Thomas Dahlqvist och hans dotter Jenny Kullander visar hur man bjuder upp någon. Tittar på gör från vänster Tim Skill, Heidi Albrigtsen Falkner och Louise Kullander.
Vi har träffat sex företrädare för Motalaföreningen Sportdansklubben Wetternbuggarna och frågan om de brukar gå på denna typ av danser får ett nästan helt samfällt ja till svar. Och de dansar med alla.
Det händer att ett gäng från föreningen gemensamt åker ut och dansar.
Kassören och instruktören Thomas Dahlqvist säger att det är roligt att dansa även med de som inte är lika erfarna.
– Det löser sig på ett eller annat sätt. Man får ju inte börja med det mest avancerade utan man får känna sig för lite grand så man ser var man har varandra.
Att dansa med någon mer oerfaren skapar inte några problem tycker de.
– Man går ju ut för att det är roligt att dansa och sen blir det den dans som det blir, säger instruktören Louise Kullander.
Dahlqvist säger att det finns en liten skillnad mellan den dans de dansar i föreningen och den dans andra dansar ute.
– Men på nåt sätt så möts man på halva vägen och då funkar det.
Dansarna från föreningen kan känna av om den som de dansar med blir osäker på grund av mindre erfarenhet.
– De kan säga det också, "vågar jag dansa med dig?", berättar instruktören Tim Skill. Även han menar dock att det löser sig.
– Egentligen är det väldigt konstigt att det funkar så bra som det gör, tycker instruktören Bosse Gustafsson.
Han brukar åka till Dansbandsveckan i Malung. Där går man och bjuder upp folk berättar han.
– Det funkar jättebra. Jag har inte varit med om att det blir har blivit någon krasch, att det absolut inte går.
Vad gäller hur allmänheten dansar säger Jenny Kullander, styrelseledamot och instruktör, att det är lite olika stilar.
Enligt Thomas Dahlqvist finns det en dansrotation på dansgolvet.
– De som är duktiga och behärskar det ordentligt, de kör ju yttervarv. Och de som inte kan det till 100 procent, de håller sig i innerring.
Det händer att de från Wetternbuggarna kan värva nya medlemmar på danserna.
– "Det ser så roligt ut när ni dansar, jag vill lära mig bugg" säger de, berättar Dahlqvist.
När han säger vilken förening de är ifrån och att man kan anmäla sig är det många som nappar. En del törs dock inte göra det.
Att vissa är mer försiktiga när det gäller att gå med beror, menar han, på att de tycker att det ser så svårt ut.
– Allt är svårt i början, påpekar Tim Skill.
– Kan man allt så behöver man ju liksom inte vara här, vi finns ju här för de som kommer hit, säger Thomas Dahlqvist.
Föreningen har inte så många tävlingsdansare i dagsläget. De flesta i föreningen är med bara för att träna.
– Och ha kul, säger Skill.
Jenny Kullander håller med och betonar också det sociala.
– Många har träffat nya vänner här inne på golvet.
– Och så är det en väldigt bra motionsform också. Det är ett kul sätt att röra på sig, påpekar Louise Kullander.
Wetternbuggarna har dansanta fötter.
Heidi Albrigtsen Falkner, ordförande och instruktör, säger att man nu märker när man är ute på olika event att antalet dansare ökat.
– Även bland ungdomar.
Wetternbuggarna har runt 300 medlemmar och 50-70 är de dominerande åldrarna. Kurser har de en gång i veckan. Ibland kan de ha spontant arrangerade socialdanser i lokalerna bara för att det är kul.
Föreningen har inga ungdomsgrupper i bugg. Däremot ska Jenny Kullander i höst tillsammans med en annan ledare starta en dansgrupp i streetdance. Den kursen för unga kommer att äga rum samtidigt som det pågår buggkurser för vuxna, och streetdanserna kommer att kunna se de som buggar. Det kan också bli så att man lägger in lite bugginslag i streetdansen.
Medlemmar i Wetternbuggarna i dansens virvlar. I förgrunden Jenny Kullander och Tim Skill, i bakgrunden Heidi Albrigtsen Falkner och Bosse Gustafsson.