Solen börjar gå ned vid Tjälvesta ängar, några mil norr om Motalas kommungräns. Morkullans karaktäristiska läte, med ett knorrande följt av ett pip, hörs från skogen.
Men det är inte fågelsång som lockat hit Håkan Ignell Malmrot den här kvällen. Han är fladdermusexpert och jobbar mycket med inventering av fladdermöss på konsultföretaget Calluna AB. Nu vill han undersöka vilka arter som finns representerade i området.
– Det borde vara bra miljö för flera arter, eftersom det finns många öppna ytor, bryn och vindskyddade platser där de kan flyga, säger Håkan Ignell Malmrot.
Vi rör oss genom skogslandskapet och Håkan berättar hur hans intresse för fladdermöss startade lite av en slump, för runt 30 år sedan. Han gick en viltvårdsutbildning och skulle skriva ett examensarbete om lodjur. Men när det inte såg ut att bli någon snö, vilket behövs för att spåra lodjur, fick han fundera på en reservplan.
Håkan började göra research om fladdermöss istället.
– Sedan kom det snö och jag gjorde arbetet om lodjur ändå, men det där med fladdermöss kändes intressant så jag tog upp det senare istället, berättar Håkan.
Precis då ökade också behovet av fladdermusinventeringar, bland annat för att det började byggas många nya vindkraftverk. Det hade nämligen visat sig att många fladdermöss flyger in i rotorbladen på vindkraftverk.
– Vi var kanske fem personer i hela Sverige som kunde göra det här då. I början jobbade jag varje natt hela sommaren, 80 dagar i sträck, med fladdermusinventering.
I inventeringar kombinerar man manuella fältstudier med data från inspelningar som görs med så kallad autobox. Men den här kvällen är Håkan Ignell Malmrot ute av eget intresse snarare än jobbskäl, och nöjer sig därför med en ultraljudsdetektor. Fladdermössen orienterar sig nämligen genom att skicka ut ultraljud och lyssna på hur ljudet studsar tillbaka. Utifrån ekot kan de få en bild av hur omgivningen ser ut och var det finns bytesdjur.
Vissa arter, som gråskimlig fladdermus, går att höra, men de flesta arter låter på så hög frekvens att de är ohörbara för människor. Därför behövs en ultraljudsdetektor för att fånga upp ljudet.
Solen har gått ned bakom träden, och mörkret börjar lägga sig över landskapet. I skyddet från mörkret vågar sig nattaktiva insekter fram, men även fladdermöss. Håkan sätter igång sin fladdermusdetektor och börjar skruva på en ratt som ställer in vilken frekvens den ska fånga in.
Vi står i tystnad ett tag och lyssnar. Ibland hörs ett knastrande från våra fotsteg eller en gräshoppa. Sedan, ungefär 40 minuter efter solnedgången, hörs ett helt nytt ljud från detektorn.
Det är ett knattrande ljud, inte helt olikt knakandet från ett träd, med skillnaden att det är flera repetitioner av samma ljud, i snabb takt.
– Där, pekar Håkan, vars tränade ögon hann uppfatta när fladdermusen swishade förbi, på väg mot nästa munsbit.
– Jag är rätt säker på att det är en tajgafladdermus eller mustaschfladdermus. De är väldigt lika, fortsätter han.
Det tystnar igen, men det dröjer inte länge innan ett nytt ljud hörs i detektorn. Håkan tycker det låter som en dvärgpipistrell, vars läte han jämför med en extremt snabb applåd. Ännu en gång pekar han mot skyn, men undertecknad missar fladdermusen för andra gången i rad.
Lyckligtvis kommer det snart nya chanser. Ett lite långsammare, luftigt, smackande hörs och Håkan konstaterar att en nordfladdermus är nära. Vi hör fler nordfladdermöss, och vid några tillfällen kan jag se en svart skugga svischa förbi uppe i luften.
Under inventeringar spelar man in ljud och analyserar ljudvågorna på en skärm i efterhand. Men redan på plats kan Håkan oftast göra en gissning utifrån hur det låter och hur habitatet ser ut. Dock har artbestämningen, ironiskt nog, blivit svårare med tiden.
– Glädjen i att artbestämma har gått baklänges. Det har kommit fram att de olika arternas läten överlappar varandra mer än man förut trodde. Så ibland får även jag nöja mig med att gissa, säger Håkan Ignell Malmrot.
Själv är jag bara nöjd över att ha sett och hört fladdermöss, oavsett art. Håkan hade däremot något högre förväntningar på kvällen.
– Jag trodde vi skulle hitta någon eller några ytterligare arter.
Han är ändå inte överdrivet besviken. Snart kommer nya chanser att leta fladdermöss.
– Efter 30 år tycker jag fortfarande det är lika roligt och spännande varje gång.