Hans Tevell (M).
I dag står tre av de fyra köparna till Skogsborgs vandrarhem åtalade för ekonomisk brottslighet i Norrköping. De förnekar brott. Men innan affären beslutades lyfte polisen frågor om penningtvätt med den högsta kommunledningen i Motala. Beslutet klubbades ändå igenom av en oenig fullmäktige där 30 ledamöter sa ja, 23 nej och 2 avstod från att rösta.
Vilken information, av det som ni nu har läst, hade ni innan köpet beslutades?
Hans Tevell (M) berättar att han och Kåre Friberg talats vid "lite grann", att det var Kåre som hade kontakterna och att han arbetade ganska självständigt. Men partiet fick information även om de inte träffade köparna.
– Polisen ringde mig också för att fråga om lite information, men vi fick inget svar vad det var, varför eller något sådant. De frågade om vi gjort efterfrågningar. Vi sa att, vad som gäller, vi har inget i affären att göra, säger han och fortsätter:
– Det var en mäklare som sålde åt oss, affären skedde med bank och mäklare så vi hade ingen anledning att tro att det skulle vara något fel i själva affären.
Tevell säger att han fick frågor om de gjort egna efterforskningar.
– Det hade vi, vi har lite egna kontakter. Vi kom inte fram någonstans att det skulle vara något lurigt.
Kenneth Söderman (L) säger att han kände till det mesta av det som framkommit.
– Det vill säga en allmän information, men det var ju Kåre Friberg som höll i det och han informerade framför allt på ett alliansgruppsmöte precis innan fullmäktige. Det kom en del signaler som ”är det en lämplig köpare” och det var därför som vi ville ha svar på frågor som vi ställde till Kåre, säger han och fortsätter:
– Men det fanns inget att riktigt ta på. Det hade inte kommit fram något om att man avrått ifrån affären, säger han och tillägger att det är sällan man undersöker en köpare på det sätt som man gjorde i det här fallet.
C har bytt gruppledare sedan beslutet om Skogsborg togs.
– Jag har ingen aning om egentligen vad som förmedlades när det här rörde sig, om vi fick något förmedlat av Jan Arvidsson som var gruppledare då. Om vi fick några detaljer innan, säger Sten Westberg.
Från KD uppger Erik Forslund:
– Det var rykten, ungefär som det är beskrivet. Vi kände till att polisen hade varit på besök, men inte så mycket mer om detaljerna.
Erik Forslund (KD).
Anne-Lie Liljedahl (S) berättar att hon var informerad.
– Jag som gruppledare hade information att polismyndigheten i Motala hade sökt kontakt med oss i oppositionen, och med alliansen, och informerat om att det pågick en utredning. Och att de ville göra oss uppmärksammade på detta, säger hon.
Elias Hallén (MP) säger att även de hade information om att polismyndigheten varskott de styrande.
– Sen vad det gällde och så vidare visste vi inget mer om, men bara just den händelsen.
– Jag vet att vi fick info via oppositionsrådet, precis innan fullmäktigemötet, om att det hade varit ett möte med polisen och att det där framkommit att vi i princip avråddes från att genomföra det. Det kommer jag ihåg tydligt, säger Rebecca Roxvret (V).
Jan Andersson (SD) var inte gruppledare vid tiden för beslutet men uppger att de inte hade någon information om kontakten mellan polisen och kommunen.
– Mäklaren hade talat om att det inte fanns några olägenheter. Sen har det framkommit massa saker efter men det kunde inte vi veta. Allt var i princip grönt, säger Jan Andersson.
Vilken diskussion fördes internt i partiet?
Att det fördes en del samtal inom de olika partierna är klart och i vissa gick meningarna isär. I L röstade en av ledamöterna nej.
– Det fanns inom vårt parti en som inte tyckte att det var en bra köpare, det är ingen hemlighet. Men det som kom upp var inte konkreta saker. Vi kände att om man ska rösta nej och fälla en köpare så måste det finnas fakta på bordet. Viss tveksamhet hade vi haft och det var därför vi ställde så många frågor till Kåre, säger Söderman.
Kenneth Söderman (L).
– Vi pratade om att det var svårt att ta beslut på rykten. I stora drag kan man säga att vi gjorde en avvägning på den informationen vi hade då, och då kändes resultatet rimligt. Avtalet var skrivet och vi hade inte så mycket konkret att gå på. Men vi var inte helt eniga i gruppen, Nils-Ingvar Graan avstod från att rösta, säger Forslund.
Tevell minns att de i M pratade om affären precis innan frågan skulle upp på kommunfullmäktige.
– Det var delade meningar. Flera stycken tyckte att vi skulle avstå från affären, men majoriteten höll nog med Kåre. Vi hade inga misstankar eller någonting kring det. Det här gällde en förlustverksamhet. Hade vi då en köpare och ett jättebra pris så är det så.
C ansåg att affären skulle göras.
– Jag minns att det pratades om det och på något sätt fanns det att det var positivt att det blev en försäljning. Fastigheter som kommunen inte behöver ska man inte ha kvar, säger Westerberg.
I SD hade man tittat på den fakta som fanns att tillgå.
– Johnny Karlberg var gruppledare på den tiden, vad vi förstod hade han pratat med Kåre då, därifrån fick vi informationen att det inte fanns några olägenheter. Det var en stor fördel, man hade hittat en köpare som ville driva det vidare som vandrarhem, vi skulle få bra betalt och så vidare. Det här var ett väldigt bra alternativ, med vad vi visste. För oss var det ingen stor fråga, säger Andersson.
Enligt Liljedahl ansåg S att kontakten från polisen var tydlig.
– Vi blev inte förvånade utan tyckte det var bra när polisen tog en kontakt för att de kände oro. Det diskuterade vi inom partiet och sa att för oss så räcker det för att vi ska förstå att detta inte var något att gå vidare med.
Anne-Lie Liljedahl (S).
MP och V säger både att de hela tiden var emot en försäljning.
– Men om polismyndigheten tar kontakt med säljaren, i det här fallet kommunen och kommunledningen, så skulle jag verkligen ha skjutit på det, säger Hallén.
– Vi hade hellre sett en annan lösning än att sälja bort rådighet över fastigheten, säger Rebecca Roxvret.
Vad säger ni idag, med det ni vet nu?
– Lite bittert kan man väl säga. Det är högst allvarligt att kommunen gör affärer med någon som är under utredning, säger Roxvret (V) och tillägger att som ett litet parti är det svårt att både hålla sig fullt informerad om allt samtidigt som de är vana att inte få sin vilja igenom.
– Vi hade inte kunnat göra mer i det läget för att förhindra affären. Det blev väldigt tydligt, och ännu mer tydligt på själva fullmäktigemötet när alliansföreträdare klappade köparen om ryggen och sa att detta är precis vad Motala behöver, säger Roxvret.
Rebecca Roxvret (V).
Även Liljedahl (S) uppger att det finns en besvikelse att affären gick igenom trots informationen som majoriteten hade.
– Det skulle räcka att polisen kontaktar för att man ska förstå att det inte är bra.
På frågan om S hade kunnat skramla högre svara hon:
– Vi var nästan övertygade om att Alliansen tänkte som vi, att får man sådan information (från polisen red.anm) så visar man den respekten att man tar det på allvar.
MP svarar kort:
– Det är sorgligt, det är bara att konstatera. För nu står det bara där, säger Hallén.
Elias Hallén (MP).
Medan SD konstaterar att, utifrån vad de trodde, blev det fel men att de hoppas att det ska ändras.
– Vi trodde verkligen att det skulle bli ett vandrarhem. Ur den aspekten var det fel köpare. Jag hoppas att någon vill ta över det och kan driva det, säger Andersson.
Även från alliansen uppges att det som hänt har väckt en del frågor och att man, sett i backspegeln, kan ha tankar om vad som kunde gjorts på ett annat sätt.
– Det är alltid så att när man har facit i hand så kan en upplevelse bli helt annorlunda. Hade man dagens kunskap då så hade det blivit annorlunda för de flesta, säger Söderman (L).
Westerberg (C) uttrycker att det väckts en del frågor efter att han läst MVT:s granskning.
– Frågor som "gjorde vi alla kollar som behövdes?" Och ja, det hävdas från de som var mer med då att vi gjorde det som skulle behöva göras. Sen har vi bytt ordförande i kommunstyrelsen också, det var på Kåres tid och om han satt på mer info – inte en aning.
Sten Westberg (C).
Forslund (KD) konstaterar att affären är gjord och att det inte finns mycket att diskutera.
– Jag tycker också att processen i sig blir väldigt konstig, att kommunerna ska ta del av affärsplaner etcetera. Det har inte så mycket med kommunen att göra tänker jag, säger han och tillägger:
– Man kunde funderat en sväng till om högsta priset verkligen var det viktigaste. Det fanns andra köpare och alternativ, så man kanske skulle funderat i de banorna.
Och Tevell (M) menar att beslutet togs utifrån den uppgifter de hade men även han kommer in på tankarna om valet av köpare.
– Med den information som vi hade då kan jag inte se att vi skulle gjort något annorlunda i försäljningen. Utom att titta på lokal köpare i så fall, det är det enda. Kanske kunde man tittat på om vi haft möjlighet att välja köparen själva. Det hade varit en fördel om vi kunnat se att det var en lokal köpare som låg med i budgivningen högt upp, som vi kunnat ge företräde – om man kan det lagligt.
Hur tänker ni framåt?
Flera av gruppledarna säger att det är en fråga som är svår att besvara. Vissa anser att kommunen inte kan göra något.
– Vi äger ju inte frågan över huvud taget. Vi är ingen part i det idag, säger Söderman.
– Skogsborg ägs av en extern part som vad jag förstår är intresserad av att sälja. Jag tror fortfarande att det är helt fel väg att kommunen skulle äga det, säger Forslund.
Westberg säger att då kommunen har avyttrat fastigheten vet han inte vilken möjlighet de har att agera nu.
– Det blev inte helbra men man litade på det som sades och det som förmedlades.
Tevell berättar att han blev uppringd av mäklaren för cirka 1,5 år sedan, innan annonsen om att Skogsborg var till salu igen gick ut.
– Mäklaren frågade om kommunen kunde tänka sig att köpa tillbaka det. Vi sa direkt att sådan här verksamhet ska kommunen inte driva, den ska drivas av privata aktörer som kan agera därefter.
Från SD uppger Andersson att:
– Nu är det helt privat, kommunen har inte ett dyft med det att göra.
Jan Andersson (SD).
Hallén berättar att frågan om ett återköp har varit uppe.
– Jag tänker att det är den styrande minoriteten och kommunledningen som har den frågan att ta hand om. Det har varit ute till försäljning, vi diskuterade om kommunen eventuellt skulle lägga ett bud, men det har inte varit aktuellt, säger han.
Från vänstern är man tveksam.
– Svårt att se att kommunen skulle gå in och köpa det för samma peng som vi sålde det för, det skulle ju svida, säger Roxvret.
Medan Liljedahl har en tydlig ståndpunkt.
– Vi har alltid sagt att vi skulle vilja köpa tillbaka.
Ägarna till Skogsborg säger att de i dagsläget inte vill kommentera en försäljning utan att de hanterar den frågan om den skulle komma upp.