Även om kollegor kan täcka upp ens lektioner vid sjukdom, så att elevernas undervisning inte drabbas, är det inte bara att sjukanmäla sig. Det konstaterar Josefin Karlsson, lärare på Norra skolan. "När man har sjukanmält sig får man sitta och jobba en stund. Man skickar planeringar, mejlar och löser saker", säger hon.
– Det är det roligaste som finns, men man räcker inte alltid till.
Så sammanfattar Joakim Svensson, lärare på Skolgårda skola, sitt arbete.
Han är en av fem lärare som, efter arbetstid, har valt att träffa oss i Sveriges Lärares lokaler. Fackförbundet har, nationellt, valt att agera mot att "regering och kommuner i sina budgetar valt att inte satsa på landets barn och unga". Även lokalt i Motala har facket agerat. 470 medarbetare inom både förskola och skola har valt att skriva under en namninsamling, som nu har skickats till kommunens politiker.
– Det går inte att spara mer, inte en krona till, på skolan. Skolan och eleverna är vår framtid, säger Josefin Karlsson, lärare på Norra skolan.
Hon lyfter att varje elev som inte når målen i skolan kommer att kosta samhället extra pengar i framtiden.
– Våra politiker får den skola som de betalar för. Betalar de mindre, då blir det färre lärare och vi kommer att bli sjukskrivna och gå in i väggen.
Det går inte att spara pengar och samtidigt förvänta sig att eleverna ska lära sig tillräckligt och få en god undervisning, menar hon.
– Det är kringpersonal som de plockar först och främst, men då läggs det ännu mer på alla lärare som ska göra mer. Då når inte eleverna målen heller, för de får inte det stöd som de har rätt till, säger hon och fortsätter:
– Vi märker för varje år att det blir fler elever med särskilda behov, men färre personal som ska stötta upp de här eleverna som ska klara skolan och nå målen.
Att anpassa sina lektioner efter elevernas olika behov är inte möjligt som skolan ser ut i dag, menar lärarna. Micke Hjalmarsson, lärare på Platengymnasiet, konstaterar att man som lärare visserligen lär känna sina elever, men att det rent tidsmässigt inte finns någon möjlighet att ha flera planeringar för varje lektion. Framför allt inte nu på senare år när lärarna förväntas undervisa mer, vilket i sin tur gör att tiden för att planera bra lektioner minskar.
Han konstaterar att kommunens politiker säkert blir glada när tjänstepersonerna presenterar förslag som kostar mindre, men han menar att det i praktiken blir som en lönesänkning för lärarna.
– Vi ska göra mer, utan att få betalt för det.
Micke Hjalmarsson, lärare på Platengymnasiet, berättar att han klarar av att prioritera bort arbetsuppgifter. Samtidigt konstaterar han att det egentligen är en rektors ansvar att hjälpa till med de prioriteringarna. Ett problem då är att alla lärare inte ens går till rektorn med sin stress, menar han. "Jag kan säga till min rektor att 'om jag gör det här med, då kommer jag att bli sjuk så jag valde att ta bort det'".
Joakim Linde, som arbetar på Nykyrkas skola och fritidshem, upplever att arbetet inom fritidshemmet är tacksamt på flera sätt, men att det finns problem även där.
– Du kan träffa barnen på diskussionsnivå, prata med dem och lära känna dem i stället för bara det formella, som när jag jämför med idrotts- och musikundervisningen. Men, att hinna med de här 55 barnen varje dag... Det gör man inte heller.
Joakim Linde arbetar på Nykyrkas skola och fritidshem. Arbetet inom fritidshemmet är tacksamt på flera sätt, där tid finns avsatt för barnen, men det finns problem även där. Att hinna med alla barn, varje dag, går inte.
De fem lärarna lyfter flera problemområden inom skolan – som inte kan sparas bort. De lyfter bland annat att lärarna blir färre, att kringuppgifterna ökar och att pengarna till inköp av läromedel minskar.
– All forskning visar på att vanliga böcker är det som vi behöver ha, inte bara digitala, konstaterar Josefin Karlsson.
Micke Hjalmarsson instämmer.
– Jag tycker bara att man ska använda det när det blir bättre i undervisningen på något sätt. Nu ska det användas hela tiden. Hur mycket kostar inte det? Man kunde spara in där och lägga pengarna på traditionella läromedel och högre lärartäthet. Jag ser inte att det är bättre att eleverna alltid har en dator.
Micke Hjalmarsson, lärare på Platengymnasiet, berättar att han tidigare har arbetat inom skolan i Linköping, där det fanns en fungerande vikariepool. Han såg en stor skillnad när han började arbeta i Motala.
Bristen på vikarier tas också upp som ett problem. I förlängningen drabbar det elevernas undervisning och lärarnas arbetsbelastning, eftersom de behöver täcka upp för varandra. De fem lärarna vittnar därför om ett dåligt samvete när de blir sjuka.
– Det är stressande. Det blir en inbyggd stress, säger Micke Hjalmarsson.
Vidare berättar han att det är mer regel än undantag att personal från expeditionen bara tar närvaro i klassen, om ingen kollega kan täcka upp vid sjukdom. Därefter förväntas eleverna arbeta självständigt.
– Det är besparingar som är helt vansinniga i långa loppet.
Lärarna lyfter omöjligheten i att i dag anpassa sina lektioner efter elevernas olika behov. "På pappret ska man ha en lektion för varje elev, men det är omöjligt", säger Micke Hjalmarsson, lärare på Platengymnasiet.
– På mitt fritidshem är vi 55 barn och tre och en halv personal. Om en personal försvinner blir det mer en fackförvaring av våra barn, för att det ska fungera, säger Joakim Linde.
Men, även under dagar med full personalstyrka drabbas barnen på olika sätt, menar lärarna. Att hinna ge dem den tid som de efterfrågar är till exempel inte alltid möjligt.
– Många elever söker mycket vuxenkontakt och just den tiden har man inte alltid, säger Josefin Karlsson.
Eleverna som behöver mer stöd ökar, samtidigt som tiden för dem minskar. Det menar Josefin Karlsson, lärare på Norra skolan.
Det dåliga samvetet leder till en psykisk stress hos lärarna – och en övergripande oro kring att inte hinna med allt som man vill göra.
– Jag tänker på vad det får för hälsoeffekter under ett yrkesliv att jobba under psykisk stress och press... Är man en ambitiös lärare betalar man med sitt blodtryck. Det har negativa hälsoeffekter på sikt, säger Joakim Svensson.
Även kollegorna är stressade. Och trötta.
– Det är en trötthet som inte går att sova ikapp när det är helg, säger Anette Fagerstam.
Anette Fagerstam, lärare på Nykyrka skola, menar att namninsamlingen är viktig för att föra upp den här typen av på bordet. "Nu förenar vi oss kring det här. Det ligger lite i yrkesprofilen också, att vi är så lösningsfokuserade", säger hon.
Joakim Svensson fyller i:
– Det beror ju på var i livet man är också. Själv är jag 51 så jag går och tänker på min hälsa. Hur ska jag låta bli att stressa upp mig så jag slipper äta betablockerare?
Anette Fagerstam känner igen sig.
– Man går in i den här arbetsbubblan och lever i den väldigt intensivt. Det är svårt att stänga av skallen. Det går inte.
Micke Hjalmarsson berättar att han är bra på att prioritera bort arbetsuppgifter om det blir för mycket, men han vet att alla inte klarar det. Det kan till exempel handla om rättningar av prov, vilket då leder till att eleverna får vänta längre på sina resultat.
– Jag är ganska bra på att, om jag börjar sjunka, simma upp till ytan.
Joakim Svensson konstaterar:
– Värst drabbas ju de plikttrogna som inte känner att de kan ta bort något.
– Och de finns det rätt många av, fyller Micke Hjalmarsson i.
"Det är det roligaste som finns, men man räcker inte alltid till", säger Joakim Svensson, lärare på Skolgårda skola, om sitt arbete.
Lärarna har flera idéer på vad som behövs inom skolan för att förbättra organisationen. Förutom en högre lärartäthet lyfts fler yrkeskategorier inom skolan, som på olika sätt har kompetens för att arbeta med barn och unga. Det kan handla om beteendevetare eller elevsamordnare, som har kompetens för att hantera konflikter och känslor som annars stör undervisningen.
Lärarna vill också ha mindre belastning på varje lärare, genom att fler lärare delar på det totala arbetet. Mindre klasser, tvålärarsystem, mer stödfunktioner och läromedel till alla är också åtgärdsförslag som lyfts, för att förbättra arbetsmiljön för både barn och vuxna.
En sak är säker: Lärarnas förslag på lösningar kostar pengar – och de anser inte att det går att spara sig ur de problem som råder.