbipasserande, båtburna, resenärerna. Idag ska jag följa med under en slussning för att se hur en historisk plats i Göta kanal faktiskt fungerar.
På plats möter jag Evelina Sträng, 19, som arbetat som slussvärd under två säsonger. Runt halsen har hon en mörkblå flytväst som är prydd av två gula lejon på varsin sida av en lika gul sköld, det är Göta kanalbolags emblem. På vänster axel sitter en orange walkie-talkie som hon använder för att kommunicera med kollegan Markus Hilmersson, 20, och eventuella passagerarbåtar, exempelvis Kung Sverker.
– Vi är alltid två stycken så att vi kan sköta två slussningar samtidigt och hjälpas åt ifall det skulle behövas, säger Evelina.
Klockan 13.14 träder två båtar, en motor- och en segelbåt, in i den genom den första slussporten in i den första slusskammaren för att påbörja övergången från Vättern till Boren. Evelina styr både vattennivåerna och portarna via en orange fjärrkontroll med runda silvriga knappar som hänger från hennes midja. Passagerarna på båtarna hälsas välkomna av slussvärden och informeras om att en slussning ned för trappan tar cirka 30 minuter och transporterar dem 15,3 meter neråt.
Klockan 13.18 kliver en passagerare från varje båt upp på land för att leda båten genom de fem slusskammare som finns i trappan. Efter det frågar Evelina samtliga från båtarna om de är redo att röra sig vidare. Nerifrån vattnet hörs då ett flertal "Ja!". Efter ett knapptryck på Evelinas fjärrkontroll börjar vattennivån sjunka. Höga ljud kommer från slusstrappans mekanik då fyra stycken luckor i porten öppnas för att jämna ut vattennivån mellan slusskammare nummer ett och två.
Klockan 13.22 är vattennivåerna i de två första kamrarna den samma och den andra porten öppnas. Långsamt och försiktigt leds båtarna nu genom porten av de som tidigare klivit upp på land. På andra sidan får båtarna lägga till vid sidan i väntan på att nästa port ska öppnas. Bakom dem stängs nu de massiva ståldörrarna och vatten forsar in i den första slusskammaren för att få upp den i nivå med Vättern igen.
Båtarna färdas i trånga utrymmen mellan många mekaniska delar vilket väcker min nyfikenhet om båtar brukar komma till skada.
– Det som brukar hända är att båtarna stöter i stenväggarna innan de hunnit lägga ner fendrarna vilket skadar skrovet och ibland delar uppe på däck. Men i värre fall kan båtar fastna i slussportarna vilket leder till att hela slussningen måste avbrytas, berättar Evelina.
Klockan 13.40 har processen upprepats fyra gånger och Evelina har ledsagat båtarna hela vägen. Många åskådare har under tiden samlats för att se processen i första hand.
Nu har vattennivåerna jämnats ut mellan kammare fyra och fem vilket innebär att resenärerna nu kan glida in i den sista slusskammaren. Slussarna har öppet mellan klockan nio och sex och Evelina kan inte på rak arm berätta hur många slussningar som sker en vanlig sommardag.
– Oj vad svårt, det kan vara väldigt många snabba men ibland så är det långa väntetider för privatbåtarna eftersom att passagerarbåtarna har företräde. Så om det kommer en passagerarbåt nerifrån Boren som ska slussa upp så är det minst en timme, eftersom slussningen upp tar längre tid, innan någon av privatbåtarna kan åka. Ibland kommer även fler passagerarbåtar vilket gör väntetiderna ännu längre, säger Evelina.
Klockan 13.44 börjar vattnet sjunka i den sista kammaren och de som hittills varit uppe på land hoppar tillbaka i sina båtar eftersom det efter denna port är öppen sjö.
Klockan 13.48 öppnas slusstrappans sista port i nedåtriktning. Sakta men säkert växer ljudet av båtarnas motorer som nu vrids igång för att göra redo för avfärd. Slussningen är över så fort sista båten lämnat kammaren.
Klockan 13.50 flyter de två båtarna jag följt längs vägen iväg på en glittrande Boren och båten Kung Sverker möter dem på sin väg till Motalas hamn. Passagerarbåten närmar sig trappan och får direkt åka in i slusskammaren innan porten stängts bakom de tidigare privatbåtarna. Många kameror syns på däck och människorna på båten har tagit sig till fören för att fånga den majestätiska slussen på bild.
– Många tror att det går åt väldigt mycket vatten i slussningen men i slutet av säsongen har vi bara tagit en millimeter från Vättern, säger Evelina.