Tillsammans utför de en okulärbesiktning, Motala kommun står som beställare.
– Det är kul, det är klart att det känns där uppe när man rappellerar ner, det får det göra, säger Samuel.
Han berättar att de bland annat kollar på nitar och bultar, skruvförbanden, samt målarfärgen och korrosion.
– Även fallskyddsmontaget som vi har i stegarna. Sen kollar vi benen, och så att det finns åskledare. Att det ser helt ut, att stabilisatorstagen är hela och fastskruvade, säger han.
Vi vårt besök hade ungefär två tredjedelar av den första masten blivit färdigkontrollerad.
Hur är skicket?
– Jag tycker att det ser bra ut, det är ommålat för inte alltför länge sen, det är lite småskaor med korrosion– men överlag ser det bra ut.
Om allt går enligt plan kommer de bägge radiomasterna att vara färdigkontrollerade på torsdag.
Det högsta Samuel tidigare har rappellerat sig ner för är Kaknästornet i Stockholm, men radiomasterna i Motala kommer inte långt efter med sina 120 meter.
Hur känns det när man kollar ner?
– Nu är vi ganska vana men, det känns ganska okej. Men det är klart att man får tänka till så att man inte gör någonting dumt, tappar ner saker och sådär. Man är lite extra försiktig.
Samuel berättar att han inte har några problem med höjder, men att det tar några år innan man kan slappna av helt.
Bästa och sämsta med jobbet?
– Bästa är såna här dagar när det är fin utsikt, lite vind. Det värsta är de motsatta när det är mycket vind, regn och rusk.