Vi slår oss ner i en av vagnarna för att tala om Motalas tågresa – då, nu och i framtiden. Det visar sig att det finns mycket att säga.
– Jag tycker att långsiktigheten i det här projektet och att det har kommit på plats är fantastiskt för Motala. Jag vill tacka både stat och region och alla politiker som har krattat för det här. Det här har skapat möjligheter för Motala, säger Mark Henriksson.
Camilla Egberth är också inne på tacksamhetsspåret.
– Att man har varit överens om såväl bron som dubbelspåret. Jag kollade faktiskt också lite innan och 1871 lade man spåret mellan Motala och Mjölby. Ibland så kan man tacka dem som var framåtseende, säger hon.
Men vi återvänder till 2013. Motala hade haft några tuffa år med lågkonjunktur och tusentals förlorade jobb när flera tunga industrier försvann från staden.
Var pendeltåget en livlina?
– Absolut. Det var ju ett sätt att sätta Motala på kartan. Just att man skulle kunna bygga på något nytt, säger Camilla Egberth.
Att Motalabor lättare kunde ta sig utanför kommunen var en del, men Camilla Egberth säger att det också gav den lokala arbetsmarknaden ett lyft.
– Det var ett antal arbetstillfällen som faktiskt kom till i Motala då direkt efter. De såg att det gick att få arbetskraft i länet till Motala. Den möjligheten hade man inte haft på samma sätt innan.
Mark Henriksson har samma bild av pendelns betydelse för Motala.
– Det som är mest slående för mig är alla kontakter när nya entreprenörer, företag eller bostadsbyggare kommer till Motala så säger de att de vill vara här för att vi har ett sådant fantastiskt läge i regionen och vi har rätt infrastruktur och det är en följd av det här. Det är fantastiskt bra. Och även arbetspendling. Vi är ett nav i Östergötland nu, säger han.
Vi passerar snart en av de stora utmaningarna med dubbelspåret som möjliggjorde pendeltåget.
– Det var ett jättestort projekt. Den här gröna svängbron var speciell, säger Camilla Egberth.
Det var landets första dubbelspåriga svängbro, delvis byggd på Motala Verkstad, för att möjliggöra mötet mellan kanalbåtar och tågtrafik. Den var en utmaning både att besluta om och att få på plats.
– Allting tar längre tid än vad man har tänkt sig. Inte bara i Motala, men här har det verkligen varit så, med mycket överklaganden och miljöfrågor. Det var också mycket arkeologi när man gjorde dubbelspåret, säger Camilla Egberth.
– Det har aldrig tidigare varit så många arkeologer som stått på kö och velat jobba med det. Det tog också väldigt lång tid. Men var såklart väldigt viktigt. Man får ha lite is i magen när det gäller de här frågorna. För att man vet ändå liksom att det är den rätta lösningen.
När vi har passerat kommungränsen kommer tanken om ett triangelspår i Mjölby på tal. För några år sedan var det under en tid en infekterad fråga mellan grannkommunerna Motala och Mjölby. Det här var precis innan Mark Henriksson klev in i Motalapolitiken, så Camilla förklarar tanken.
– När tåget från Motala kommer till Mjölby så får man byta riktning för att komma till Linköping. Med ett triangelspår skulle man istället kunna gå förbi Mjölby. Dels skulle det gå 10–15 minuter snabbare men det skulle också kunna säkra upp om det var något fel på det ena spåret.
Ett sådant bygge, som skulle ha behövt göras på Mjölby kommuns mark, hade också medfört färre avgångar i Mjölby, vilket innebar att frågan blev en het potatis.
– Det var inte bara Motala som hade påverkats. Det handlade om hur man kunde utöka samarbetet mellan universiteten i Örebro och Linköping också. Men den blev ju väldigt, väldigt het. Den blev lite för het, säger Camilla Egerth.
– Då kan jag bekräfta att några sådana processer känner jag inte alls till i dag, säger Mark Henriksson.
Potatisen är därmed släppt och grannsämjan räddad. För stunden i alla fall.
Det är inte bara Linköpings universitet som har Örebro i blickfånget. Dit vill även Motala.
– Det är ju inte så långt härifrån. Motala ligger precis på gränsen upp till Närke, med Örebro och Askersund. Där ser man också att dubbelspåret upp till Hallsbergblir minst lika viktigt, säger Camilla Egberth.
Dubbelspåret till Hallsberg beräknas vara klart 2030. Tio år senare räknar man med att ta sig mellan Motala och Örebro på 45 minuter.
– Då tänker jag att Motala kommer att bli lika attraktivt som det är i dag för Norrköping och Linköping, säger Mark Henriksson.
De använder båda pendeltåget i tjänsten, säger de.
– Sen så nyttjar jag väl pendeln för nöje. Det kan vara smidigt att ha pendeln och exempelvis åka in och handla i Norrköping och Linköping. Familjen har påverkats mycket av möjligheten att nyttja pendeln. Jag har en dotter som läser i Linköping på gymnasiet och hon åker ju varje dag. Där blir man blir så imponerad över hur bussarna slussar med pendeln. Man kommer iväg nästan sömlöst, säger Mark Henriksson.
Kan något bli bättre?
– Det finns en viktig fråga som har varit uppe i Motala och det är ju att avgiftsbelägga pendelparkeringen, säger Camilla Egberth och nämner det återremitterade förslaget om att ta 900 kronor i månaden för pendelparkeringen.
– Det är ju direkt kontraproduktivt för de som har börjat välja att åka pendeltåg.
– Tillgänglighetsfrågan är jättecentral och det finns en spännande pilot som pågår i Norrköping nu. Man tittar på om man ska kunna koppla pendelkortet till en gratisparkering, eller en förmånlig parkering. Det är ju något som vi bevakar för att se vart det landar, för jag håller med Camilla att man måste hitta en rätt nivå, säger Mark Henriksson.
Resan börjar närma sig sitt slut. Medresenärerna kommer på tal.
– Det är mycket ungdomar och mycket kvinnor som åker pendeln. Målgruppen äldre män saknas. Det är svårt att få dem på att åka kollektivt. Där tar vi emot alla tips, säger Camilla Egberth.
Vi kliver av tåget, åter i 2023. Var det kommer att ta Motala härnäst får framtiden utvisa. Ett av målen är att växa med drygt 6 000 invånare till år 2040.
– Men då är det otroligt viktigt med tillgänglighet för att folk ska kunna flytta hit, säger Mark Henriksson.
– Kommunikation och infrastruktur, det är nyckeln i dag. Har du inte den, då blir du lite lämnad på perrongen, säger Camilla Egberth.